Chavez om Gadaffi

Inom vissa delar av vänstern finns en tråkig tradition av att reflexmässigt stödja allt som är antiimperialistiskt eller antiamerikanskt. Den här svartvita inställningen gör att man ibland går ut till stöd för ren idioti. Min fiendes fiende är min vän eller något sånt. Historien är förstås full av sådana exempel, ur alla politiska ideologier.

Idag ser jag dock att media försöker göra en stor sak av att Venezuelas president Hugo Chavez stöder Gaddafi. Inte bara det. Man hårdvinklar också saken till att "den radikala vänstern i Latinamerika" stöder Gaddafi. Jag har inte sett några bevis för att Chavez "stöder" Gaddafi mer än alla andra ledare har gjort under hur många år som helst. Att dessutom säga att Chavez är "den radikala vänstern" är lika ohederligt som att påstå att Mona Sahlin talar för "socialisterna".

"När ryktet spreds om att Muammar Khaddafi hade lämnat Libyen var det ingen slump att just Venezuela pekades ut som tillflyktsort", skriver DN. Jag håller helt med. Det är verkligen ingen slump. Men anledningen är självklart inte att Venezuela och Chavez vurmar för diktatorer och förtryck. Anledningen är förstås att USA vill krossa Chavez och rulla tillbaka den sociala utvecklingen i Latinamerika till den gamla neoliberala ordningen. Därför hör man sällan något i västmedia som inte är hårt vinklat mot Chavez.

Nu sitter jag dock inte och påstår att allt som Chavez gör eller säger är bra. Han är verkligen inte perfekt, och jag förväntar mig att en socialistisk ledare alltid sätter folkviljan främst. Att ta ställning för Gaddafi i det här läget är att ta ställning mot folket. För som jag har förstått det så är upproret i Libyen genuint folkligt. Men ifall Chavez tvekar på omvärldens intentioner och goda vilja vad gäller Libyen, så har han åtminstone skäl till det. Detta förklaras utmärkt i "The Revolution Will Not Be Televised" som beskriver hur utvecklingen i hans eget land vinklats av västmedia.

Rekommenderar också "The War on Democracy", av John Pilger & Cristopher Martin, där USAs förhållande till Latinamerika beskrivs för vad det är.






hugo chavez, venezuela, libyen dn svd gp1 hd svt

Sengångare!

Även jag har ett hjärta. Ett djur som alltid har haft en speciell plats i mitt hjärta är sengångaren. Det är något visst med ett djur som anpassat sig till sina speciella evolutionära förutsättningar - genom att göra så lite som möjligt. I Brasilien där de är ganska vanliga så kallas de "bicho-preguiça", typ "lata djuret", vilket stöder min tes om att de är reinkarnerade flummare. Det hör inte till vanligheterna att jag uppskattar något på Aftonbladet, men denna gång prickade de helt rätt med sina pseudonyheter. För min del i alla fall.

sengångare, djur, natur ab

FN räddar bara ansiktet

Det enda som egentligen stod på spel under klimatkonferensen i Cancun var ifall FN helt skulle förlora trovärdigheten som forum för klimatfrågan, eller om frågan skulle skjutas på framtiden. Det blev det senare. En svag och tandlös uppgörelse om att "vi tar de här frågorna lite senare va?" Närmare bestämt under nästa års möte i Sydafrika där skådespelet kan fortsätta. Bolivia var till slut det enda land som kritiserade besluten som "för svaga". Detta ignorerades dock fullständigt, och konferensens ordförande Patricia Espinosa kommenterade att konsensus inte innebär att "ett enda land får ha vetorätt" över beslut som stöds av alla andra. Jaså FN? Men är det inte så nästan all er verksamhet fungerar? Att vissa enskilda länder har vetorätt över beslut som stöds av alla andra? Just saying.

