Juholts hemliga bakgrund

Om allt fortlöper i färdigregisserad sosseanda så kommer det alltså att bli Håkan Juholt som tar över Socialdemokraterna. Man ska väl i och för sig inte utesluta att någon kuppar kongressen och ställer upp som motkandidat, men det skulle förvåna mig enormt. Vem är han då egentligen? Än så länge har jag inte någon större koll på denna människa förutom att han enligt media är "lite vänster om mitten" (vilket inte betyder ett skit), samt att han måste ha något gemensamt påbrå med Libanons forne president Rafik Hariri. Om Håkan blir statsminister så kommer sverigedemokraterna att sätta blodpuddingen i halsen..

Juholt (till vänster) är, sina coola ögonbryn till trots, självfallet ingen som kommer att vända matchen för sossarna. Om man tror att en välnärd mustaschprydd gubbe i 50-årsåldern kommer att kunna pånyttföda den döende organisationen så tror man helt fel. Det enda som talar för honom och hans parti rent generellt är väl att det finns många ute i landet som djupt hatar alliansen, och de blir nog fler under denna mandatperiod tror jag. På kort sikt kan ögonbrynsmannen alltså kanske vinna tillbaka en del del väljare. På lång sikt så är diagnosen dock lika enkel som pessimistisk. Det räcker inte med att byta fejs på affischerna. Problemet var egentligen aldrig Mona. Det var politiken. Man måste ändra politik, eller åtminstone få det att se ut som man gör det - à la "nya" Moderaterna.

Jag ska inte dödförklara Juholt på förhand. Visserligen så har han lyckats sitta i riksdagen i typ 16 år utan att göra minsta väsen av sig, men det kan ju lika gärna bero på att de inom partiet dominerande stockholms-sossarna såg honom som något slags hot och såg till att hålla honom borta från makten. Vi får se helt enkelt.

håkan juholt, socialdemokraterna dn1234 svd1234 svt1234 gp123

Olof Palme

På Måndag är det 25 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Jag har ganska få minnen från min barndom, men ett av de första och tydligaste var att Palme hade blivit skjuten. Jag var bara en liten grabb då. När jag var liten så idoliserade jag Palme. Till och med i min familj, med sin låga nivå av politisk medvetenhet så fanns en stark känsla av att Palme var "vår" politiker. Att han brydde sig om att människor skulle ha det bra, inte bara i Sverige, utan i världen. Att han var en person som vågade tala om orättvisor och ojämnlikhet när de flesta andra var upptagna med att slicka rövar.

Som vuxen så har jag förstått att Palme inte var något helgon, och som alla andra så hade han sina fel. Men min bardomsidol är fortfarande den bästa statsminister vi någonsin haft. Här är några härliga klipp med honom. Det finns hur mycket som helst.

Från partiledardebatten 1982

Om USAs krig i Vietnam

På partikongressen 1975

Från en riksdagsdebatt 1980


Från en riksdagsdebatt 1979


Palme i gamla goda barnprogrammet "Från A till Ö". Sent 70-tal?

olof palme, socialdemokraterna, politik, historia dn12 svd123 ab12

Kartan ritas om

Sven-Erik Österberg verkar segla upp som huvudfavorit för att ta över partiledarskapet i Socialdemokraterna. Jag har egentligen inte så mycket att säga om just honom. Han är säkert en trevlig karl, även om han inte skulle kunna charma sig ur en blöt papperspåse. Det jag däremot börjar ana är att vi är på väg mot en väldigt stor omritning av den politiska kartan i Sverige.

Oavsett om det blir Österberg eller någon annan (vi ser ju ändå vilka slags typer man graviterar mot), så är det för mig klart att denne någon inte kommer att vända trenden uppåt för sossarna. Kanske är det så man tänker? Ta in en pålitlig tråkig ärkesosse för att först stoppa raset, och sedan efter nästa val leta efter personen som kan ta dem över 40%-strecket igen? Eller så är de tiderna för alltid förbi för sossarna. Mycket talar för det. De flesta hästsossarna har väl över lag ena foten i graven, och för övriga börjar Socialdemokraterna mer och mer bli totalt ointressant som parti.

