Ät chips och dö

Återigen så kämpar en moderat vildsint med att försöka överträffa sina kamrater i omvärldsokunskap. Just idag så uttalar sig finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl på ett rekorderligt vidrigt sätt kring SLs planerade höjning av månadskortet den 1 september. Enligt Rosdahl så motsvarar höjningen ”tre chipspåsar”. Jag ifrågasätter inte att den korpulente moderatfjanten vet vad en chipspåse kostar. Jag ifrågasätter inte heller att han sitter och gluffar i sig trettio chipspåsar i månaden som om det vore business as usual, när vanligt folk kanske köper någon då och då till hela familjen. Däremot är det uppenbart att han inte lever i den värld han är satt att styra. SL-kortet kostar inte 100 spänn, Torbjörn. Det här är en omotiverad höjning av det befintliga priset på nästan sju hundra spänn. Låt oss gå igenom några citat för att påvisa hans förakt för vanliga människor.

”Det vore orimligt om inte SL-kortet kostade lite mer. Jag har själv fått mer i plånboken.”

Ja Torbjörn, det vore kanske rimligt att det kostade lite mer, ifall det inte redan var HUTLÖST dyrt. Jag tycker snarare det vore rimligt ifall det kostade lite mindre. Att du har fått mer i plånboken betvivlar jag inte alls, men du hade antagligen ganska lättvindigt råd med korthelvetet redan innan. Antagligen så lättvindigt att det inte ens behövde gå ut över din överdrivna chipskonsumtion. Men det är förvisso klassiska moderatismer att utgå från sin egen plånbok när man tar beslut som berör alla andra. För övrigt spelar det väl ingen roll om man får mer i plånboken om de pengarna bara går åt till höjda avgifter på annat? Kontentan blir väl densamma?

Just det här med plånboken, och att man tydligen ska ha fått mer i den, verkar vara en särskilt seglivad bluff. Enligt folk som Torbjörn Rosdahl ska man som arbetande tydligen ha fått en hel jävla månadslön extra. När jag jobbade heltid för ett år sedan så fick jag verkligen inga extra månadslöner på grund av de sk ”jobbskatteavdragen”. Jag fick typ någon hundring mer i månaden, och då tjänade jag ett antal tusen mer än vad som är en genomsnittslön i dagens Sverige. Jag känner heller ingen annan som heltidsarbetar som fått ta del av detta pengaregn. Hur räknar de egentligen?

Men Rosdahl framhärdar i sin världsbild. På frågan om en barnfamilj med två tonåringar vars årskostnad ökar med 4.800 kronor känner sig lättade av hans chipsliknelse svarar han morskt ”Jag antar att det i familjen är två vuxna som jobbar, då har de fått två månadslöner extra också.” Han antar mycket, den jäveln, och fortsätter sitt bombardemang med fler verklighetsfrånvända antaganden.

”..förhoppningsvis gör inte den här hundralappen så stor skillnad att man väljer att ta bilen”. 

Rosdahl antar alltså dessutom att folk har råd med både SL-kort och bil. Men det borde man väl tydligen när man fått en massa extra månadslöner? Torbjörn behöver förvisso helt säkert bil för att förflytta den kroppshydda han byggt med hjälp av sina dagliga chipspåsar, men det känns orimligt att anta att alla andra har råd med den lyxen.

Enligt tidningen City så borde ett SL-kort kosta 378 spänn om det följt samma kostnadsutveckling som övriga varor och tjänster sedan 1991. Men det gör det ju inte. Det kostar dubbelt så mycket. Med tanke på den usla kvaliteten i kollektivtrafiken så kan jag inte komma på en enda anledning till de orimliga priserna. Till och med 378 kronor hade varit att ta i, men ändå någorlunda acceptabelt.

Avgiftshöjningen ger i vilket fall som helst SL 700 miljoner mer i kassan, som enligt de själva ska användas till en mer attraktiv kollektivtrafik. Samma bullshit som de alltid motiverar sina prishöjningar med. De lägger enligt min erfarenhet aldrig ett skit på en mer ”attraktiv” kollektivtrafik. Det de däremot behöver pengar till är att bygga ett ännu mer fascistiskt och svårforcerat spärrsystem som ska giljotinera de resenärer som inte har råd med en massa extra chipspåsar varje månad, samt även en stor del av de betalande resenärerna. Det är dit pengarna går. Well, jag langar som vanligt ett fett fuck you till SL och deras språkrör för dagen Torbjörn Rosdahl. Jag ska planka i rent förakt mot er brist på intelligens och verklighetsuppfattning. Jag vägrar kategoriskt att betala era ockerpriser tills jag ser röken av de där extra månadslönerna som ”alla” ska ha fått.

