Oskyldigt dömda

Idag tänkte jag skriva lite om personer som sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser. Idén kom till mig när jag läste om 68-åringen som fick satsa uppemot en miljon ur egen ficka för att omvända tingsrättens dom på tio års fängelse. Vissa tycker antagligen att det där med oskyldigt dömda är något man får räkna med i ett rättsamhälle, och att det inte är värt att tjafsa om då det är så få som drabbas. Jag håller inte med.

Att oskyldiga döms är till viss del oundvikligt, och beror väl oftast på någon av följande faktorer:

1. Tekniska misstag - En rättsläkare som kanske gör en feldiagnos. Prover och bevis som blandas ihop eller till och med manipuleras. En sådan dom kan vara korrekt utifrån bevisningen, men ändå innebära att en oskyldig döms.

2. Helt enkelt det faktum att "ställt bortom rimligt tvivel" sällan betyder just det. Det där med "rimligt tvivel" kan skifta väldigt mycket i olika brottsmål. Dessutom har alltid domstolen möjligheten att bortse helt från bevis genom principen om "fri bevisvärdering". Som i fallet Kaj Linna. Där ingen teknisk bevisning fanns, och där domen vilar helt på vittnesmål från en minst sagt tvivelaktig person.

3. Folk som ljuger. Målsäganden. Vittnen. Folk som far med osanning i rättssystemet är ett stort problem, och där har advokaterna ett stort ansvar att ifrågasätta och pressa. Har man inte en jävligt engagerad försvarare, så är det ganska kört.

Om vi nu konstaterar att det per definition finns ett antal oskyldigt dömda i svenska fängelser - låt säga att siffran är en procent? (undersökningar gjorda i Norge antyder en sådan siffra). Är siffran nu en procent så innebär det flera hundra brottsmål årligen där någon döms på egentligen felaktiga grunder.

Jag är beredd att gå så långt som att säga att detta med felaktiga domar är något som är väldigt svårt att undvika helt, men vad man däremot kan göra är att förenkla för de dömda att begära resning. Det vill säga att få sina mål omprövade. Detta är väldigt svårt i Sverige.

I normalfall så godkänns årligen mellan 1-2% av alla resningsansökningar. Det är dessutom många gånger enorma väntetider, som ter sig farsartade i de fall där själva rättegången har avhandlats i rask takt. Att det sedan är åklagaren som drivit fallet som i princip tillåts bedöma om den dömde har fog för resning är ett annat enormt problem som verkligen kullkastar rättssäkerheten.

Det finns verkligen många problem med det svenska rättsväsendet, och som jag uppfattar saken så finns det ett stort behov av att undertrycka den sanningen. Antagligen för att vi präktiga svenskar verkligen tycker om att tro att vi är bäst i världen på det här med sanning och opartiskhet. På samma gång ser man allt fler fall där det nästan känns som om domstolarna kastar pil för att avgöra om folk är skyldiga, och där stora delar bland de yrkesgrupper som är inblandade starkt motsätter sig en oberoende instans för omprövning av tveksamma brottsmål.

Jag tror inställningen i branschen reflekteras ganska väl av detta uttalande från en advokat som jag en gång diskuterade saken med - "Det finns ju också en del skyldiga som inte blir dömda, så det jämnar ut sig."

rättsäkerhet, juridik, domstolar svd svt

Det kostar att vara fet

Stefan Hannas Utopia?

Stefan Hanna, Centerpartiets kommunalråd i Uppsala har kommit med ett roligt uttalande. Han tänker sig att tjocka människor borde betala högre skatt. Man bör nog förvänta sig liknande konvulsioner från centerpartiet innan man sakta bleknar bort som parti i solnedgången, men det kan ju likväl vara roligt att filosofera kring Stefans tankar. Det är ju allmänt känt att det inte är bra att äta så mycket så man blir fet, om det råder ingen tvekan. Lika så med det faktum att sjukdomar och vård relaterat till människors övervikt är ganska vanligt. Så Hannas slutsats att de tjocka belastar systemet hårdare är ju faktiskt korrekt. Om man nu ser på detta ur en annan vinkel, som jag uppskattar att göra, så kan man jämföra med tobaksdebatten. Sakfrågan är nämligen huruvida man ska tillåta sådana beteenden som kostar samhället pengar i onödan?