Miljöpartiet kommer att växa och bli större. Riktigt stort. Det spelar ingen roll att man inte har någon förståelse alls för verkligheten och bara klarar av att prata i framtidstermer. Folk gillar sånt. Många tror dessutom att Mp är något slags vänsteralternativ. Föga kan vara längre från sanningen. Miljöpartiet är populister rätt och slätt, och kommer att regera med det block som tillåter dem att - regera. Om det inte hade varit för det rödgröna samarbetet så hade man ingått i alliansregeringen 2010, utan tvekan. Man hade kommit med lite skitsnack om att "hindra SD-inflytande" och att "påverka med sin politik", och så hade saken varit klar. Oturligt nog för Miljöpartiet så kunde man inte göra så nu, och bara det faktum att man ändå var där och nosade trots att stora delar av väljarkåren hade sett det som ett enormt svek, säger ju allt. Men får man bara till ett bra ledarskifte inför nästa val så finns möjligheten att hålla siffrorna från senaste valet intakta. Kanske går man till och med om sossarna.

Vänsterpartiet är till skillnad från Mp inte på väg uppåt, utan nedåt. Kanske åker man ur riksdagen redan nästa val. Det är för mig helt sanslöst att ett parti vars värderingar i princip borde vara rena antitesen mot den politik som nu förs i landet, inte kan förmedla dem. Det är så mystiskt att jag knappt kan släppa tanken. Vänsterpartiet borde utan tvekan ligga kring 10%, bara genom att vara det tydligaste motalternativet. Visst hopp finns för partiets återhämtning, men att man i senaste valet misslyckades så kapitalt med den enkla uppgiften att bara presentera sin politik, bådar inte gott.

Även borgerligheten kommer att behöva ritas om. Kristdemokraterna är ett parti som sedan länge har nött ut det lilla existensberättigande de en gång hade. Vilket i stort sett var att agera stödparti åt andra. Göran Hägglund var liksom überstolt över en reform som bara påverkade 2% av befolkningen. Dessutom rimmar deras självuppfattning och påstådda "humanism" illa med Moderaternas skattesänkningsperversioner. 

Även Centerpartiet är stendött. Man gjorde ett sista tappert försök till uppmärksamhetssökande genom att utnämna en av de mest irriterande individerna i landet till partiledare. Mauds ljuva stämma, studsande mellan väggarna i riksdagshuset som vore den skarp ammunition, fungerade inte heller. Deras målgrupp verkar vara någon form av urbana bönder, och det kommer man inte långt på. Det enda som kan rädda dessa partier är kraftig stödröstning, vilket förvisso inte är okänd mark för Moderaterna. För de, och folkpartiet, blir de enda som står kvar. Just Folkpartiet klarar sig nog ett tag till på att mellan valen försöka få över väljare från de mer mjukryggade elementen bland moderaterna, och ibland komma med sina brukliga "såganden" om det som för tillfället skapar opinion. Men i slutändan så ÄR Alliansen Moderaterna. Så har det varit från början, och så kommer det att förbli.

Sverigedemokraterna då, slutligen. De blir kvar. De blir större. Hur mycket större vet jag inte, men rimligtvis stabiliserar de sig kring 10%. Bara genom att vara (eller åtminstone framställa sig som) anti-etablissemanget.

Den framtida politiska kartan vad gäller faktiskt inflytande, stavas alltså Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där Mp och det parti som för tillfället erbjuder dem mest godis bildar regering.  

val 2014, alliansen, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet svd12345678 dn123456789 gp1 svt12345 ab1 ex

Är sossarna från vettet?

Broderskap var inte bara en av parollerna i den franska revolutionen, utan är även en kontemporär benämning på förbundet för troende socialdemokrater. Tidigare var man "kristna socialdemokrater". Men i ett Sverige där det knappt finns några kristna, så behöver rörelsen nytt blod, och socialdemokraterna nya väljare. Detta har dock ställt till en del problem. En av socialdemokratins eviga fallgropar är att man omöjligtvis kan vara alla till lags, som man vill. Till slut måste man trampa på någon. Vilka det blir styrs, såklart, av realpolitiken. Vilken grupp är viktigast om vi vill nå makten?

