Hata The Oscars

I natt så gick Oscarsgalan av stapeln. Låt oss först och främst konstatera att dylika galor är bullshit och att jag hatar dem. Om det finns någon anledning alls att titta på Oscarsgalan så är det väl för att förundras över de uppenbart köpta nomineringarna och akademins i allmänhet anskrämliga filmsmak. Oturligt nog för mig så kom Mr Insomnia på besök i natt, så jag lyckades därför bevittna en del av nattens gala i ett desperat försök att döda hjärnceller. Till min förvåning så kommenterades galan av våra rikspuckon Filip och Fredrik. Som tydligen har fått massiv kritik för sin "insats". Detta på grund av att de var precis lika driviga och hånande som i varenda sammanhang de någonsin synts i.

När jag säger "rikspuckon" så menar jag det på bästa möjliga sätt. Jag har absolut ingenting emot Filip och Fredrik, även om det var åratal sedan de gjorde någonting som var ens måttligt underhållande. Men de har ju sitt ganska speciella inarbetade koncept som inte borde vara någon hemlighet för svenskarna vid det här laget. Så att folk kritiserar dem för att de gör sin grej är för mig obegripligt. Kritisera kanalen som plockat in dem istället.. För inte fan kan man väl förvänta sig att Filip och Fredrik ska transformeras till något de inte är bara för att de kommenterar den mossiga jävla Oscarsgalan? Sofia Benholm på Kulturnyheterna väljer istället att kritisera F&F för att de bara pratar om män. Det kan jag hålla med om. Men den kritiken kan å andra sidan riktas mot hela filmindustrin, som till 99% handlar om män. Filmer riktade mot målgruppen kvinnor är ju för fan en "nisch" i Hollywood. Just precis. Halva befolkningen är en "nisch". Kolla kategorin "bästa regissör", som är den enda viktiga kategorin som är unisex. Hur många kvinnor har vunnit den på 80 something år? Kom igen för fan..själva statyetten är ju till och med formad som en man.

För övrigt så har jag aldrig förstått varför vi i Sverige ska behöva ha något stolpskott som sitter och kommenterar vad som händer i alla utländska evenemang? Vi kan väl engelska för i helvete? Blir en amerikansk boxningsmatch bättre bara för att jag får "privilegiet" att höra Paolo Roberto skrika "ojojoj vilken smocka" på svenska? Löjligt. Störtlöjligt.

På temat svenskar så vann ju den danska filmen "Hämnden" med Persbrandt i huvudrollen, pris för "Best Foreign Language Film". Kul för Micke, men den kategorin är tyvärr en av de mest idiotiska som någonsin uppfunnits. Varför kan till exempel varje land bara nominera EN film? Varför räknas Hong Kong eller Puerto Rico som ett land när inte Palestina gör det? Varför räknas inte engelskan i Ken Loach-filmer som "foreign language"? Försök se en av dem utan undertexter bara..

oscarsgalan, film, hollywood ab1 re svt

Putin och västmedia

Är det bara jag, eller förekommer det någon slags smutskampanj mot Ryssland? Visst är det mycket skit som pågår där, men jag känner att det ofta är konstiga storys som blir uppmärksammade när det gäller ryssarna. Nu idag så har Putin enligt DN tagit illa upp av en skämtvideo gjord av några ryska tulltjänstemän. Den kanske inte förmedlar något smickrande budskap vad gäller ryska tullen, men däremot så lyckades den slå hål på en av mina fördomar - att ryssar inte har humor. Men egentligen, händer det ingenting i Ryssland som är mer intressant för DN att rapportera om än detta? Ok ifall Putin hade matat ned hela gänget med huvudet först i en köttkvarn, men han blev ju tydligen bara lite irriterad?

ryssland, vladimir putin, korruption, media

Djuren vs TV4

Vissa saker får mig alltid på bra humör. Jag har till exempel en soft spot för djur som ger sig på människor. Som om de skulle säga "take that, bitch! Respect!!" Ett sådant ögonblick inträffade i Nyhetsmorgon i morse. Skåda hur Anders Kraft, med zombieartad beslutsamhet, sekunderna efter attacken verkar redo att slita ormen i stycken. Notera även Jenny Östergrens min och kroppspråk. Om det är på grund av Anders eller ormen vet jag inte. Det slutade inte här. Nästa djur i studion var någon slags geckoödla - som också den bet Anders Kraft. Anders verkade inte alls road, trots Jonas Wahlströms försäkringar om att det faktiskt är bra att bli biten av ödlor och ormar, jämfört med andra djur. Jag skulle säga att det alltid är bra när djur biter TV4-medarbetare, i synnerhet i direktsändning.