Slutligen så kan man (om man klarar åsynen av Torbjörn Rosdahl) i följande klipp se honom uppmana människor att gå till socialen om de inte har råd med det flashiga månadskortet. Vad är det Torbjörn inte förstår? Om lösningen på problemet med de höga taxorna är att tvinga folk till socialen så kan det väl ändå inte ha varit ett särskilt klokt förslag att höja dem? Eller vill han ytterligare stigmatisera människor som lever på marginalen?

Operation Gåsen

För tredje året i rad genomför Söderortssnuten den fyndigt betitlade ”operation Gåsen”. Man vet tydligen att många unga börjar ”missbruka” narkotika vid den här tiden på året. Ja, det stämmer. Efter oräkneliga månaders atomvinter så väcker säkert värmens ankomst folkets lust att gå ut ur sina skyddsrum och ta något festligt i solen. Kanske en ”Gås”, som polisen antyder? 

Målet är att gripa två unga per dag i söderort, med vad som verkar vara vilka metoder som helst. Förundersökningsledare Ludvig Sandberg säger till exempel att man ”jobbar offensivt i framkanten av lagstiftningen. I en sådan här insats är man inte rädd för att ta tvångsmedelsbeslut och man är ganska fantasirik när det gäller sina misstankar.” Det är bra Ludvig, tryck åt ungdomar med lagens fulla kraft, och lite till, som vore de Bin Laden återuppstånden som en tio meter lång zombie. Det där med fantasirika misstankar förstår jag också precis. Det handlar i stort sett om att kunna anklaga personer för att vara drogpåverkade med anledning av att de ser för glada ut.

Ludvig tycker ”Det är roligt att det går rykten och att det pratas bland ungdomar”. Det vill säga att ungdomar pratar om vilka fittor de tycker att polisen är och att man ska akta sig för dem till varje pris. Han fortsätter ”En del av poängen är att det ska kännas och märkas att vi gör något.” Ja, det känns och märks varje gång polisen försöker hindra folk från att ha roligt. Det känns och märks säkert också för de dagliga två stackare som ska fylla operationens kvot. Budskapet är genomgående tydligt, vi ska få ungdomar att hata snuten och springa för livet när de ser en blåskjorta. Mission accomplished redan på förhand känns det som.

Svennighet när den är som sämst

Jag har legat rätt lågt med mina bloggerier på sistone. Antagligen så har det mycket att göra med att jag haft det rätt så lugnt och skönt i mitt personliga liv, vilket har lindat in mitt hat mot olika samhällsfenomen. Idag så ogillar jag på nytt saker med klassiskt entusiastisk vigör.

Det som stör mig för tillfället är den här SKITdebatten om "tiggare". Ulf Stolt från Situation Stockholm, har skrivit om det på SvD, och jag håller med honom som fan. Bra där Ulf. I övrigt så har jag bara läst ren skit i media på detta ämne, och hört än värre skit från "gemene man".

Jag kan inte säga att den här utvecklingen är förvånande, för det är ju bara en naturlig konsekvens av det samhälle vi är på väg mot. Ett samhälle där det är olagligt att vara fattig eller att ha "fel" mål och syften i livet. Livet ska ju som alla duktiga idioter vet gå ut på att arbeta ihjäl sig, och innan man är förverkad producera nya slavar (en del kallar dem barn) till samhällsmaskinen.

Jag har alltid hatat människor som tycker illa om tiggare. Tiggare är människor, och jag ogillar folk som ogillar människor. Folk som tycker det är "jobbigt" för DEM att någon ANNAN måste be om pengar på gatan. Hur stort svin får man vara egentligen? Tror de att själva "tiggandet" är någon höjdare? Tror de att folk tigger för att det är så jääävla kul och häftigt? Nej, hela tanken dryper av genomrutten egoism och människoförakt.

Jag förväntar mig två reaktioner på ovanstående.