Den 28e maj i år antog man därför sitt ”Manifest för muslimska socialdemokrater”, och strök i samma veva kampen för HBT-rättigheterna. För det första skulle jag vilja klargöra att den kristna läran inte heller på något sätt är tolerant mot någon sexualitet som inte är normativ. Och jag tycker förvisso inte heller att man ska tvinga den till det. Om man vill vara en inskränkt tölp, så är det fullt tillåtet i det samhälle vi lever i. Kyrkan är en klubb, rätt och slätt. Tror man inte på klubbens regler så kan jag inte förstå vad fan man ska där och göra över huvud taget. Men det finns faktiskt en fundamental skillnad här mellan kristendom och Islam. Eller rättare sagt Bibeln och Koranen. De flesta vet att bibeln inte är huggen i sten. Den har förändrats och redigerats över tid, och kan på sin bästa dag kanske förmedla ideal och idéer, men det finns inte utrymme för att vara bokstavstroende. Även om det självklart finns sådana fån också. Därför spelar det inte lika stor roll för en kristen ifall Gud hatar bögar, det är öppet för tolkning, som också sker. Men Koranen är lite annorlunda. Det går inte att vara muslim utan att per definition acceptera att allt som står i Koranen är sant. Guds ord, oförvrängda. Vad Koranen har att säga om homosexualitet kan ni nog själva ana. Samma sak som de judeo-kristna skrifterna. Håller man inte med så är man inte muslim, punkt slut. Så när Jon Voss, chefredaktör på gaytidningen QX påstår att Broderskap "sviker muslimska HBT-personer”, undrar jag vad han har rökt? Jag vet att islam inte är helt fördömande mot homosexuella tankar, så länge man som individ kämpar mot dem och tycker de är fel. Är det kanske dessa självhatare Voss menar med "muslimska HBT-personer"? För de som öppet uttrycker sin ärliga sexualitet på ett annat sätt än genom heteronormen kan inte vara muslimer. Det är som att dricka en kvarting till frukost på väg till AA-mötet. Eller att som vegetarian äta en blodig hamburgare om dagen. Eller att uppskatta kritiskt tänkande och gå med i en religion. Tro är en sak. Religion är något helt annat.

Om någon tycker att jag har helt åt helvete fel, så kommentera gärna, men håll det sakligt och med god ton. Inte heller icke-falsifierbara argument önskas. Alltid bäst att tillägga då det handlar om religion...flame on.

socialdemokraterna, broderskap, hbt-frågor, muslimer svd ab ex dn svt

Politiker knivad

Socialdemokraten Bernt Andersson har blivit allvarligt knivhuggen i Umeå. Klockan åtta på morgonen när han skulle hämta tidningen. Vad fan är det som händer egentligen? Det jag uppmärksammade först av allt var att rasisterna börjar spekulera i vilken etnicitet gärningsmannen har...så billigt och ruttet. Men sånt är samhället vi lever i nu för tiden. Hur som helst så tillhör Andersson ett mittenparti, så jag lutar mot att ideologiska motiv är osannolikt.

Jag hoppas verkligen att det bara är någon random psyksjuk som flippat ut, och att mordförsöket inte var riktat mot Andersson som politiker. Säpo är inblandade nu också, antagligen för att utesluta det senare. Mer lär följa, gärningsmannen är i alla fall fortfarande på fri fot.

dn svd svt gp ex ab hd

Makthavarna gnuggar händerna

Socialdemokraterna släpper nu kravet på att riva upp den så kallade FRA-lagen. Inte för att anspela på Sverigedemokraternas glädje över att bombmannen var muslim, men vad fan var det jag sa? Den här händelsen är vind i seglen för de krafter som vill urholka den personliga integriteten, och de börjar direkt visa sina avsikter.

Det hela blir särskilt absurt när Morgan Johansson först betonar att beslutet inte har någon koppling till helgens terrordåd, för att sedan i sitt anförande till riksdagen tydligt hänvisa till samma terrordåd för att uppmana regeringen att lägga fram ett sådant förslag. Det är så galet genomskinligt att man nästan baxnar. Nu är regeringen och det största "oppositionspartiet" överrens, och det är nog dödsstöten för privatlivet i det här landet. Säpo i sin tur gnäller som vanligt om att man har "behov" av signalspaning, men man kan (som vanligt) inte ge några exempel på vare sig hypotetiska eller riktiga fall där man hade behövt det. Däremot så är det klart att man "vill" ha det. Som att barn vill ha glass trots att de redan är mätta.

