12 oktober 2010

Marcus Birro: Riksäckel

Maken till talanglös uppmärksamhetshora får man leta efter. Fenomenet "Birro" har satt sig som en svårbehandlad böld i det svenska medielandskapet. Förklaringen till detta är självfallet att han erbjuder någonting som tydligen saknats. Han har enligt vissa fyllt något slags känslomässigt vakuum i svensk etermedia för att han skriver med hjärta. Well whoopty fucking doo! Det vore uppfriskande om han kunde använda hjärnan också, istället för att bara raljera med sitt jävla meningslösa tyckande (om hur synd det är om honom).

Nu är inte jag den som dömer ut folk på ren hörsägen, men gud vet att jag har ansträngt mig till det yttersta för att hitta något att gilla hos denna sopa. Något litet korn som viskar om att han inte är fullständigt värdelös. Det finns inte. Istället blir det bara fullständigt uppenbart att mannen hör hemma på psyket och inte försöker åstadkomma någonting annat än att sperma av sig sin unkna självömkan där utrymme råkar ges. När han i själva verket inte har några kunskaper eller något av värde att säga om något alls. Det är som om han har någon slags intern tävling med sig själv om hur osmakligt idiotisk det egentligen går att vara. I'm on to you Birro.. Din enda förmildrande omständighet är att det krävdes idioter större än du själv för att sätta dig på den position där du nu befinner dig. Men sluta för all del gärna att utöva din verbala terror mot dina medmänniskor.

Som Birro, fast mer sympatisk.