Någonstans kring 40% av priset på ett cigarettpaket är skatt, enligt mina amatörberäkningar. Anledningen till att denna skatt finns (förutom att tjäna kulor till staten), är ju att man resonerat på sådant vis att skatteintäkterna ska bidra till att täcka de kostnader som rökaren antas belasta samhället med. Jag som anser att folk i största möjliga utsträckning ska få göra vad fan de själva vill, kan därför acceptera dylika extraskatter (de kanske till och med borde vara högre). Jag ser helst inte att mina laster ska behöva drabba någon annan, eller att deras laster drabbar mig. Frid och fröjd. Enligt detta resonemang så är det konstigt att en aktivitet som förtärande av ohälsosamma mängder livsmedel ska vara acceptabelt. Är det en mänsklig rättighet att äta pajer tills käkarna smulas sönder? Det känns inte som det. Jag tycker inte att samhället nödvändigtvis ska betala sjukhusräkningen för folk som regelbundet av fri vilja utsätter sig för risker. Om du vill klättra upp på Matterhorn och vara motsvarigheten till den förvirrade myran på mitt köksgolv, be my guest. Men förvänta dig inte att vi ska budgetera för att forsla hem dig från baslägret när dina tår fryser av.

Jag vet att det finns personer som har riktiga fysiologiska problem med övervikt sedan barndomen osv, men majoriteten är faktiskt bara överdrivet förtjusta i cheeseburgare och läsk. Så sakfrågan är faktiskt ytterst relevant. Varför är vissa beteenden ok, men andra inte? Varför tillåts det ena belasta det gemensamma hårdare än det andra?

hälsa, skatter, övervikt, tobak, samhälle svd123 dn1 svt12 gp1 ex

Är sossarna från vettet?

Broderskap var inte bara en av parollerna i den franska revolutionen, utan är även en kontemporär benämning på förbundet för troende socialdemokrater. Tidigare var man "kristna socialdemokrater". Men i ett Sverige där det knappt finns några kristna, så behöver rörelsen nytt blod, och socialdemokraterna nya väljare. Detta har dock ställt till en del problem. En av socialdemokratins eviga fallgropar är att man omöjligtvis kan vara alla till lags, som man vill. Till slut måste man trampa på någon. Vilka det blir styrs, såklart, av realpolitiken. Vilken grupp är viktigast om vi vill nå makten?

Den 28e maj i år antog man därför sitt ”Manifest för muslimska socialdemokrater”, och strök i samma veva kampen för HBT-rättigheterna. För det första skulle jag vilja klargöra att den kristna läran inte heller på något sätt är tolerant mot någon sexualitet som inte är normativ. Och jag tycker förvisso inte heller att man ska tvinga den till det. Om man vill vara en inskränkt tölp, så är det fullt tillåtet i det samhälle vi lever i. Kyrkan är en klubb, rätt och slätt. Tror man inte på klubbens regler så kan jag inte förstå vad fan man ska där och göra över huvud taget. Men det finns faktiskt en fundamental skillnad här mellan kristendom och Islam. Eller rättare sagt Bibeln och Koranen. De flesta vet att bibeln inte är huggen i sten. Den har förändrats och redigerats över tid, och kan på sin bästa dag kanske förmedla ideal och idéer, men det finns inte utrymme för att vara bokstavstroende. Även om det självklart finns sådana fån också. Därför spelar det inte lika stor roll för en kristen ifall Gud hatar bögar, det är öppet för tolkning, som också sker. Men Koranen är lite annorlunda. Det går inte att vara muslim utan att per definition acceptera att allt som står i Koranen är sant. Guds ord, oförvrängda. Vad Koranen har att säga om homosexualitet kan ni nog själva ana. Samma sak som de judeo-kristna skrifterna. Håller man inte med så är man inte muslim, punkt slut. Så när Jon Voss, chefredaktör på gaytidningen QX påstår att Broderskap "sviker muslimska HBT-personer”, undrar jag vad han har rökt? Jag vet att islam inte är helt fördömande mot homosexuella tankar, så länge man som individ kämpar mot dem och tycker de är fel. Är det kanske dessa självhatare Voss menar med "muslimska HBT-personer"? För de som öppet uttrycker sin ärliga sexualitet på ett annat sätt än genom heteronormen kan inte vara muslimer. Det är som att dricka en kvarting till frukost på väg till AA-mötet. Eller att som vegetarian äta en blodig hamburgare om dagen. Eller att uppskatta kritiskt tänkande och gå med i en religion. Tro är en sak. Religion är något helt annat.