Genom ett visst intresse för omvärldsbevakning så har jag kommit fram till att utökade befogenheter för regeringen, polisen och militären måste hanteras ytterst försiktigt. Man bör nästan utgå från ett worst case scenario, där dessa kontrollverktyg hamnar i helt fel händer. Vad kan detta egentligen leda till? Enligt mig så är den potentiella skadan av ökade befogenheter på detta område betydligt större än skrämselpropagandans hot om terror. För övrigt så hade inte Tranås bombman stoppats av denna kappvändning från sossarna. Även i fullständigt totalitära stater går det nämligen att konspirera i hemlighet. "Terrorister" sprängde till exempel nästan Hitler i luften i nazityskland, och tredje riket var ju inte direkt främmande för att bevaka sina egna om man säger så...

FRA, regeringen, socialdemokraterna, morgan johansson, beatrice ask, terrorism, yttrandefrihet, integritet, övervakning dn123456789 svd12345678910 gp12345678 svt1234567

Sahlin tar av masken

Jag läste nu på morgonen Mona Sahlins tal från gårdagen vid Socialdemokraternas förtroenderåd, och det var skrämmande läsning. Jag har ganska stor erfarenhet av att dissekera politiska tal och texter, men ingredienserna i detta tal hade inte ens kokat tillräckligt länge för att blandas. Det var i stort sett en uppmaning till en fortsatt borgerlig anpassning av partiet, och att den borgerliga vandring man redan gjort inte var stor nog. Sedan saltar Mona soppan med den vanliga dosen ihåliga klyschor om jämlikhet och solidaritet, samt anekdoter om socialdemokratins historiska meriter. Mycket kritik riktas mot samarbetet med Vänsterpartiet, och om man läser mellan raderna står det i princip att: "Samarbetet med Vänsterpartiet minskade trovärdigheten i vår högerpolitik". Mona säger också att hon aldrig mer vill se en valrörelse där folk "uppgivet" säger ”ja, jag ska rösta på er – trots att jag bor i villa, jobbar och tjänar bra.”. Varför då Mona? Det är väl skitbra om någon som tjänar bra och bor i villa inte bara röstar efter plånboken? Bara för att man har det bra själv, kan man inte rösta på det alternativ som till en liten del gynnar andra med större behov? Om Socialdemokraterna ska ha något förtroendekapital så bör man snarare lyfta sådana frågor, för man kan inte servera mat som alla gillar.

Sin vana trogen så förnekar också Socialdemokraterna att det skulle finnas någon höger/vänster-uppdelning inom partiet. Särskilt högersossarna har alltid varit måna om att förneka detta. "Det finns bara socialdemokrater", är en av deras favoritklyschor. Det övergripande budskapet är att Socialdemokraterna måste anpassa sig till den borgerliga politiken, inte utmana den. Man bör kanske inte polemisera mot skattesänkningarna och a-kassan. Man bör kanske inte argumentera för fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Därför så kommer den ideologiska diskussion inom partiet som trots allt dykt upp efter valnederlaget inte att betyda mycket. Högersossarna behåller makten, och Mona har i sitt sista stora framträdande gett dem ett övertydligt mandat för det.

socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen, politik, samhälle  svd12 dn1 ab svt12 gp

Tjallaren Urban

Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för socialdemokraterna, har i hemlighet vädjat till USA om PR-stöd för fortsatt svenskt engagemang i Afghanistan. Han ska dessutom ha informerat amerikanerna om bland annat hans partis valstrategi. Detta quisling-beteende har med all sannolikhet dräpt hans karriär inom svensk politik, men det intressanta i sammanhanget är om detta skett före valet 2006. Då satt nämligen socialdemokraterna i regeringsställning, och läckage om regeringens angelägenheter till främmande makt bör väl då rimligen anses som spioneri? Sådant som en del amerikanska politiker i Julian Assanges fall anser borde föranleda krigsrätt med tillhörande avrättning.

urban ahlin, socialdemokraterna, wikileaks, usa, politik, spioneri, brott ab123 dn123 svd1234 gp12345 svt123 ex

Skatt!?

