Ibland kommer man på sig själv med beteenden som verkligen speglar ens bakgrund. För mig handlar det ofta om de små sakerna. Jag växte upp under (i västvärldens mått mätt) väldigt knapra förhållanden där vi verkligen vände på varenda krona. Utan att gå in på detaljer så kan man helt lugnt konstatera att min barndom och ungdomsår gjorde mig ytterst medveten om värdet på pengar.
En situation som ofta triggar denna insikt är besök i mataffären. Jag kan nämligen helt plötsligt upptäcka att jag har stått i femton minuter framför potatismoset och räknat ut kostnaden per sked mos. När det kommer till svårtolkade priser som på tvättmedel eller liknande måste jag nästan örfila mig själv för att komma ur transen. Det handlar inte om att kostnaden är något som jag i dagsläget behöver tänka på, eller någon slags snålhet. Det är bara en form av krigsskada. Jag skulle vilja gå runt i en mataffär och bara plocka på mig det jag ska ha, utan att ens titta på priserna. Ironiskt nog så tror jag inte att jag skulle unna mig mer eller annorlunda saker, men jag skulle åtminstone spara en halvtimme per besök.
