Medborgarlön

Den här inlägget är inspirerat av en debatt jag nyligen hade med en obehaglig nyliberal. Vi kom in på ämnet negativ inkomstskatt, och jag insåg då att jag känner ganska starkt för den tanken. Negativ inkomstskatt är nämligen i stort sett en variant på en mycket intressant, och missförstådd idé - medborgarlönen. Idén om ett villkorslöst, regelbundet, individuellt, ekonomiskt stöd till alla nationens medborgare. Tillräckligt mycket att det går att leva på.

Jag vet att de flesta ser konceptet medborgarlön som något slags nonsens med "gratis pengar", men det är för det mesta grundat på okunskap, en förlegad moralisk syn på arbete, och framför allt - ett väldigt opraktiskt tänkande. Jag vill därför be eventuella belackare att hålla inne hjärtinfarkten tills man kommit till slutet av texten.

Idén om medborgarlön brukar spåras till Thomas Paine (1737-1809). En brittisk-amerikansk intellektuell som var en inflytelserik figur i både den amerikanska och den franska revolutionen. Han ansåg att det var djupt orättvist att vissa föddes fattiga, och andra rika. Därför ville han beskatta arv av mark, och med dessa pengar instifta denna villkorslösa grundinkomst för alla medborgare. Paines förslag var dock att detta skulle utbetalas som en klumpsumma, då medborgaren blev myndig. Men grundtanken är densamma.

I Sverige så har vi massor av bidrag. Vi har barnbidrag, studiebidrag, det stigmatiserande socialbidraget, och en hel radda av andra mer eller mindre obskyra bidrag. Administrationen av alla dessa bidrag är en enorm apparat, eftersom de är villkorade. Man måste uppfylla krav. Fylla i tolvhundra blanketter. Det ska utredas, handläggas, kompletteras, avslås och stämplas. Sedan ska det till extra resurser för att jaga fusk också, vilket jag i vilket fall som helst tror går på ett ut i slutändan. All denna resurskrävande byråkrati. För vad?

Ta nu ett djupt, lugnande andetag, och tänk ifall, bara ifall, man skulle strunta i allt det där och istället lägga ihop hela bidragsfloran till ett enda ovillkorat, prestationsfritt, bidrag - Medborgarlönen. Basinkomsten. Medborgarbidraget. Kalla det vad ni vill. Välj gärna det alternativ som framkallar de minst negativa sinnesbilderna.

Jag förstår att det är mycket begärt av vissa tvivlare att bredda perspektivet, men kom igen, är man målmedveten i sitt bidragssökande så får man ändå de där bidragen i slutändan. Det kostar däremot samhället, och individen, massor av tid och energi. De som främst har tid och ork att komma runt hindren är garanterat inte de som behöver bidragen mest. Det är inte den deltidsarbetande småbarnsmamman som inte får matkassan att gå ihop. Eller byggnadsarbetaren som har jobbat sig halvt invalid. De som oftast får avslag på sina bidrag är inte de som inte är berättigade. Det är de som inte har kraften att ligga på och kriga med myndigheterna när det blir systemfel, moment 22-situationer och paragrafrytteri.

Det som i min mening stoppar den här sortens förslag i Sverige är den befängda "arbetslinjen". Alla ska arbeta, punkt slut. Men varför då egentligen? Det kan vara värt att mellan varven ifrågasätta sådana förefallande självklara sanningar. Ni hittar med svårighet en politiker eller ekonom med självbevarelsedrift i det här landet som påstår att det längre är möjligt, eller ens önskvärt, med full sysselsättning. Hur ska det gå till? Jobben inom produktion minskar stadigt, av den enkla anledningen att den tekniska utvecklingen hela tiden tillåter oss att producera mer, med mindre mängd arbete. Så varför ska folk för att få råd att leva tvingas att söka arbeten som inte finns? Som dessutom på sikt oundvikligen blir färre? På den tiden då industrin skrek efter arbetskraft kan jag köpa att det var viktigt att få alla i arbete, men idag? Ungdomarna söker sig redan i drivor till högskolorna och stannar där så länge det bara går, för att det inte går att få några sådana jobb längre.

Av det dussintal människor med gedigen universitetsutbildning jag känner så är det ett mycket litet fåtal som har något arbete relaterat till sin utbildning, om de har arbete alls. Behöver man verkligen en magisterexamen i nationalekonomi för att jobba som något annat? Nej, det här med att "alla måste arbeta" är ingenting annat än förlegad moralism från brukssamhället, där det bara var riktiga slashasar som efter en redig sup inte orkade pallra sig iväg till sågen.

Moderaterna, som idag har inkorporerat termen "arbetslinjen" i sitt själva väsen, mister inte ett tillfälle att mässa sitt mantra "det måste vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta". Jag har alltid undrat - När har det någonsin varit mer lönsamt att inte arbeta? Det spelar ingen roll om man söker alla bidrag som finns (vilket är ett heltidsjobb i sig), det kommer alltid att vara mer lönsamt att arbeta. Åtminstone om man med lönsamhet menar pengar. Moderaterna brukar väl göra det? Jag säger inte att medborgarlön ska vara mer lönsamt än ett arbete, men jag kan tänka mig någonstans runt 6000-7000 kr netto som ett rimligt belopp. Behöver man mer klirr i kassan än så - varsågod att arbeta. All extrainkomst drygar ju ut medborgarlönen, för de arbetande får ju också - medborgarlön. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Det kommer knappast att inträffa någon massflykt från arbetsplatserna på grund av ett sådant system.