Djuren 1 - 0 TV4

hd ex gp ab

Kräks på TV4

Som om det inte vore nog med all jävla skräpunderhållning i form av Let's Dance och annan skit som gröper ur de sista grå cellerna ur befolkningens skallar. Läser nämligen idag att ett av deras "underhållningsprogram" fått en ung wannabe-kriminell att ta livet av sig. Snackar nu om det (till och med för TV4) pinsamma lågvattenmärket "svensk maffia". Lyssna bara på namnet.. Visst TV4, jag tror säkert att det var massor av riktiga kriminella som köade för att vara med i ert jävla skämtprogram. Idioter. Det enda som är tydligt är att både kanalen och de som är med i serien är sjukt okunniga om hur den kriminella världen faktiskt fungerar. Att TV4 satsar stort på lyteskomik är väl allmänt känt, men det här är fan bara sorgligt..

Snubben som överdosade ihjäl sig hade med hjälp av fosterföräldrarna försökt stoppa sin medverkan i programmet. Det visade sig nämligen att han var lätt utvecklingsstörd och bodde på stödboende...ja precis, "ledaren" för gänget kunde inte ens ta hand om sig själv.. Men det kan man nästan tro om alla som är med i det där skitprogrammet. Förhoppningsvis så kan de flesta själva se hur löjliga de är och styra upp sina liv på något annat sätt än genom att råna folk vid bankomater som någon form av självhävdelse..

As for alla dessa pissjournalister som försöker göra sig ett namn eller profitera på den här "kriminal-vågen". Svin är vad de är. Oärliga svin. Vad kommer härnäst? En tvåtimmars special av Lasse Wierup om det nya kriminella hotet mot samhället -De som spelar Mafia Wars?

USA om Egypten

Kolla in PJ Crowley, talesman för det amerikanska utrikesministeriet. Jag gillar hur han dels försöker ta avstånd från Mubaraks förtryck, men på samma gång uttalar stöd för hans regim. Egypten är ju trots allt en viktig allierad och står för "stabilitet". Jävla stolpskott. Antingen så stöder man väl diktatorn eller inte? I det här fallet gör ju dock PJ saken väldigt tydlig. Om man lyssnar mellan raderna. Runt 6:40 in i klippet behöver man inte ens anstränga sig. En stor eloge till Shihab Rattansi, i mitt tycke kanske det bästa nyhetsankaret som finns idag. Här visar han hur man kan intervjua utan att spela med i the bullshit game. En vanlig journalist skulle på god branschpraxis tolkat de undvikande svaren som en uppmaning att gå vidare till ett annat ämne.

egypten, usa, politik, mellanöstern, mubarak svd12 svt12345 dn1234 ab gp1 

Fox = Evil

Barack Obamas state of the union-tal var inget att hurra för. Han talade mest om den idealistiska bilden av det gamla USA med tillväxt, möjligheter, och the american dream, ni vet. Obama menar att landet behöver ändra riktning för att inte fortsätta att sakta åka ner i skiten. Han vill se satsningar på infrastruktur, förnyelsebar energi och allt det där fina som Miljöpartiet brukar prata om. Jag förstår inte varför han bryr sig. Majoriteten i kongressen är konservativa stofiler som inte är intresserade av någon teknik som inte gynnar någon eller några av deras kampanjsponsorer. Men vänta bara tills de kommer på något sätt att kommersialisera luft och solsken. Då kommer det att börja hända grejor. Tills dess kan han ju sysselsätta sig med att försöka skapa jobb på bättre sätt än vad som illustreras här till höger..

Hur som helst. Titeln på det här inlägget är ju Fox = Evil. Tydligen så har man ändrat i Obamas tal och tagit bort applåder och skratt. Originalet -- Fox.

Ingen "riktig" amerikan tycker ju att den där jävla Hussein Obama är rolig eller bra, och om inte folk förstår det så får Fox hjälpa till. Det vansinniga är att Fox nyhetsprogram är populära i USA. Ta till exempel Glenn Beck. Detta legitimerade psykfall har den mest populära politiska showen i hela USA (i sin timeslot). Han har miljoner tittare. Igår (Jan 25) sågs hans program av 3 320 000 människor. Skåda nu följande klipp där han försöker visa att Obama är rasist. Försök sedan förstå dels hur Fox kan kalla sig "neutrala" och varför miljoner amerikaner faktiskt tittar på detta. Becks lögner krossas ju totalt i slutet av detta klipp, men hur många får reda på det?

barack obama, usa, fox, mediekritik, glenn beck svd gp svt123 dn hd12 ab

Samhällets dubbelmoral

Vi människor gillar att prata om moral. Värderingar. Att lära våra barn detta. Problemet med den debatten är att den egentligen inte handlar om de värderingar samhället faktiskt förmedlar, utan om de värderingar vi önskar att samhället förmedlade. Som den här debatten om skillnaden mellan pojk- och flickkläder. Som faktiskt är gammal som gatan. Jag har själv stört mig på den här könsuppdelningen i åratal.

