Djuren vs TV4

Vissa saker får mig alltid på bra humör. Jag har till exempel en soft spot för djur som ger sig på människor. Som om de skulle säga "take that, bitch! Respect!!" Ett sådant ögonblick inträffade i Nyhetsmorgon i morse. Skåda hur Anders Kraft, med zombieartad beslutsamhet, sekunderna efter attacken verkar redo att slita ormen i stycken. Notera även Jenny Östergrens min och kroppspråk. Om det är på grund av Anders eller ormen vet jag inte. Det slutade inte här. Nästa djur i studion var någon slags geckoödla - som också den bet Anders Kraft. Anders verkade inte alls road, trots Jonas Wahlströms försäkringar om att det faktiskt är bra att bli biten av ödlor och ormar, jämfört med andra djur. Jag skulle säga att det alltid är bra när djur biter TV4-medarbetare, i synnerhet i direktsändning.

Djuren 1 - 0 TV4

hd ex gp ab

Kräks på TV4

Som om det inte vore nog med all jävla skräpunderhållning i form av Let's Dance och annan skit som gröper ur de sista grå cellerna ur befolkningens skallar. Läser nämligen idag att ett av deras "underhållningsprogram" fått en ung wannabe-kriminell att ta livet av sig. Snackar nu om det (till och med för TV4) pinsamma lågvattenmärket "svensk maffia". Lyssna bara på namnet.. Visst TV4, jag tror säkert att det var massor av riktiga kriminella som köade för att vara med i ert jävla skämtprogram. Idioter. Det enda som är tydligt är att både kanalen och de som är med i serien är sjukt okunniga om hur den kriminella världen faktiskt fungerar. Att TV4 satsar stort på lyteskomik är väl allmänt känt, men det här är fan bara sorgligt..

Snubben som överdosade ihjäl sig hade med hjälp av fosterföräldrarna försökt stoppa sin medverkan i programmet. Det visade sig nämligen att han var lätt utvecklingsstörd och bodde på stödboende...ja precis, "ledaren" för gänget kunde inte ens ta hand om sig själv.. Men det kan man nästan tro om alla som är med i det där skitprogrammet. Förhoppningsvis så kan de flesta själva se hur löjliga de är och styra upp sina liv på något annat sätt än genom att råna folk vid bankomater som någon form av självhävdelse..

As for alla dessa pissjournalister som försöker göra sig ett namn eller profitera på den här "kriminal-vågen". Svin är vad de är. Oärliga svin. Vad kommer härnäst? En tvåtimmars special av Lasse Wierup om det nya kriminella hotet mot samhället -De som spelar Mafia Wars?

Töntdebatt om barnuppfostran

Jag bara undrar. När blev barnuppfostran någonting svårt? Hur kom föräldrar som grupp att bli så out of touch med vanlig sund mänsklighet att de inte klarar av att uppfostra sina egna barn utan att känna sig otillräckliga? När slutade vi lita på oss själva så till den grad att vi söker svaren på dessa dilemman i någon sunkig jävla idiotmanual som lika gärna kunde ha skrivits av nollan Dr Phil. Antagligen i samma veva som vi började översköljas av en massa struntprat om hur svårt det är att vara förälder. "Världens svåraste jobb!" ekar det ur dumburken. Nähä? På riktigt? Vet ni vad? Ett jobb man mestadels kan göra i morgonrocken är inte "svårt". Jag tar hellre det över jobb som brandman, takläggare eller gruvarbetare. Ingen förälder har såvitt jag vet ännu brunnit upp, ramlat av ett tak eller ådragit sig svartlunga med anledning av sitt föräldraskap.

Har man något mått av social kompetens så kan man uppfostra ett barn. Det är inga konstigheter. Jag förutsätter så klart att man redan behärskar det där med att koka makaroner åt dem, leka lite med dem, klä på dem och tvätta dem. Gör man inte det - sök för all del hjälp. Men när det kommer till själva interaktionen med och uppfostran av barnet, så finns det ingen manual! Newsflash - Barn är människor. Individer. De fungerar på olika sätt. När man lär känna en människa så får man en inblick i hur den tänker. Därav förstår man hur man ska bete sig för att skapa bästa möjliga förutsättningar för samarbete. För samarbete krävs. Det fungerar inte att bestämma allt. Jag bryr mig inte om att vissa vittnar om att deras föräldrars fascistmetoder formade dem till ansvarsfulla och disciplinerade samhällsmedborgare. Det slår förr eller senare tillbaka på något sätt.