Om någon tycker att jag har helt åt helvete fel, så kommentera gärna, men håll det sakligt och med god ton. Inte heller icke-falsifierbara argument önskas. Alltid bäst att tillägga då det handlar om religion...flame on.

socialdemokraterna, broderskap, hbt-frågor, muslimer svd ab ex dn svt

Maktmissbrukets A till Ö

Vardagskrig är ånyo i huset. Nu när alla mina julklappar är uppätna eller bortslarvade så har jag i all enkelhet kastat ett öga på nyheterna, och ser att ostraffat myndighetsvåld firar nya triumfer. Det jag syftar på är att de tre ordningsvakter som i början på året misshandlade någon stackare på Vällingby T-banestation friats i tingsrätten. Det behöver ju inte vara något lurt med det, men när man kommenterar domen med "tingsrätten anser det klarlagt att vakterna utövat övervåld, men eftersom ingen kunnat peka ut vem som gjort vad frias samtliga", så hajar åtminstone jag till. Jag har skrivit en hel del om polisvåld, och jag kan ju informera att jag utan reservation drar in vakter i den "laganda" som präglar sådana här domar. Ordningsvakter i Sverige är i alla väsentliga aspekter poliser. När polisen utreder eller prövar vakter, så är det således poliser som utreder "poliser". Därför är domen inte förvånande alls.

Hur som helst, anledningen till att jag reagerar mot att frikänna för att man inte kan bevisa vem som gjort vad (variation på den klassiska "alla skyller på varandra") är ju att jag vet massor av fall där denna princip inte har tillämpats. Snarare har man tillämpat metoden att döma alla för det allvarligaste brottet. Om tre personer hade misshandlat en vakt så tror jag knappast att alla hade friats, snarare tvärtom. I värsta fall så hade man pekat ut en huvudgärningsman och dömt de andra för medhjälp. I Malexanderfallet så dömdes till exempel alla tre för mord, trots att man inte kunde bevisa vem som skjutit. I Göteborgsbranden dömdes fyra för grov mordbrand, trots att man inte kunde bevisa vem som gjort vad. Två dömdes för mordet på Björn Söderberg, trots att man inte heller där kunde bevisa vem som sköt. Det här är bara några slumpmässiga exempel på att "vem som gjort vad"-försvaret tydligen används väldigt selektivt och har skiftande effekt beroende på vem som sitter på de åtalades bänk. Ruttet är vad det är, och tills de myndigheter som granskar poliser och vakter är HELT skild från dem och deras verksamhet kommer detta att hända igen och igen. Jag må ha många konstiga åsikter, men att det inte ska finnas grupper i samhället som står över lagen är inte en av dem. Ner med kungen också förresten, han kan ju inte heller åtalas. Om så inte vore fallet skulle jag direkt gjort ett envarsgripande med anledning av den närmast kriminella tv-dynga som jag av en händelse råkade bevittna härom dagen.

polisvåld, väktarvåld, maktmissbruk, polisen, samhälle dn svd gp ex ab 

It's OK to be Gay

Den amerikanska kongressen lyfte idag förbudet mot öppet homosexuella i landets militär, vilket förtjänar ett erkännande även om det verkligen var på tiden. Detta var ett av Barack Obamas vallöften, och han kommer i dagarna att skriva under återkallandet av Bill Clintons "don't ask, don't tell-policy" från 1993. Den tidigare lagen var en form av kompromiss, eftersom många högstående militärer starkt motsatte sig homosexuella i de väpnade styrkorna. Sedan dess har över 13.000 personer avskedats från militären på grund av sin sexuella läggning.