Jag gillar mina exempel extrema, så vi gör så även nu. Samhället (dvs vi) anser till exempel att pedofili och synen på barn som sexobjekt står helt emot vår moral. Det är helt jävla fel, helt enkelt. Men ändå så går folk och handlar trekantsbikinis till sina småflickor. Ändå så säger den kommersiella handeln att barn ska klä sig och se ut som vuxna så tidigt det bara går. När flickor fyller 18 så har de både sminkat sig och klätt sig som vuxna sedan många år. Vad säger det? Egentligen? Är inte det lite som att lära någon att spela piano, men förbjuda vissa melodier?

Men utvecklingen går ju åt det hållet. Barn är inte barn längre. Barn är konsumenter, reklampelare och förväntas följa uppsatta mallar baserade på könstillhörighet. Problemet är att barn inte förstår detta. Barn är inte medvetna om reklam och trender på samma sätt som vuxna. Däremot så är barn mycket bra på att göra som vi gör, och se hyckleriet när vi säger en sak och gör något annat. Problemet är att om vi ska börja med att kritiskt granska samhällets faktiska värderingar istället för vår fantasibild om dem, så måste vi antagligen omvärdera en hel del av hur samhället egentligen fungerar. Det är vi inte beredda att göra.

kön, företag, mode, media, sexualisering, barn svd dn gp 

The Music Bay

Enligt uppgifter till sajten TorrentFreak igår, så är Pirate Bay-folket i farten igen. Jag citerar.

“The music industry can’t even imagine what we’re planning to roll out in the coming months. For years they’ve complained bitterly about piracy, but if they ever had a reason to be scared it is now,” TorrentFreak was told.

Det kan ju mer eller mindre betyda vad som helst. Men skrivaren av den här bloggen uppskattar åtminstone det kaxiga uttalandet och självsäkerheten.

Vidare en reaktion från Alfons Karabuda, ordförande i ECSA, som representerar upphovsmännen.

"Vi får se vad som händer. Jag tror inte att rädsla är något som bygger musik och bra kultur. Det känns lite desperat tycker jag. Men är meningen att man ska stjälpa musikindustrin då har man inget att använda sig av sedan."

Där har vi det gott folk. Piraterna är lika kaxiga som vanligt, upphovsmännen sitter lite på mellanhand och skivindustrin är skiträdda samt fortsätter att sätta likhetstecken mellan sig själva och musik. Utan skivindustrin så dör tydligen musiken. Eller menar de kanske att skitmusiken kommer att dö? De där talanglösa paketerade fjantarna som bara är kända för att skivindustrin vet hur man marknadsför deras själlösa piss-Pop? Snälla. Döda den. Kan någon med handen på hjärtat påstå att musikvärlden skulle förlora något ifall 90% av dagens artister brändes bort från jordens yta med en stor jävla laser?

Men jag måste säga att jag blir nyfiken på det här nya projektet. Jag skulle inte bli förvånad om det kan bli något Spotify-liknande av det hela. Jag har själv överlevt de flesta musikdelningstjänsterna och min favorit, alla kategorier, är gamla Audiogalaxy. Utan tvekan. Jag kan bli smått nostalgisk ibland bara över att tänka på hur kickass den sidan var. Ni som minns den håller garanterat med.

musik, internet, pirate bay, music bay, skivindustrin, upphovsrätt svd1

Får vem som helst skriva?

Eller frågan borde kanske snarare formuleras - Får vem som helst skriva, i media, om vad som helst? Jag syftar på Richard Swartz krönika i dagens DN. Till Richards försvar ska jag först säga att han faktiskt är journalist. Han har väl runt 40 år bakom sig på Svenska Dagbladet, och skriva - det kan han bevisligen. Han är ingen jävla Birro. Men det är inte heller poängen. Frågan är vad man har att tillföra ämnet.

I dag skriver han alltså en krönika riktad mot det som nu händer i Tunisien, och börjar hela krönikan med att säga att han inte vet särskilt mycket om Tunisien. What...the fuck? Så här ska alltså Schwarz, på bästa nyhetsplats få kläcka ur sig sina personliga funderingar om folkrevolutionen i Tunisen? För funderingar är verkligen allt han bidrar med. Funderingar, och i mitt tycke på sin höjd grumliga jämförelser med de folkliga upproren i det gamla östblocket (ett av Schwarz favoritämnen). Hade han velat göra relevanta jämförelser så kunde han jämfört med liknande folkuppror i länder som åtminstone ligger på samma kontinent. Eller som har någorlunda liknande kultur och historia. Men det vet ju Richard Schwarz ingenting om, och det säger han till och med. Om jag inte visste bättre, så skulle jag tro att detta bara var ett sätt för DN att påminna folk om hur jävla kasst det var med "kommunism", med ett dagsaktuellt ämne som verktyg.

tunisien, mellanöstern, media, mediekritik, dagens nyheter dn123 hd1 svd1 gp1 svt1