På andra sidan har vi de extrema mespropparna. Jag ser dem varje dag, och jag tycker ofantligt synd om dem. Barnen skriker som den gällaste modellen brandlarm för minsta uppfattade oförrätt och beter sig allmänt vedervärdigt. Jag tittar på föräldrarna. De ser uppgivna ut, och den omisskänneliga lukten av skam förgiftar snabbt stämningen i lokalen. Ibland åker jag tåg med min sexåriga flicka och bevittnar sådana situationer. Min blick möter hennes, och vi skakar på våra huvuden i samförstånd.

Jag tror många som känner osäkerhet kring det här skulle behöva lära känna sina barn bättre. Prata med dem. Ställ frågor. Lyssna. Något som aldrig upphör att förvåna mig är hur vettiga barn är. Hur väl utvecklade tankar, känslor och funderingar de har. Om ni redan har koll på dessa simpla punkter och ändå känner er osäkra som föräldrar. Sluta ifrågasätt er själva så jävla mycket. Jag slår vad om att majoriteten av de som gillar att "tycka till" om barnuppfostran i media inte ens har barn själva.

Märker nu att jag tydligen hade en hel del att ventilera kring detta. Kära mediaetablissemang, ge mig bara ett fragment av tönten Dr Phils budget så ska jag skriva alla bästsäljares moder på det här ämnet. Antingen det, eller så outsourcear jag det till min dotter så fort hon bemästrar sammanhängande prosa. Så får vi in barnperspektivet också. Ka-Ching!!

barn, barnuppfostran, föräldraskap, familj, media gp svt

Vinterhaveri

Med anledning av en oförväntad bredbandskataklysm så är min förmåga att roa/irritera er med mitt skitsnack kraftigt nedsatt. Mobilsurf suger, särskilt på en skärm som är mindre än en tändsticksask. Passar därmed istället på att tipsa om ett fantastiskt bildande program som man kan flukta på i vintermörkret. 'The war you don't see' av och med John Pilger, en av mina personliga idoler. Något så ovanligt som en riktig journalist. Hela spellistan återfinns på länken ovan, om det inte fungerar att navigera från klippet. Själv har jag i brist på underhållning roat mig med att lista ut det coolaste anagrammet på mitt namn. Kan stolt meddela att det blev "General Pyton".

svd123 gp1 dn1234 svt12 

The war goes on

Ett krig pågår därute. Ammunitionen i just denna attack verkar bestå av piskande, köttavslitande isvindar. Sådär så man riktigt hör hur kraften obönhörligt slår mot fönsterrutorna, och inte minst moralen.. It's clear..det övergripande målet är uppenbarligen att göra mig helt deprimerad. Ska därmed ut och köpa en julgran. Slå tillbaka.

Om man åtnjuter privilegiet att inte behöva lämna bostaden, så rekommenderar jag den här sköna gamla John Pilger-dokumentären om Coke och Pepsi. Fantastiskt underhållande.

snö, väder, vinter svt123 ab123 svd123 dn12 gp123456

Kejsare Berlusconi

Katten har nio liv, Silvio har tio, sade en italienare en gång till mig. Så jag lånar det uttrycket för att konstatera att den italienske premiärministern överlevt ännu en attack. Denna gång i form av en misstroendeomröstning i italienska parlamentet. Fler våldsamma demonstrationer väntas. Åtminstone så borde de vara våldsamma. Berlusconi personifierar för mig på många sätt termen "demokratur".