Ordet "skatt" måste vara ett av svenskens mest hatade. Åtminstone när det kommer ur munnen på en politiker. Så fort det talas om att höja skatterna, så får folk något mordiskt i blicken. Eller något efterblivet, jag vet inte. Jag tror vi behöver bena ut vad det här med skatt egentligen handlar om. Help me out Bamse.

Nu när vi rett ut det inneboende excellenta i konceptet skatt, så kan man fråga sig varför ingen politiker kan kandidera med enbart skatten som plattform. Vad sägs om denna slogan, Veronica Palm? "Höj skatten, 99 av 100 får det bättre." Jag vet att du håller med. In med förmögenhetsskatten igen också. Enligt oppositionens skuggbudget skulle en ny förmögenhetsskatt ge fyra miljarder till statskassan. Ojdå, var det inte det som krävdes för minimibemanning inom demensvården till exempel? Bara en sådan sak. Jag tror att människor framöver kommer att komma till de här insikterna själva ... kanske. Rent logiskt så borde man väl till slut inse att dom där cirka tvåhundrafemtio spännen i månaden man får för att rösta på Sauron inte gör en så mycket gladare. Det kanske rent utav skulle skänka en högre själslig frid att veta att man genom att inte vara så äcklig och girig själv, bidrar till att alla människor i samhället blir omhändertagna? Solidaritet kallas det visst, eller har Alliansen stulit det ordet också?

politik, samhälle, skatter, solidaritet, regeringen dn svd1

Töntpolitiker

Jag skulle gärna vilja veta varför det förefaller vara ett tabu utan dess like inom sossarna att säga att man vill leda. För så är det ju uppenbarligen. Annars skulle väl halva partiet skrika "mig! mig! mig!" i kör. Men det är tydligen fult att vilja något. Man ska leda så tråkigt och motvilligt som möjligt. Ta Mona Sahlin till exempel som fick jobbet på grund av att ingen annan ville ha det. Enligt några av mina källor med god insyn i socialdemokraterna så var det så gott som ingen som nominerade Mona. Ändå valdes hon till slut "enhälligt" på kongressen. Enligt samma källor fick det där med "enhälligt" muggen att rinna över för många inom SAP (läs lämna partiet för gott). Hur som helst så verkar det nästan vara Stalinklass på interndemokratin inom socialdemokraterna.

Nu har media sysselsatt sig ett tag med att namedroppa varenda sosse man någonsin hört talas om som "heta kandidater". Bara för att efter kongressen kunna säga "Där ser ni. Att clownen Manne skulle ta över partiledarskapet skrev vi ju om redan då och då.." Får vem som helst nominera? Vad sägs om Lasse Åberg eller Thomas Di Leva? Den senare ses här förfriska sig med en vattenkanna. Det skriker väl "borgerligt arbetarparti" som inget annat?

politik, samhälle, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2014 dn123 svd1 svt12 ab1 ex123 gp

Apokalyp(S)

Låt gå för att jag själv förutspått splittring inom socialdemokraterna, men enligt de flesta nyhetskällor man läser så framstår ju situationen som dödsakut. Enligt vissa bedömare känns det nästan som om partiet har förlorat till och med sitt existensberättigande, vilket självklart är störtlöjligt. När jag säger "splittring" så menar jag att en liten del av partiet kanske kan bryta sig ut till vänster. Resten har inget incitament att göra mer än att ändra några småsaker inom partiet, placera några väl valda figurer på nyckelposterna och att hitta på något sätt att framstå som ideologiska. Det behövs faktiskt inte mycket mer än så för att sätta betongsossarna i stridsdugligt tillstånd igen.

Man ska i allt detta apokalyptiska tugg ändå komma ihåg att socialdemokraterna fortfarande har över 20% av väljarstödet i det här landet, och jag tror inte det är över huvud taget möjligt att få mindre än så. Socialdemokraterna har en fördel gentemot andra partier, vilket är att deras "trogna" väljarbas är den klart mest substantiella. Sossarna har helt enkelt minst 10% väljare som skulle röstat på dem även om Mona Sahlin varit en apa som jonglerade med dynamit i direktsändning. Man bör dessutom hålla i åtanke att den Borg/Reinfeldtianska alliansregeringen inte direkt är några politiska masterminds som kommer att mala sönder all opposition med sin framgångssaga hur länge som helst. Det var inte så långt ifrån att de förlorade makten redan i år. De är nämligen en klassisk borgerlig regering. De sänker skatterna. Utöver det så har de inte särskilt mycket i idélådan, och kommer att vara genomskådade till nästa val.

politik, samhälle, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen, val 2014 dn12345 svd123 gp12 svt ab

Mer högersossar?