Töntdebatt om barnuppfostran

Jag bara undrar. När blev barnuppfostran någonting svårt? Hur kom föräldrar som grupp att bli så out of touch med vanlig sund mänsklighet att de inte klarar av att uppfostra sina egna barn utan att känna sig otillräckliga? När slutade vi lita på oss själva så till den grad att vi söker svaren på dessa dilemman i någon sunkig jävla idiotmanual som lika gärna kunde ha skrivits av nollan Dr Phil. Antagligen i samma veva som vi började översköljas av en massa struntprat om hur svårt det är att vara förälder. "Världens svåraste jobb!" ekar det ur dumburken. Nähä? På riktigt? Vet ni vad? Ett jobb man mestadels kan göra i morgonrocken är inte "svårt". Jag tar hellre det över jobb som brandman, takläggare eller gruvarbetare. Ingen förälder har såvitt jag vet ännu brunnit upp, ramlat av ett tak eller ådragit sig svartlunga med anledning av sitt föräldraskap.

Har man något mått av social kompetens så kan man uppfostra ett barn. Det är inga konstigheter. Jag förutsätter så klart att man redan behärskar det där med att koka makaroner åt dem, leka lite med dem, klä på dem och tvätta dem. Gör man inte det - sök för all del hjälp. Men när det kommer till själva interaktionen med och uppfostran av barnet, så finns det ingen manual! Newsflash - Barn är människor. Individer. De fungerar på olika sätt. När man lär känna en människa så får man en inblick i hur den tänker. Därav förstår man hur man ska bete sig för att skapa bästa möjliga förutsättningar för samarbete. För samarbete krävs. Det fungerar inte att bestämma allt. Jag bryr mig inte om att vissa vittnar om att deras föräldrars fascistmetoder formade dem till ansvarsfulla och disciplinerade samhällsmedborgare. Det slår förr eller senare tillbaka på något sätt.

På andra sidan har vi de extrema mespropparna. Jag ser dem varje dag, och jag tycker ofantligt synd om dem. Barnen skriker som den gällaste modellen brandlarm för minsta uppfattade oförrätt och beter sig allmänt vedervärdigt. Jag tittar på föräldrarna. De ser uppgivna ut, och den omisskänneliga lukten av skam förgiftar snabbt stämningen i lokalen. Ibland åker jag tåg med min sexåriga flicka och bevittnar sådana situationer. Min blick möter hennes, och vi skakar på våra huvuden i samförstånd.

Jag tror många som känner osäkerhet kring det här skulle behöva lära känna sina barn bättre. Prata med dem. Ställ frågor. Lyssna. Något som aldrig upphör att förvåna mig är hur vettiga barn är. Hur väl utvecklade tankar, känslor och funderingar de har. Om ni redan har koll på dessa simpla punkter och ändå känner er osäkra som föräldrar. Sluta ifrågasätt er själva så jävla mycket. Jag slår vad om att majoriteten av de som gillar att "tycka till" om barnuppfostran i media inte ens har barn själva.

Märker nu att jag tydligen hade en hel del att ventilera kring detta. Kära mediaetablissemang, ge mig bara ett fragment av tönten Dr Phils budget så ska jag skriva alla bästsäljares moder på det här ämnet. Antingen det, eller så outsourcear jag det till min dotter så fort hon bemästrar sammanhängande prosa. Så får vi in barnperspektivet också. Ka-Ching!!

barn, barnuppfostran, föräldraskap, familj, media gp svt

Jag kräks på Birro

Då och då råkar jag läsa något som uppmärksamhetshoran Marcus Birro kläcker ur sig på sitt sedvanliga osmakligt idiotiska sätt. Jag känner mig i det närmaste fysiskt besudlad varje gång. Med anledning av detta så brukar jag försöka undvika allt som bär Birros signum, eller sådant som har befunnit sig mindre än 100 meter ifrån hans äckliga uppenbarelse. Oftast föranleds mitt uppmärksammande av Birros "skriverier" alltså av rapporter om hur någon annan hatar Birros unkna åsikter. Den här gången var det Magnus Betnér som tyckte att Birro var "dum i hela jävla huvet". Tack Magnus, du har flyttats upp flera divisioner i vardagskrigs hierarki. Det Betnér reagerade på var Birros vedervärdiga krönika i gårdagens Expressen. Inget förvånar ju i denna skitpublikation, men Birro skriver bland annat:

"Lita aldrig på små flickor i rullstolar som ber dig om något. Särskilt inte om det står utländska män i träningsbyxor strax intill. En rätt dyrköpt och ärligt talat ganska vidrig lärdom."

För de som inte har koll, så är detta i det närmaste classic Birro. Att först tycka synd om sig själv för att han blivit lurad av någon tiggare på stan. För att sedan ondgöra sig över att han är så god och naiv och idealistisk som trott på dessa lumpna bedragare. Att folk utnyttjar hans godhet. Sedan går han vidare till de mest infantila generaliseringar om tiggare och män med träningsbyxor som hans fragment av författartalang kan uppbringa. Generaliseringar som visar att han inte är god och naiv alls. Som med stor tydlighet istället visar att han har så usel självkänsla att hans behov av att hoppa på andra människor är jävligt svåröverträffat. Han avslutar twitter-debatten om krönikan med en till sida ur hans opublicerade epos "förföljelsemanins manual".