Få personer har påverkat utvecklingen inom sitt lands politik som Silvio Berlusconi. En utveckling som ersatt ideologi med personkult. Berlusconi säljer inte idéer, han säljer sitt eget varumärke. Även i lokala valkampanjer där han inte ens ställer upp, så pryder hans nuna ofta affischerna. Han har varit inblandad i hur många skandaler som helst, men räddats av det faktum att han har media i sin ficka, och äger till exempel de tre största tv-kanalerna. De flesta ledare i den demokratiska världen skulle tillintetgjorts av en bråkdel av Silvios äcklerier. Mutor, korruption, maffiakontakter, minderåriga prostituerade, the list goes on. När skandalerna blir för problematiska så tystas media, eller så skapar man kontraskandaler mot Berlusconis motståndare och sätter fokus på dessa. Som Berlusconi själv säger "Förstår du inte att saker inte existerar- idéer, politiker, produkter, om de inte visas på tv?" På så sätt har han behållit sin popularitet, trots skandalerna, och trots Italiens stora ekonomiska problem.

Även i parlamentet har Silvio skaffat sig full kontroll, genom att fylla platserna med folk som står i skuld till honom, alternativt har Berlusconi att tacka för allt. Till exempel så fyllde han 2009 massor av platser i Europaparlamentet med kvinnor i tidiga tjugoårsåldern, många hade tidigare varit sk "showgirls". Många fick säkert möjlighet att "tacka" Silvio personligen. Även i italienska parlamentet sitter hans personliga advokater, läkare, revisorer, tv-kändisar, och personliga vänner. Två av hans ministrar är också de före detta "showgirls" med näst intill ingen politisk erfarenhet. Jämställdhetsministern ser ni här till vänster, som referens. Kanske något för regeringen Reinfeldt att kika på inför nästa val? Nyamko Sabuni har inte samma "star quality" som sin italienska motsvarighet, och Moderaterna är väl redan en glorifierad pr-byrå? I ljuset av hur politiker och ministrar väljs ut så är det knappast förvånande att Berlusconi under sin regeringstid har instiftat eller ändrat åtminstone ett dussin lagar som är direkt eller indirekt avsedda att skydda honom från åtal eller berika honom personligen. Italien styrs av en enda man. Av honom, för honom. Det är bara att hoppas att italienarna någon gång vaknar på tillräckligt fel sida för att utan pardon slänga ut denna möglande deghög till man.

italien, silvio berlusconi, korruption, media dn1234 svd12 gp svt ab

Vadå Openleaks?

På måndag startar Openleaks, som får beskrivas som en utbrytare från Wikileaks. Enligt interna dokument ska Openleaks etablera sig som en ansvarsneutral mellanhand ”utan politisk agenda förutom spridandet av information till medier, allmänhet, ideella organisationer, bransch- och fackorganisationer och andra medverkande grupper”. Bakgrunden till detta är att man tycker att Wikileaks tar på sig en roll som maktfaktor genom att välja ut vad man släpper för information och till vilka. Man menar att Wikileaks kan "straffa" medier som inte rapporterar om läckorna på det sätt som Wikileaks önskar. Ett exempel på det var New York Times, som inte fick tillgång till cablegate-dokumenten efter att Wikileaks inte var nöjda med tidningens rapportering kring Irakdokumenten.


Det nya Openleaks ska enligt talespersoner inte ha någon redaktionell roll alls, utan bara fungera som informationssamlare. Frågan är om Openleaks inte sätter för mycket tilltro i medias professionalitet. Huvudanledningen till att alla medier som fått informationssläpp från Wikileaks har publicerat det, är att det blir en måste-situation. Det blir omöjligt att inte publicera när man vet att andra medier sitter på samma fakta. Om all information bara ska ligga och vara "öppen" (för media), så kan man inte garantera att media rapporterar. Det är ingen slump att Wikileaks har spritt mer viktigt material på kort tid än vad gammalmedia gjort sedan Watergate. Brist på information är inte ett skäl till det. Snarare att media inte alls är oberoende av makten.