Att Mona Sahlin själv tillhör "högerfalangen" inom socialdemokraterna visste jag redan om, men spekulationerna kring vem som nu kommer att ta över partiet efter den planerade extrakongressen får mig på ett extremt trist humör. Personligen tror jag så klart att det blir Thomas Bodström, som gör helt rätt i att ligga och dregla i vassen tills han får frågan "på riktigt" av valberedningen. Jag tycker rent allmänt illa om den mannen. Man ska komma ihåg att även om Alliansen drev igenom IPRED och FRA-lagarna, så var de i huvudsak bodströmska tankekonstruktioner, och det finns många andra exempel på hans integritetsfientliga hållning inom sådana frågor.

Den här killen är farlig

Gör man en rent populistisk analys, så tror jag dock att Bodström har störst potential att vinna röster. Han är ju man, och framställer sig inte som en riktigt lika stor menlös tönt som de flesta andra. En ny kvinnlig partiledare håller jag nästan som en omöjlighet, eftersom Sverige nu bevisat att vi inte är redo för något sådant. Därav försvinner ju några av de få sossar som jag har någon som helst sympati för, till exempel Veronica Palm. Tyvärr är det socialdemokratin det handlar om, och en kvinna som Veronica ses väl nästan som ärkekommunist i det sammanhanget.. Jag skulle faktiskt inte bli helt förvånad om socialdemokraterna splittras som parti inom de närmsta åren. Då kan gråsossarna och kvasi-moderaterna, som aldrig varit längre vänsterut än folkpartiet lägga sig i mitten-högerfåran och resten kan gå vidare med en (förhoppningsvis) mer vänsterinriktad politik. Jag tror hur som helst att socialdemokraternas roll som balanserande filter mellan arbetares och näringslivs intressen är död. Stendöd.

socialdemokraterna, val 2014, samhälle, mona sahlin, thomas bodström, veronica palm, politik dn12345678910 svd123456 svt12345 gp12345   

Stackars Sossar

Byt logga istället.
Denna är den fulaste vi någonsin sett

Det agiteras på flera håll för socialdemokraternas partistyrelses avgång. Frågan är om det inte kommer att bli så. Inte för att det egentligen behövs, men let's face it, med Mona Sahlin kommer inte sossarna någonvart. Rent allmänt så känns ju hela riv-allt-bygg-nytt mentaliteten så enormt fake och driven av självintresse på de flesta håll. Internt inom partiet är ju folk självfallet sugna på att avancera och ta sig uppåt mot partitoppen, och från medias sida så behöver jag knappast tydliggöra hur de sett på Mona sedan dag ett. En av de värsta kampanjer jag sett i Sverige, någonsin.

Jag tror mycket har att göra med det faktum att Sverige inte är ens i närheten av att vara redo för en kvinnlig statsminister. Inte ens om motkandidaten var Sauron från Sagan om Ringen tror jag på en säker vinst för Mona. Vi svenskar gillar att lura oss själva kring vår förträfflighet på många områden, och jämställdhet är definitivt ett av dem. Hur många gånger har man inte hört att folk "inte litar" på Mona, eller anser att hon inte "känns kompetent"? Det här är inget annat en en massa sexistiska klyschor och inga toblerone/tennisscoop ändrar på den saken. Ok, jag litar inte heller på Mona Sahlin, men jag litar å andra sidan inte på någon i den där smutsbranschen. Det är inte som om jag går omkring och tycker att Reinfeldt är pålitlig precis.