"Ni vinner! Grattis Betnér och alla andra hatets lakejer! Jag lägger ner detta. Detta blir sista texten. Hej då."

Mitt namn är Marcus. Det är synd om mig. Mitt hela raison d'être är min uppfattade självbild som martyr. Folk HATAR mig. Jag hatar ALDRIG någon. Bara de som är svagare än mig. Jag undrar hur lång tid det tar innan Birro vänder denna motgång till en egen uppdiktad framgång. Tyvärr så innebär dock inte uttalandet att han lägger pennan på hyllan. Bara twittrandet. "Så enkelt kommer ni inte undan" enligt Marcus. Det är lugnt. Vi vet att sjukdomarna du sprider inte är något man botar över en natt.

marcus birro, magnus betner, expressen, twitter svt dn resumé1 2

Inga straff räcker.

I kvällens Uppdrag Granskning tar man upp fallet med en pedofil på en vårdavdelning inom rättspsykiatrin i Sundsvall, som lyckades skaffa sig en egen lägenhet på stan och begå nya övergrepp mot barn. Det är helt jävla sanslöst. Självklart är det ytterst myndigheterna som har fuckat upp kungligt, men hur mycket jag än försöker så kan jag inte undgå att tänka mig allt ur barnens och familjernas perspektiv. Vilken jävla tragedi. Life goes on, som de säger. Men mitt liv skulle inte go on. Inte utan en redig skopa babylonsk rättvisa à la Hammurabi. Ibland undrar folk hur "du som är journalist" kan tycka si eller så. Men jag skriver inte den här bloggen som "journalist". Jag skriver den som människa. Förhoppningsvis utan citationstecken.

Jag kan inte minnas att min principiella inställning gentemot övergrepp på barn förändrats efter att jag själv fått barn. Men det har den säkert. Där jag förut antagligen kunde ha nöjt mig med hårda straff samt vård, så känner jag i ett sådant här läge att inga straff räcker. Hade det varit min dotter som denna sjuka individ tvingat sig på, strypt medvetslös, och dumpat i skogen så hade inga straff räckt. Inga. "Vård" och fint prat om att låta lagen ha sin gång har ingen plats i det läget. Jag skulle aldrig kunna få frid tills vederbörande, bokstavligen talat, upphört att existera. Tanken på att människan som gjort detta mot min dotter upplever en enda ny dag skulle plåga min själ blodig. Bara tanken på denna hypotetiska tanke gör att jag inte orkar skriva mer om den.

Marsellus Wallace uttryckte saken väl med frasen: "This thing here is between me, you, and Mr. Soon-To-Be-Living-The-Rest-Of-His-Short-Ass-Life-In-Agonizing-Pain rapist here."

pedofiler, övergrepp, uppdrag granskning, rättvisa svt12345 svd gp1 hd

Captain Israel!

Kolla vad jag nyss hittade, en ny serietidning! I premiärnumret får man en grymt bra historielektion, och i nästa nummer ska kaptenen tydligen slåss mot "de giftiga ormtjusarna BDS"! För de som inte vet så är BDS en internationell rörelse som genom verktygen bojkott, utebliven investering och sanktioner vill få Israel att respektera internationell lag och konventionen om mänskliga rättigheter. Ungefär samma metoder som man försökte använda mot Sydafrika under Apartheidtiden. Nelson Mandela togs ju förvisso ganska nyligen bort från terroristlistan, men han var definitivt en "giftig ormtjusare" när det begav sig. 

Nu är inte jag någon expert eller så, men är det inte bland annat så här som antisemiter historiskt har attackerat judar i media? Genom dehumaniserande bildspråk med skadedjursteman och liknande? Jag tror nog att jag skulle bli ganska upprörd om jag vore jude och någon framställde Israel som en stor monsterorm...jag lägger även märke till att besten har samma färger som den palestinska flaggan. Här lämnar man minsann inget till fantasin. Normalt sett brukar jag inte förvånas över mycket, men detta var fan helt outlandish.

israel, palestina, bds, antisemitism, serier dn123 svd12

Kan man lita på Wikipedia?

Wikipedia fyller 10 år idag, och Jonas Thente skriver en bra artikel om detta på DN Kultur. Det mesta av debatten kring Wikipedia landar oftast i frågan om huruvida informationen är tillförlitlig. Svaret på det är naturligtvis - nej. Guardian gjorde ett litet test av detta 2005. Men man måste också bena ut vad "tillförlitlighet" går ut på. Ingen information är 100% tillförlitlig. Det viktiga är att folk är medvetna om att Wikipedia alla gånger kanske inte representerar höjden av ackuratess. Tyvärr så är inte alla det, men sådan naivitet brukar å andra sidan inte begränsa sig till synen på Wikipedia. Vi accepterar generellt information okritiskt i flera sammanhang där ett visst mått skepticism skulle göra gott.