1. Det som man vill ha bort är inte hemlösa och liknande, utan sk "tiggarligor". Ni vet, sådana där som sitter i rullstol och tigger, och sedan hoppar in i en Ferrari när ingen ser. De är tydligen organiserade också, för de har LAPPAR! Det är dessutom inte ens svenska ligor! De kommer hit i busslaster från utlandet bara för att göra brott! De bara VÄLLER in! (alternativt: SIEG HEIL!)

2. Man måste göra något för att förtjäna sitt uppehälle, det är till exempel ok att sitta och musicera och få en slant för det. Typisk kommentar: "Tror han att någon ska ge honom pengar när han bara SITTER där?". (alternativt: "de kommer bara att köpa knark för pengarna") Att tigga utan att göra något är en djupt subversiv verksamhet som kommer att leda till att andra tar efter.

Jag svarar som följer:

Det där med "ligor" är något som upprör typer som Anton Abele. Det vill säga: pappskallar. Han är särskilt upprörd när barn är inblandade, ett fenomen även känt som sk "barnligor". Jag säger så här. De där tiggarna behöver nog pengar de med. De kanske får stryk av sina "tiggarbossar" (hemskt töntigt ord..) annars. Tänk om de där tiggarbarnen tvingas att typ prostituera sig och säljs som sexslavar till fader O'Pedophile annars? Jag skiter i vad som ligger bakom. De behöver av någon anledning pengar och tvingas TIGGA. Om jag inte vill ge något så gör jag väl inte det, men jag blir fan inte ARG för att någon tigger pengar.

Jag hatar den där mentaliteten att man ska "säkerställa" att pengarna går "rätt". Till exempel vara en sådan där fitta som köper en macka till uteliggaren istället, så han inte kan använda pengarna till droger. Använder han pengarna till droger är det väl för att han behöver drogerna för att inte må piss? Man tenderar att behöva det när man BOR på GATAN. Sedan skänker folk på samma gång en massa stålar till typ rädda barnen och sånt skit där man vet att det mesta går till "administration" och "verksamheten". Där är det minsann inget problem med att lejonparten av ens månatliga donerade hundring går åt till att finansiera någon direktörs horköp. För det ser inte Svenne Banan, och det han inte ser mår han inte dåligt av. Däremot så mår han dåligt av att se fattiga på gatorna i sin stad. Det är provocerande och stämmer inte in på den förljugna folkhemsbilden som vissa fortfarande tror finns. Det klassiska "ingen behöver vara fattig i Sverige". Alltså är det något fel på de fattiga. Det bara måste vara så.

Särskilt när de inte ens orkar spela lite blockflöjt utan bara sitter och väntar på att stekta sparvar ska flyga in i käften på dem. Med andra ord, om man åtminstone spexar lite så "förtjänar" man väl en krona eller två, annars förtjänar man att vara utslagen och bespottad. Alla de här åsikterna är så jävla svenniga och äckliga att man baxnar. Jag hör dem till och med från folk som kallar sig "vänster". Nej, synen på fattiga är verkligen hemsk i Sverige. I utlandet har man mycket mer förståelse för att en del människor har det dåligt och ibland tvingas till saker, som kanske är en smula störande för oss som inte har de problemen, men fullt förståeliga ur den fattiges perspektiv.

Jag förväntar mig för övrigt ett snart återinförande av det gamla brottet "lösdriveri". Det känns helt rätt i tiden.

SvD DN GP

Medborgarlön

Den här inlägget är inspirerat av en debatt jag nyligen hade med en obehaglig nyliberal. Vi kom in på ämnet negativ inkomstskatt, och jag insåg då att jag känner ganska starkt för den tanken. Negativ inkomstskatt är nämligen i stort sett en variant på en mycket intressant, och missförstådd idé - medborgarlönen. Idén om ett villkorslöst, regelbundet, individuellt, ekonomiskt stöd till alla nationens medborgare. Tillräckligt mycket att det går att leva på.

Jag vet att de flesta ser konceptet medborgarlön som något slags nonsens med "gratis pengar", men det är för det mesta grundat på okunskap, en förlegad moralisk syn på arbete, och framför allt - ett väldigt opraktiskt tänkande. Jag vill därför be eventuella belackare att hålla inne hjärtinfarkten tills man kommit till slutet av texten.