Ett av de få konkreta beslut som togs var formaliserandet av den "klimatfond" som man talade om i Köpenhamn. Genom denna så ska resurser för klimatåtgärder överföras från rika till fattiga länder. Man kom inte fram till hur den ska fungera eller var pengarna ska komma ifrån, men man kunde i alla fall enas om att den ska förvaltas av IMF. För övrigt så lämnar dessa "förhandlingar" alla dörrar öppna. Man "rekommenderar" saker och sätter upp "mål", utan att sluta några bindande överenskommelser. Sådana här nyheter visar som vanligt att FN's roll i världen är föga mer än att agera som politiskt verktyg för de mäktigas intressen. Vad kan man annars säga om en institution som inte kan åstadkomma någonting ifall något av en handfull länder sätter sig emot?

klimatkonferensen, FN, klimatförändringar, cancun dn1234567 svd svt1 gp1 ex

Klimatcharaden i Mexiko

Det förra klimatmötet i Köpenhamn var en total katastrof, och med anledning av det så har detta klimatmöte i Cancun satt siktet ännu lägre i hopp om att kunna åstadkomma något alls. I vilket fall så blir det en droppe i havet, och det finns ett ganska enkelt skäl till det.

Den stora bromsklossen i alla klimatförhandlingar är USA. Man skulle kunna tro att det är Kina, om man tror på skitsnacket i media. Men en undersökning som kom ut bara nu i dagarna visade mycket riktigt att Kina är det land i världen som satsar mest på så kallad "grön energi". Man har tydligen inte haft något större behov av att använda detta som PR runt om i världen, men faktum är att Kina toppar listan. USA ligger i bottenskiktet. En ganska störd detalj är att USA faktiskt investerar mer pengar i grön energi i Kina än i sitt eget land. Varför då?

Sedan länge så har nämligen de relevanta posterna i sammanhanget (bl.a. teknik och vetenskap) i representanthuset tillsatts av så kallade klimatförnekare. Dessa klimatförnekare är det enskilt största hotet i den här frågan, och deras inflytande är stort. Klimatförnekarna är i stort sett en del av en massiv företagslobby, med bland andra American Petroleum Institute i spetsen. Man har bland annat sagt att man vill genomföra en "massiv utbildningskampanj" för att övertyga folk om att klimatförändringen inte är på riktigt. I ett läge där bara ungefär en tredjedel av det amerikanska folket i dagsläget tror att fenomenet är på riktigt, innebär sådana "kampanjer" dödsstöten för allt vad klimaträddande åtgärder innebär. Den här desinformationsoffensiven skiljer sig i sak inte nämnvärt från den lobbyverksamhet som tobakstillverkarna ägnade sig åt när forskningen lade fram sambandet mellan lungcancer och rökning. Man satsade även där åtskilliga miljarder på att lyfta fram forskare som motsatte sig de vetenskapliga resultaten.

Ett exempel på hur detta yttrar sig kan sedan länge ses i medierna. I all rapportering om klimatfrågan så har man på ena sidan 99% av de kvalificerade, seriösa forskarna inom området, och i skenet av "neutralitet" och "att låta båda sidor komma till tals" så ger man också utrymme till "skeptiker". Dessa "skeptiker" bygger sina resonemang ungefär lika vetenskapligt som den kongressledamot som sade att klimatförändringarna inte är intressanta eftersom "Gud kommer att ordna allt". Den enda grupp som systematiskt utesluts i medierapporteringen, och som är betydligt större än "skeptikerna", är den grupp forskare som anser att vi undervärderar klimatfrågan, och att situationen är långt allvarligare än vad folk tror.

Satsningar på miljövänlig energi och infrastruktur som t.ex höghastighetståg och liknande skulle enligt många bedömare kunna generera miljoner jobb, och få fart på ekonomin i många länder, inte minst i USA. Tyvärr så vill de som har resurser att investera inte investera i detta. Man vill hellre spendera pengar på att sprida desinformation och få in sina lakejer i lagstiftande instanser för att införa mer lagar mot alla former av klimatsatsningar. Klimatfrågan riktigt mörk ut, för om inte USA gör något, så gör ingen annan det heller. Så enkelt är det.

usa, kina, växthuseffekten, FN, klimat, politik, samhälle, miljö dn1234567891 svd1 gp svt