Problemet med Wikipedia är att det pågår massor av försök till vad man kan kalla e-revisionism. Det allra mesta rättas och plockas bort ganska fort, men det går ändå att få en väldigt felaktig bild av saker om man råkar gå in på en artikel vid fel tillfälle. Verktyget WikiScanner, som spårade redigeringar på Wikipedia avslöjade till exempel att Exxon Mobil ändrat i artikeln om Exxon Valdez. Att Dow Chemical ändrat i artikeln om Bhopal-katastrofen. Andra som tagit bort eller ändrat osmickrande information är Nestlé, Diebold, Amnesty, CIA, Katolska kyrkan och Scientologerna, för att nämna några få. Jag vet personligen att vissa företag har heltidsanställda medarbetare med enda uppgift att "städa" på nätet, och det skulle förvåna mig om inte politiker och politiska partier gör detsamma.

Dessutom så raderas ibland vissa sidor utifrån konstiga eller bristfälliga motiveringar. HÄR kan man på Wikipedia söka upp grunderna till dylika raderanden, och HÄR är de raderade sidorna bevarade på Deletionpedia. Jag har haft en del roliga stunder med dessa verktyg.

Slutligen. Don't get me wrong. Wikipedia knäcker. Jag använder det hela tiden som snabbreferens. Men inte som enda referens, och inte okritiskt, om jag försöker fördjupa mig i något. Källkritiken och tillförlitligheten hos Wikipedia kommer nog inte att bli bättre än vad den är, men den räcker, om man tar den med en nypa salt. Gör för all del det. Som med allt annat.

På samma ämne: Copyriot

wikipedia, källkritik, teknik, internet svt

Säpo spelar smarta

"Självmordsbombare tränad i Irak", läser jag i tidningen. Jo, Irak är ett bra ställe att både bomba och bombas i. Taimour Abdulwahab ska tydligen ha lärt sig hur man bygger självmordsbomber i Mosul, men som alla icke-datoranalfabeter vet, så kunde han lika gärna ha gjort det i vardagsrummet. Så Irak är meningslöst i det sammanhanget. Däremot så hittar jag faktiskt lite intressant information längre ned i artikeln. Det står nämligen att irakiska säkerhetstjänsten ska ha fattat misstankar mot Taimour och informerat amerikanerna om detta. Sedan sätter jag nästan kaffet i halsen när det spekuleras i huruvida Sverige sedan fick ta del av detta. Kom igen nu... Som jag från början misstänkte så är det synnerligen olikt klåparna på Säpo att lyckas med något över huvud taget, ens om man känner till vad som ska hända. Taimour blev förstås serverad på ett fat, och varför polisen inte lyckades avstyra hans attentatsförsök kan man spekulera friskt i. Handlade det om brist på vilja att ingripa eller inkompetens?

Läser också i SvD att irakierna(?) påstår att "Tillfångatagna al-Qaida-medlemmar ska ha uppgett att terrororganisationen planerade attacker mot USA och Europa", vilket självklart inte heller har något med saken att göra. Det finns nämligen inget al-Qaida. Att man kan tortera folk tillräckligt för att de ska säga vad som helst, är ju en annan femma.

terrorism, säpo, irak, sverige dn svd1 gp svt ab

Sverigemoderaterna

Alla såg väl när Reinfeldt spelade indignerad och besviken då Sverigedemokraterna röstade med de rödgröna när det gällde besparingar i regeringens budget? Det var tydligen ett otroligt svek mot deras fina blockuppgörelse om att aldrig, aldrig, aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna. PR-byrån Moderaterna försitter ju inte en sådan chans att stämpla oppositionen som svikare. Följer man svensk politik lite närmare föreligger ju självklart ingen tvekan om att verkligheten är precis tvärt emot vad moderaterna säger. Sverigedemokraterna är, och har i många år varit ett borgerligt stödparti.

Nu har riksdagens utredningstjänst (RUT) gjort en sammanställning av alla de omröstningar där Sverigedemokraterna haft en så kallad vågmästarroll. Det handlar om 133 huvudvoteringar, varav 48 var av typen att SD's röster fällde avgörandet. I nio av tio fall (44 av 48) röstade man alltså med regeringen. På ren svenska, SD såg i nio av tio fall till att regeringens politik drevs igenom. Vem samarbetar egentligen med vem? Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra gör ett sedvanligt moderatiskt PR-uttalande som, i vanlig ordning, inte håller för ens en rudimentärt utvecklad logisk analys. "Alliansen är det största blocket och det är bara när de fyra oppositionspartierna gemensamt röstar mot regeringen som förslagen faller." Men du Anna? Hur ska du ha det? Är det inte konstigt att ett av de partier du kallar "opposition" röstar med er i 91% av fallen? Vid 44 tillfällen var de avgörande i att förslagen gick igenom. Är det ens möjligt att sova på nätterna när man använder ett sådant språkbruk? Jag kan förstå ifall moderaterna är sura på Jimmie &vCo för att de inte röstar igenom allt, men man måste kanske göra någon avstickare ibland för att demonstrera hur "oppositionella" man är.