Idén om medborgarlön brukar spåras till Thomas Paine (1737-1809). En brittisk-amerikansk intellektuell som var en inflytelserik figur i både den amerikanska och den franska revolutionen. Han ansåg att det var djupt orättvist att vissa föddes fattiga, och andra rika. Därför ville han beskatta arv av mark, och med dessa pengar instifta denna villkorslösa grundinkomst för alla medborgare. Paines förslag var dock att detta skulle utbetalas som en klumpsumma, då medborgaren blev myndig. Men grundtanken är densamma.

I Sverige så har vi massor av bidrag. Vi har barnbidrag, studiebidrag, det stigmatiserande socialbidraget, och en hel radda av andra mer eller mindre obskyra bidrag. Administrationen av alla dessa bidrag är en enorm apparat, eftersom de är villkorade. Man måste uppfylla krav. Fylla i tolvhundra blanketter. Det ska utredas, handläggas, kompletteras, avslås och stämplas. Sedan ska det till extra resurser för att jaga fusk också, vilket jag i vilket fall som helst tror går på ett ut i slutändan. All denna resurskrävande byråkrati. För vad?

Ta nu ett djupt, lugnande andetag, och tänk ifall, bara ifall, man skulle strunta i allt det där och istället lägga ihop hela bidragsfloran till ett enda ovillkorat, prestationsfritt, bidrag - Medborgarlönen. Basinkomsten. Medborgarbidraget. Kalla det vad ni vill. Välj gärna det alternativ som framkallar de minst negativa sinnesbilderna.

Jag förstår att det är mycket begärt av vissa tvivlare att bredda perspektivet, men kom igen, är man målmedveten i sitt bidragssökande så får man ändå de där bidragen i slutändan. Det kostar däremot samhället, och individen, massor av tid och energi. De som främst har tid och ork att komma runt hindren är garanterat inte de som behöver bidragen mest. Det är inte den deltidsarbetande småbarnsmamman som inte får matkassan att gå ihop. Eller byggnadsarbetaren som har jobbat sig halvt invalid. De som oftast får avslag på sina bidrag är inte de som inte är berättigade. Det är de som inte har kraften att ligga på och kriga med myndigheterna när det blir systemfel, moment 22-situationer och paragrafrytteri.

Det som i min mening stoppar den här sortens förslag i Sverige är den befängda "arbetslinjen". Alla ska arbeta, punkt slut. Men varför då egentligen? Det kan vara värt att mellan varven ifrågasätta sådana förefallande självklara sanningar. Ni hittar med svårighet en politiker eller ekonom med självbevarelsedrift i det här landet som påstår att det längre är möjligt, eller ens önskvärt, med full sysselsättning. Hur ska det gå till? Jobben inom produktion minskar stadigt, av den enkla anledningen att den tekniska utvecklingen hela tiden tillåter oss att producera mer, med mindre mängd arbete. Så varför ska folk för att få råd att leva tvingas att söka arbeten som inte finns? Som dessutom på sikt oundvikligen blir färre? På den tiden då industrin skrek efter arbetskraft kan jag köpa att det var viktigt att få alla i arbete, men idag? Ungdomarna söker sig redan i drivor till högskolorna och stannar där så länge det bara går, för att det inte går att få några sådana jobb längre.

Av det dussintal människor med gedigen universitetsutbildning jag känner så är det ett mycket litet fåtal som har något arbete relaterat till sin utbildning, om de har arbete alls. Behöver man verkligen en magisterexamen i nationalekonomi för att jobba som något annat? Nej, det här med att "alla måste arbeta" är ingenting annat än förlegad moralism från brukssamhället, där det bara var riktiga slashasar som efter en redig sup inte orkade pallra sig iväg till sågen.

Moderaterna, som idag har inkorporerat termen "arbetslinjen" i sitt själva väsen, mister inte ett tillfälle att mässa sitt mantra "det måste vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta". Jag har alltid undrat - När har det någonsin varit mer lönsamt att inte arbeta? Det spelar ingen roll om man söker alla bidrag som finns (vilket är ett heltidsjobb i sig), det kommer alltid att vara mer lönsamt att arbeta. Åtminstone om man med lönsamhet menar pengar. Moderaterna brukar väl göra det? Jag säger inte att medborgarlön ska vara mer lönsamt än ett arbete, men jag kan tänka mig någonstans runt 6000-7000 kr netto som ett rimligt belopp. Behöver man mer klirr i kassan än så - varsågod att arbeta. All extrainkomst drygar ju ut medborgarlönen, för de arbetande får ju också - medborgarlön. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Det kommer knappast att inträffa någon massflykt från arbetsplatserna på grund av ett sådant system.