Pentagon påpekar dock, att DADT kommer att fortsätta gälla i åtminstone 60 dagar, i väntan på "förberedelser" som ska säkerställa att truppernas stridseffektivitet inte påverkas. Vad det är för "förberedelser" kan man ju undra. Det kan väl inte handla om införandet av särskilda bögplutoner? Skämt åsido så får ju detta ses som en stor seger för homosexuellas rättigheter. Varje erkännande av människors lika värde oavsett kön, etnicitet eller sexualitet ska vi ta vara på.

usa, homosexuella, barack obama, diskriminering dn svt svd gp ab ex hd

Homoförbud

Det senaste försöket att tillåta öppet homosexuella att tjänstgöra i USA's militär har misslyckats, efter att förslaget återigen röstats ned i senaten. USA tillämpar ju sedan länge sin policy "don't ask, don't tell", där militären inte får fråga personal om deras sexuella läggning, och personalen i sin tur inte får avslöja något. Då blir man avskedad. Beslutsfattarna anser nämligen att öppet homosexuella inom militären är ett hot mot amerikanska krigsmaktens "höga moralstandard, ordning och disciplin". För det första så finns det få saker i världen som bara på ren automatik är mer gay än militären, vilket en snabb googling på "gay military" direkt visar. För det andra så är det helt idiotiskt. Om jag sitter i en bunker någonstans, belägrad av folk som vill döda mig, så är nog det minsta av mina bekymmer ifall snubbarna bredvid mig är homo eller inte. Däremot så har jag svårt att förstå hur dum man måste vara som gayperson för att ens vilja tjänstgöra i armén, men det är väl upp till dem. Min åsikt i den här frågan kan hur som helst sammanfattas i följande illustration.

diskriminering, usa, krig dn gp1 svd

Vadå för Liberaler?

Folkpartiet vill tydligen lagstifta mot heltäckande slöja i skolan efter Diskrimineringsombudsmannens fastställande att förbud mot religiös klädsel strider mot diskrimineringslagen. Kan inte de folkpartister som faktiskt förstår innebörden av "liberalism" ta bladet från munnen och förklara för den vidriga partiledningen vad den ideologin egentligen handlar om?

Inget jag gråter över så länge jag inte
behöver ha den själv  

Skolborgarrådet och folkpartisten Lotta Edberg säger: "Vad jag vet finns inga förskolor eller skolor som anställer de här kvinnorna. Ska man då lura in en ung människa i en utbildning där man inte kan få jobb. Det finns ju mängder av andra yrken i samhället där man mycket väl kan använda burka eller niqab". Det må hända Lotta, men vem är du eller jag att bestämma vad folk bör och inte bör utbilda sig till? Ifall en ateist väljer att gå omkring med en papperspåse på huvudet, ger det myndigheterna rätt att avvisa den personen från vad denne väljer att utbilda sig till då arbetsmarknaden är svårtillgänglig för påshuvuden? Är inte en av grunderna i ett liberalt tankesätt att en människa ska kunna tänka, agera och göra vad fan den vill så länge man inte skadar eller förtrycker någon annan? Folkpartiet förvånar ständigt med sina lågvattenmärken till utspel som dessutom går tvärt emot allt vad riktig liberalism heter. Mer meningslöst parti får man verkligen leta efter.

folkpartiet, niqab, religion, integritet, liberalism islam dn1 svd svt12 gp ex