Jag känner rent spontant att folk som lämnar en organisation som Wikileaks, som visat att man står för sanning och moral i världen, bör ses med en viss misstänksamhet. Särkilt under en tid när Wikileaks är hotat. Nyheten återspeglas även negativt på Julian Assange, eftersom till och med "hans egna" i och med detta förefaller ogilla honom. Sedan anser jag inte att det behövs några fler "mellanhänder". Nu ska jag inte döma ut Openleaks helt, utan resultatet får framtiden utvisa. Under tiden så kan man se dokumentären WikiRebels. Den visas i SVT på söndag, men går redan nu att se på SVT Play (kan rapportera att den var mycket sevärd).


Det jag kan säga så här långt är att dessa statements låter motsägelsefulla:

"I stället kommer andra organisationer att få tillgång till Openleaks system och de får i sin tur presentera materialet för sin publik. De dokument som tas emot på det viset bearbetas och publiceras av de organisationer Openleaks kommer att samarbeta med."

Hur väljer man dessa "organisationer"? Är inte det en avart av vad man tyckte var dåligt med Wikileaks?

"Till skillnad från Wikileaks kommer Openleaks inte att ta emot och publicera saker direkt så att allmänheten kan se materialet."

Och det är på vilket sätt en förbättring från Wikileaks? Snarare verkar detta vara ett klassiskt exempel på döp-din-produkt-till-motsatsen-av-vad-det-är. Om allmänheten inte kan se materialet så är det väl knappast "öppet"? 

wikileaks, openleaks, yttrandefrihet, samhälle, media dn12345 ex svt12 svd1 gp1 sr

Hycklarsverige

En rocksnubbe som drogar. Quel surprise.

Folket rasar mot Idol-Jay som dödsföraktande nog slagit på ... en holk! Ve och fasa. Jag måste erkänna att själva termen "Jay" redan tidigare förde tankarna till cannabis, men "Idol-Jay" hade jag inte en susning om vem det var innan dödsknarkskandalen. Känner att jag behöver slå ett slag för killen efter detta pådrag.

Jag vill egentligen bara säga en sak. Om folk tycker att droger är så hemskt och särskilt när det gäller "förebilder", sluta lyssna på musik helt och hållet för fan. Inför gärna en totalbojkott av musikalster hemma hos er familj. Jag vågar nämligen påstå att era favoritartister med största sannolikhet har både knarkat och supit skallen av sig under större delen av sina karriärer. Jag vågar också påstå att många av era favoritlåtar med samma stora sannolikhet har kommit till världen under påverkan av sagda knark. Om ni vill kan ni utöka bojkotten till konstnärer, filmskapare, skådespelare, författare, möjligheterna är oändliga. Totalstopp för kulturkonsumtion. Eftersom detta kan tyckas lite extremt så kan jag föreslå en reservplan: Skaffa bättre förebilder! Alltså, jag tycker till exempel att Michael Jackson gjorde fantastisk musik när det begav sig, men att ha honom som förebild? Musikaliskt kanske, men som person? Knappast. Samma argument kan appliceras på de flesta kändisar idag, inom alla områden. Det är inget speciellt med de här människorna, de är samma skitstövlar som oss andra. Om ni egentligen tänker efter, så borde ni kunna komma på minst en handfull personer i er omedelbara närhet som är bättre förebilder än någon meningslös artist.

idol, cannabis, media, kultur, musik, jay smith ab123456 ex12345 dn    

Rövskallar

Ikväll sänds dokumentären Sverigedemokraterna - vägen till riksdagen, i SVT1. I ett klipp från filmen så kallar Jimmie Åkesson reportern Ulf Kristoffersson för "rövskalle" efter en intervju. "En så otrevlig journalist har jag aldrig träffat i hela mitt liv. Jag kommer aldrig mer prata med honom", säger Jimmie. Nu har han ju visst pratat med Kristoffersson flera gånger efter händelsen, så jag tror inte man ska tolka in så mycket i detta. Jag tror alla politiker snackar enormt mycket skit om journalistkåren bakom låsta dörrar, och vice versa. Precis som att jag snackar skit om båda grupperna. Jimmie är ingen dålig person på grund av att han tycker någon är en rövskalle, han är det på grund av den intelligensbefriade politik han står bakom. Jag tror nästan att jag känner mig manad att titta ikväll..