Inte för att jag förväntar mig någon slags briljant argumentation från det borgerliga lägret, men sådana här bottennapp är lite under förväntan. Min förhoppning är att folk i och med incidenter som den här, sakta men säkert ska se den avgrundsdjupa skillnaden mellan regeringens marknadsföringssnack och verkligheten. Det kommer för fan inte ett sant ord över deras läppar, någonsin.

alliansen, regeringen, riksdagen, sverigedemokraterna svd1 dn1 gp hd svt

Overkill

"Overkill is the use of excessive force or action that goes further than is necessary to achieve it's goal."

En passande beskrivning på Svenska ishockeyförbundets beslut att stänga av en domare som publicerat en Muhammedkarikatyr på sin facebooksida. Detta agerande förenar två av mina största irritationsmoment när det gäller islamist/rasist-frågan. Dels så ger sådana här ageranden falsk legitimitet till Vilks smörja, som endast syftar till att ge honom själv uppmärksamhet. Satir är det absolut inte, för satir är bara effektivt när den riktar sig mot överheten. Inte heller så handlar Vilks om yttrandefrihet eller något egentligt ifrågasättande av något. I sådant fall kan han väl rita en bild på kungen med en squash i röven och studera mottagandet? Nej, Vilks chockar för att stärka sitt varumärke, och inget annat. En vidrig populist helt enkelt. Blir så trött på folk som ska tillskriva denna tölp någon slags hjältestatus för hans patetiska alster. Om man vill kritisera islam eller deras profet, så finns det massor med människor att lyfta fram som har skrivit och jobbat med ämnet religionskritik på ett seriöst sätt. Men nej, Lars Vilks usla karikatyrer sammanfattar ju tydligen hela problemet, och eliminerar behovet av tänkande. Så billigt och ruttet.

För det andra så leder dylikt överreagerande till vatten på islamofobernas kvarn, dessutom av syndaflodslika proportioner. Detta är precis vad de främlingsfientliga partierna vill. Att framställa sig som de enda som vågar och kan säga "vad vanligt folk tycker". Så sådana här tilltag av myndigheter och organisationer är därmed inte bara ineffektiva, de är även kontraproduktiva. Man måste väl ändå förstå att man inte uppnår något genom att ge sig på de mentalt utarmade krakar som tror att Muhammedkarikatyrerna är något kul.

islamofobi, lars vilks, islam, rasism gp svd ab dn

Vinterhaveri

Med anledning av en oförväntad bredbandskataklysm så är min förmåga att roa/irritera er med mitt skitsnack kraftigt nedsatt. Mobilsurf suger, särskilt på en skärm som är mindre än en tändsticksask. Passar därmed istället på att tipsa om ett fantastiskt bildande program som man kan flukta på i vintermörkret. 'The war you don't see' av och med John Pilger, en av mina personliga idoler. Något så ovanligt som en riktig journalist. Hela spellistan återfinns på länken ovan, om det inte fungerar att navigera från klippet. Själv har jag i brist på underhållning roat mig med att lista ut det coolaste anagrammet på mitt namn. Kan stolt meddela att det blev "General Pyton".

svd123 gp1 dn1234 svt12 

Vem har fel då alla har rätt?

Med anledning av den pågående rättsprocessen mot Julian Assange, och den aktuella våldtäktsdebatten så har jag faktiskt reflekterat en del. Dialogen har drivits i en oerhört svartvit riktning, där man tydligen antingen är en misogynistisk förringare av sexbrott, eller en nyttig idiot till USA-stövelslickare. Står man någonstans i mitten får man skit av båda. Jag tänkte försöka utveckla mina tankar i denna text, mest för min egen skull. Det finns nämligen flera svårlösliga problem i denna historia.

Julian Assange är ansvarig utgivare för Wikileaks. Att Wikileaks är hotat av mäktiga intressen går inte att ta miste på, vilket historien med PayPal, Amazon och nu senast Bank of America bevisar. Det är också känt att amerikanska justitiedepartementet aktivt arbetar med att formulera en rättsprocess mot Assange, med anledning av det som Wikileaks avslöjat. Målet är att få honom utlämnad till USA och döma honom för spioneri, vilket mycket väl kan innebära dödsstraff. I det här avseendet så är Julian Assange Wikileaks. Å andra sidan så är Julian Assange inte Wikileaks. Han är inte ensam, och om Julian försvinner ur bilden så kommer andra att ta över och Wikileaks arbete att fortsätta. Han är inte heller Wikileaks när han har sex med kvinnor i Sverige eller någon annanstans. Då är han bara en människa, som vem som helst. En människa som kan bete sig vidrigt eller begå brott. Att ställa Julian över lagen eller bortom misstankar för brott är att sätta honom på samma immunitetspiedestal som de brottslingar Wikileaks avslöjat sitter på. Denna kluvenhet är det som leder till den sjukliga polariseringen av opinionen.