Slutligen vill jag säga att det självfallet finns många olika aspekter på medborgarlönen som måste analyseras och utvärderas. Men att idén knappt går att finna i den politiska debatten i Sverige finner jag anmärkningsvärt, särskilt som den öppet stötts av inte mindre än fem nobelpristagare i ekonomi och diskuteras flitigt på många andra platser i världen. Sverige är dessutom ett av de länder som verkligen har goda förutsättningar för ett sådant experiment, till en början förstås i begränsad skala.

Vill man veta mer om medborgarlön så kan man uppsöka BIEN - Basic Income Earth Network.

medborgarlön, skatter, bidrag

Humanitär imperialism

Jag har följt hela den här Libyen-historien ett bra tag nu, och det som har varit mest irriterande är att rapporteringen har varit så bristfällig. Ena stunden så säger man att det är omöjligt att veta exakt vad som pågår för att media inte har tillgång till situationen på marken, och i andra stunden så verkar man veta precis i minsta detalj vad Gaddafi och rebellerna gör och inte gör.

Så å ena sidan har jag inte tyckt att Gadaffi går att stödja eftersom han bevisligen är en jävla mupp, men å andra sidan så har jag varit försiktig med att likställa "rebellerna" med "folket". Sanningen är väl att man inte alls vet hur många som är med honom eller emot honom. Jag kan känna att om rebellerna verkligen var en så stor del av folket som media och politikerna målar upp, så hade man antagligen inte behövt någon hjälp. Det jag däremot kan konstatera är att de allierades flygbombningar har dödat en massa civila, och jag förstår inte hur man "hjälper" eller "försvarar" folket mot Gadaffi genom att bomba ihjäl dem.

För övrigt så hade de respektive regimerna i exempelvis Bahrain och Pakistan nyligen ihjäl demonstranter, varför bombar man inte dem? Varför får just libyerna privilegiet att "hjälpas" av bombningar? Det finns någon slags agenda här, och den är ju inte att hjälpa folket, det förstår man. När jag ser följande klipp undrar jag än mer vad det är för bild vi matats med i media. Enligt ryssarna så har Gadaffi inte använt några flygangrepp mot befolkningen. Trots att typ alla medier påstått att det skett och FN använt det som argument för flygförbudszoner osv. Man måste ju undra varför de ljugit om det?

gadaffi, libyen, nato, fn dn1234 svd123456 gp1234 svt123

Juholts hemliga bakgrund

Om allt fortlöper i färdigregisserad sosseanda så kommer det alltså att bli Håkan Juholt som tar över Socialdemokraterna. Man ska väl i och för sig inte utesluta att någon kuppar kongressen och ställer upp som motkandidat, men det skulle förvåna mig enormt. Vem är han då egentligen? Än så länge har jag inte någon större koll på denna människa förutom att han enligt media är "lite vänster om mitten" (vilket inte betyder ett skit), samt att han måste ha något gemensamt påbrå med Libanons forne president Rafik Hariri. Om Håkan blir statsminister så kommer sverigedemokraterna att sätta blodpuddingen i halsen..

Juholt (till vänster) är, sina coola ögonbryn till trots, självfallet ingen som kommer att vända matchen för sossarna. Om man tror att en välnärd mustaschprydd gubbe i 50-årsåldern kommer att kunna pånyttföda den döende organisationen så tror man helt fel. Det enda som talar för honom och hans parti rent generellt är väl att det finns många ute i landet som djupt hatar alliansen, och de blir nog fler under denna mandatperiod tror jag. På kort sikt kan ögonbrynsmannen alltså kanske vinna tillbaka en del del väljare. På lång sikt så är diagnosen dock lika enkel som pessimistisk. Det räcker inte med att byta fejs på affischerna. Problemet var egentligen aldrig Mona. Det var politiken. Man måste ändra politik, eller åtminstone få det att se ut som man gör det - à la "nya" Moderaterna.

Jag ska inte dödförklara Juholt på förhand. Visserligen så har han lyckats sitta i riksdagen i typ 16 år utan att göra minsta väsen av sig, men det kan ju lika gärna bero på att de inom partiet dominerande stockholms-sossarna såg honom som något slags hot och såg till att hålla honom borta från makten. Vi får se helt enkelt.

håkan juholt, socialdemokraterna dn1234 svd1234 svt1234 gp123