Riktiga rövskallar

jimmie åkesson, sverigedemokraterna, svt ab dn ex svt svd

Curling är inte en sport

Såg nyss debatten om "Ung och Bortskämd" på SVT Play, och jag är faktiskt kluven till hur man ska se på saken. Dessa brats och deras curlingföräldrar (skötare) hävdar att det inte finns någon anledning för dem att ligga och skura trappor, och det håller jag ju förvisso med om. Självaste regeringen anser ju att det inte finns någon anledning för någon människa över huvud taget att skura trappor, om man har råd att låta någon annan göra det. Att det skulle vara skadligt för den som slipper göra tråkiga saker tror jag inte alls, utan det här är världen som de lever i, och den värld de kommer att fortsätta leva sina liv i. Möjligtvis skulle det kunna vara skadligt om de fick städa, eftersom deras omgivning eventuellt skulle börja betrakta dem med misstänksamhet. För övrigt så vet jag massor med folk som hjälpt till hemma utav bara helvete som barn, men inte blivit mer mogna för det. Samhället består till stor del av vuxna barn, och det är faktiskt ingen klassfråga. Bortskämda människor finns överallt, om än kanske inte i så extrem tappning som i programmet.

De här ungdomarna lever så här för att de har råd med det. För att de kan. och jag tror inte heller det föreligger någon risk för att de inte kommer att ha råd med det i framtiden. Är det något som de förmögnas värld är bra på, så är det att ta hand om de sina, oavsett hur talanglösa eller inkompetenta de är. Man hamnar ändå på något respektabelt smörjobb med väl tilltagen lön någonstans, såvida man inte gifter sig ännu rikare eller liknande. Andelen människor som fötts rika och varit fattiga under livet är svårräknade, och det är nog i de flesta fall självpåtaget. Ja, är man rik så har man privilegiet att välja att vara fattig.

reality, svt, dokusåpa, samhälle, tv svd ab12 ex12 svt12

Legalize?

Kriget mot narkotika är på många sätt synonymt med krig mot de fattiga. Delvis därför så följer man i latinamerika och på andra platser noga resultatet i morgondagens omröstning i Kalifornien. Narkotikabekämpningen är ju ett polisiärt fiasko av stora mått eftersom det skapar brottslighet och kostar massor av liv. Därför är de signaler som nu kommer från upphovsmakarna till "the war on drugs" - USA, väldigt viktiga.

Såg Magnus Linton uttala sig om den här utvecklingen på SVTs Agenda, och även om jag tycker att han är en riktig tönt rent generellt, så framställde han problematiken på ett bra sätt. Jag förstår dessutom precis vad han menar när han säger att Sverige är narkotikapolitiskt "efter" resten av världen. Ja du Magnus, Sverige kan eventuellt vara det mest narkotikapolitiskt efterblivna landet i hela världen. På Aftonbladet kunde man idag rösta på vilka droger man vill ska vara lagliga i Sverige. Marijuana och Hasch är i den omröstningen två olika val. What.. The.. Fuck? Vill man splittra opinionen a la kärnkraftsomröstningen eller är man bara helt bakom flötet? Definitivt det senare tror jag. I ett land som Sverige så förstår man inte att marijuana och hasch innehåller precis samma sak - THC. Det är som att kalla stekt ägg och äggröra för två olika matvaror.

Grejen är ju den att i Sverige så är (den restriktiva) narkotikapolitiken en enorm hjärtefråga, oavsett om den är framgångsrik eller inte. Det ideologiska arvet har man fått från Nils Bejeroth, som var emot det mesta här i världen. Den gamle maoisten, som kallats "svensk narkotikapolitiks fader" ville bland annat återinföra alkoholransoneringen, samt var starkt emot det omoraliska i att läsa serietidningar.

Prop 19 handlar dock i slutändan om pengar, som jag skrivit förut. Valet för Kalifornien i rent ekonomiska termer är: Legalisera marijuana eller lägg ner alla sociala program och höj skatterna. Go 19.

cannabis, narkotika, narkotikapolitik, USA dn ex ab