Livsläxa #2

Dags för ett nytt inlägg i bästa förståsigpåaranda. Read it and weep.

Attityder förändrar verkligheten.

Alla har hört de sköna klyschorna "tänk positivt", eller "ha en positiv inställning". Grejen med de påståendena är att de inte säger så mycket om varför och hur man ska göra det. Eller så kanske problemet snarare är att de hamnar i kategorin goda råd som man inte direkt bryr sig om eller ens vet hur man ska förhålla sig till. Ett problem för mig har alltid varit att sådana människor som oftast använder sig av dessa klyschor tenderar att vara småläskiga typer som lika gärna kunde varit med i någon sekt. Jag är naturligt misstänksam mot människor som är för positiva.

Men det ligger mycket sanning i klyschan. När man ser på saker med ett annat perspektiv så förändras faktiskt verkligheten. Med det så menar jag att man på så vis ofta börjar lägga märke till saker och möjligheter som tidigare var osynliga. En klassiker är ju när man tänker "varför har jag inte tänkt på det förut?" Jo, för inställningen kanske inte fysiskt förändrar verkligheten, men den förändrar vad man fokuserar på i en situation. Med en skitinställning till saker och ting så kommer man inte att se mycket gott. Pessimism kan se ut som realism, men egentligen så handlar det bara om att man genom ett långvarigt beteende har kopplat hjärnan på ett visst sätt. Med tid så ställer hjärnan in sig på att se allt det negativa som man vill se, och då får man automatiskt rätt i sin pessimism den mesta av tiden. Hjärnan är smart...och lat. Om man hela tiden ser saker negativt, så kommer inte hjärnan att se någon vits med att hålla det andra perspektivet lika skarpt.

Summan av det hela är att man faktiskt kan åstadkomma en helt enorm förändring i hur man uppfattar saker och ting. Trust me on this one. Det är inte helt lätt, men ett första steg är att åtminstone bli medveten om att hjärnan i varje situation automatiskt väljer det synsätt som den har vant sig vid. Alltså måste man aktivt kämpa för att vända det beteendet. Det är fan värt det.