Demonzzztration

I måndags var jag på en manifestation i Stockholm, mot Sverigedemokraterna och Alliansens nedskärningspolitik. Jag kanske förväntar mig orimliga ting, men jag blir alltid besviken på dessa tillställningar. Demonstrationer ska inte vara energilösa och slätstrukna. Jag föredrar demonstrationer som drar fram som en urkraft och sopar allt ur sin väg. Det var faktiskt inte utan en viss sorgsenhet som jag ägnade några nostalgitankar åt Göteborgskravallerna..

Denna verkade mest vara en möjlighet för så många "talare" som möjligt att få representera sin sak, med så likriktade argument som möjligt. Går man på en antirasist-demo behöver man inte höra en massa snack om hur dåligt det är med rasism, det är som att "avslöja" att korvkiosken säljer korv. Det räcker väl för fan med högst 3-4 talare som kan artikulera målet med demon samt elda upp massan lite. Vi behöver inte höra på varenda typ som inte kan leva utan att från talarstolen visa att de minsann är där.. Jag gick dit med kamplusta, och lämnade Sergels Torg (destination Mynttorget) som en bruten man. Vid riksdagen fortsatte det hela, med fler talare..vilket slutligen drev mig hem till bostaden.

En äkta revolutionär