socialdemokraterna, mona sahlin, politik dn123 svd ex123 ab1234 svt12

Tennis-Mona

Mona värmer upp med ett bloss

Man ska kanske inte kommentera flisan i sin systers öga när man inte ser bjälken i sitt eget, för att citera en gammal bibelklyscha. Men man ska också passa sig för att jämföra äpplen och päron. För skillnad är det. Det är skillnad på att "närvara vid ett stort idrottsarrangemang som inte har ett företagsintresse och att ta emot en resa av ett multinationellt oljebolag som vill påverka en politisk fråga", som Mona Sahlin säger. Jag skulle vilja påstå att Stockholm Open inte har vunnit något oegentligt inflytande över svensk idrottspolitik genom att ha Mona Sahlin på evenemanget eftersom hon i sin tur inte har något inflytande där. I sådant fall så var det väl mer illa att den Moderate idrotts- och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth också besökte evenemanget gratis.

Det kontroversiella med Sofia Arkelstens bjudresa var att Shell som oljebolag har ett stort intresse av vad som beslutas på det miljöpolitiska området, där Arkelsten var tydligt involverad. Det går knappast att jämföra. Mona Sahlin är självklart inte smartare för det, och det är för mig oförståeligt att socialdemokratin inte kan skaka fram en vettigare partiledare. Men det är uppenbart att media gillade det här med Arkelsten-affären. Man vill ha mer. Fint att journalisterna har hittat något att hålla sig sysselsatta med.

mona sahlin, korruption, riksdagen  dn123 svd1 svt ex123 ab123

Ohelig Allians

Vänsterpartiet hoppar av samtalen om Afghanistan, och varför inte? Rätt eller fel så står V och Lars Ohly åtminstone för det som de har sagt i valrörelsen. Man vill ta hem soldaterna. Personligen så skiter jag i soldaterna. Om man känner att det är ett schysst karriärsval att personligen vara en del av amerikanernas orättfärdiga krigande, så visst, varsågoda att dö. De amerikanska soldaterna har jag åtminstone sympati för. De har för det mesta inget att säga till om.

Att S och MP hittar gemensam mark med regeringen förvånar mig inte det minsta. Och att batikhäxan Mona eller Piff Wetterstrand & Co. frångår de idéer som man gick till val på förvånar mig heller inte det minsta. Anledningen till att borgarna har intresse av Afghanistan är inte så svårt att förstå, det är av samma skäl som man har intresse av Irak. Dels så vill man gärna slicka på USA-stöveln som vanligt, och dels så är man för svenska företags räkning intresserad av de upphandlingsavtal som finns inom ramen för återuppbyggnadsprocessen. Att Afghanistan-kriget var djupt omoraliskt från första början är det knappt någon som talar om längre.

aghanistan, lars ohly, vänsterpartiet, alliansen ab dn1234 gp ex svd

Sahlin & Ohly på köpet

Ok, så Miljöpartiet har fått nog av att tvingas samarbeta, och vill istället "utveckla" sin egen politik. Jag skulle först vilja undra varför ingen någonsin ifrågasätter att Alliansens ledare Sauron Reinfeldt får typer som Hägglund, Björklund och MÅD "på köpet". Det måste ju vara betungande om något.

Men seriöst, vad är det här för bluff? Om den rödgöna armén tagit regeringsmakten, hade inte partierna behövt "utveckla" sin politik då? Eller hade allt varit frid och fröjd? Jag tror på det senare. Makt förnöjer.

Prylen med miljöpartiet är ju att de i min mening är opålitliga kräk som enbart har framtidsplaner, och inte är det minsta intresserade om vad som händer i nuet. För dagen handlar allt mest om populistiska utspel beroende på hur vinden blåser. Man vill liksom vara lite höger och lite vänster på samma gång. Det är för att deras kärnväljare, hipsters, inte vet ett smack om politik men gillar att känna sig progressiva.

Jag tror inte att det här kommer att leda till något bra för Miljöpopulisterna. Man kommer bara att komma krypande tillbaka till samarbetet när det vankas val igen. Alternativt så kanske man hoppar på Alliansen, vilket man tydligt visat att man inte är främmande för. Alliansen har ju skapat någon slags gängpolitik där ensamma streetgangsters enkelt slås ut. Crip or Blood. What will it be? Förbjud blockpolitiken NU! Jag röstar i sådant fall för två valomgångar, där den andra valomgången står mellan de två kandidater som fick flest röster i den första.

miljöpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet, politik svd dn ab ex