Det andra ämnet, och det som jag faktiskt tänkt mest på, är själva våldtäktsproblematiken. Sverige har en lagstiftning på det här området som är väldigt mycket bättre än vad som är praxis i större delen av världen. I Sverige är våldtäkt och sexuellt utnyttjande seriösa brott, och det tillsammans med lagstiftningen gör att fler fall anmäls här än någon annanstans. Antagligen är det alldeles för få. För på samma gång så är det procentuella antalet fällande domar väldigt lågt. Något som t.ex. Michael Moore felaktigt tolkar som att Sverige är något slags paradis för våldtäktsmän. Detta säger mer om Moores dåliga koll på omvärlden än något annat, fast förhållandet anmälningar/fällande domar säger faktiskt en hel del om brottet i sig.

Problemet med våldtäkter och sexuellt utnyttjande är att det inte är några smoking-gun-brott. Om man nu inte är så radikal att man tycker att allt sex är våldtäkt, vilket flera gånger har fått mig att nästan tappa öronen i förvåning. När vi inte talar om rena överfallsvåldtäkter eller att någon tydligt sagt nej så handlar det mest om hur situationen upplevs. Om man känner sig våldtagen. Om man känner sig utnyttjad. Vi har därmed problemet att olika människor kan vara med om samma händelse, men uppleva saken helt annorlunda. Samma situation kan på samma gång vara ingenting, eller ett övergrepp. Vad är egentligen frivilligt och vad är tvång? Ett tvång som inte direkt identifieras som sådant är ändå ett tvång, och man kan senare även (med rätta) ångra, och känna sig kränkt över, något man frivilligt gått med på. Det är skam inblandat, det är könsroller inblandade, och det är maktstrukturer inblandade. Det är en jäkla soppa helt enkelt. På något sätt kan man tycka att det är var och ens ansvar att sätta sina egna gränser, men det är knappast något alibi för en annan person att bete sig hur som helst i avsaknad av protester. Jag har verkligen inte alla svaren på vad man ska göra åt detta, men några steg på vägen är oundvikligen att sträva mot riktig jämställdhet, arbeta med attityder, fördomar och skam kring sex, och att skapa ett klimat där kvinnor kan dela med sig av sina erfarenheter. Just för stunden, med tanke på Assange-fallet, så bör man kanske akta sig för att döma och hänga ut folk i offentligheten, vare sig de anklagade eller de anmälande. Ingen tjänar på det.

brott, våldtäkt, julian assange, wikileaks, sverige, samhälle dn123456 svt123456 svd12 ab12 gp12 

Förvånande/Självklart

En ny sammanställning av mer än hundra vetenskapliga studier – baserad på över 130 000 individer – visar på en robust koppling mellan våldsamma dataspel och till exempel aggressiva beteenden och minskad empati, erfar DN. Min spontana reaktion skiftar mellan "lägg ägg!" och "ja det förstår man väl". Kanske är min kluvna attityd på något sätt en indikator på att jag inte är någon ungdom längre, men inte heller någon gubbe.

Debatten om videovåld är liksom inget nytt, och för varje generation brukar det ju dyka upp något fenomen som stämplas som "karaktärsförstörande" av samhället. En gång i tiden var det väl något (i våra ögon) så harmlöst som Rock n Roll som skulle få moralen att förfalla hos ungdomarna? När jag var liten så var tv-spelen så usla att man knappast behövde oroa sig för det grafiska våldet i dem, men däremot kan jag ju lätt säga att jag blivit en smula psykiskt störd av vissa filmer som man smygtittade på som barn. Noterbara exempel är Hajen, Exorcisten, och Poltergeist. För att inte tala om Stephen Kings "It", med den horribla jävla clownen Pennywise.

Jag har även spelat en del mördarspel i mina dagar, och många gånger var det säkert för att man kände en oemotståndlig lust för att spränga någon jävel i småbitar. Det är nog olika det där från person till person, men det kan säkert finnas folk som blir riktigt skadade av det med, precis som jag med mina skräckfilmer. Studien antyder dock att det är spelandet i kombination med andra faktorer (bl.a. socioekonomisk bakgrund och genetik) som kan leda till problem. Det är väl i slutändan också föräldrarnas ansvar att se till så ungarna inte sitter och mejar ner folk framför skärmen hela dagarna. Jag tror för övrigt inte det är förknippat med sund mental utveckling att spela något gulligt, icke-våldsamt Hello Kitty-spel 8 timmar om dagen heller. Allt med måtta, som man brukar säga.

Personligen tror jag att det finns mycket i samhället som skadar ungdomar mer än våldsspelen. Som till exempel den äckliga utseendefixeringen och konsumtionshetsen. Vill mer än gärna se studier på det.

spel, videovåld, ungdomar, barn svd dn1 svt gp