Slutligen vill jag säga att det självfallet finns många olika aspekter på medborgarlönen som måste analyseras och utvärderas. Men att idén knappt går att finna i den politiska debatten i Sverige finner jag anmärkningsvärt, särskilt som den öppet stötts av inte mindre än fem nobelpristagare i ekonomi och diskuteras flitigt på många andra platser i världen. Sverige är dessutom ett av de länder som verkligen har goda förutsättningar för ett sådant experiment, till en början förstås i begränsad skala.

Vill man veta mer om medborgarlön så kan man uppsöka BIEN - Basic Income Earth Network.

medborgarlön, skatter, bidrag

Finn ett fel

En lustig detalj fångade min blick på förmiddagen. Idag kom en ny LO-rapport om de ökande inkomstklyftorna i Sverige. Klyftorna, är ju så klart på väg att vidgas i rekordfart, trots Reinfeldts försäkrande lögner om att så inte skulle vara fallet. Men betrakta följande medias rapportering av LO-rapporten, och om någon kan förklara för mig hur det kan bli så här, gör gärna det...annars väntar jag spänt på svar från nyhetsrebellerna på en viss redaktion.

DN

AB

SVD

GP

Affärerna smartare än du

God för 450 miljarder. That's quite a lot.

Stoppa pressarna! Alan Penn, professor i arkitektur vid UCL har kommit fram till en revolutionerande slutsats. IKEAs varuhus är labyrinter. No shit? Det borde väl vara så uppenbart att källhänvisningen kunde ha börjat och slutat med -Besök på IKEA. Min första reaktion var att bli upprörd över att resurser används till sådan här grymt onödig forskning, men sedan kom jag att tänka på att de resurserna antagligen är högst en promille av vad IKEA själva spenderar på att designa labyrinthelvetet. För det gör de. Dementier till trots. Alla större företag gör detta i olika former. Det är väldigt få val vi gör i en butik som inte företagen försöker att påverka. Hela grejen med att analysera kundernas beteende är big business. Varför går de till vänster istället för höger här? Hur tänker de? Hur känner de? Hur ska vi få dem att titta upp? ner? Framför allt, hur ska vi få dem att köpa det vi vill att de ska köpa?

Genom ett jobb på ett större svenskt varuhus lärde jag en gång känna en kvinna som jobbade med just det här. Det var jävligt intressant, och hon var väldigt öppen. Hon älskade sitt jobb. Hon åkte runt som någon slags inhouse-konsult och optimerade utformningen av kedjans butiker. Skyltning. Produktplacering. Musik. Allt. Det var inte mycket som hon inte kunde säga om kundernas beteende. Jag testade henne på det där ett par gånger. Hon kunde i princip beskriva precis hur kunden, utifrån vilken demografisk grupp den tillhörde, skulle bete sig efter att den klivit in genom portarna. Alltså, på pricken. Det var helt sjukt. Nu går Agda till höger. Agda tittar åt vänster. Agda känner lite på varorna här. Agda ser kassorna. Med mera. Konsultkvinnan blev mycket glad när hennes analyser slog in. Hon fann tydligen stort nöje i att använda sina fantastiska kunskaper om människors psykologi och beteende på det här sättet. Ta en sådan sak som "övervakningskamerorna". Tror ni dom främst är till för att stoppa stölder? Det sitter väl ändå inte en kille och stirrar in i de där tv-monitorerna hela dagarna? Nej, men filmerna är utmärkt analysmaterial för att se hur kunderna rör sig. Om de gör som det är tänkt, och om inte -ändra i butiken så de gör det.

Jag blev efter det där jobbet väldigt intresserad av ämnet och hur mycket kommersiell påverkan vi utsätts för hela tiden. Oftast utan att vara medvetna om det. Det är det värsta. Jag bryr mig inte om någon försöker sälja smörja till mig, så länge jag är medveten om att det är vad som sker. Jag ska försöka återkomma till de här frågorna. Det finns mycket att säga.

ikea, marknadsföring, företag, vetenskap svd gp ab

Spelet Monopol - Inte vad du tror

Polska myndigheter har gjort en "kommunistisk" version av spelet Monopol för att lära eleverna hur det var under sovjettiden. Det är ju jättebra. Spel är både roliga och pedagogiska. Men om man kan sin historia så är det också en smula ironiskt. För spelet Monopol var från början skapat för att på ett pedagogiskt sätt förklara för människor hur det kapitalistiska samhället var djupt orättvist. Vi börjar från början tycker jag...

USA 1904. En kvinna från Virginia vid namn Elizabeth Magie får sitt första patent på spelet "The Landlord's Game". Elizabeth var en anhängare av Henry George och hans politiska filosofi, som kom att kallas Georgism. Huvudidén i Georgismen var att -det du skapar äger du, men det som finns i naturen -det äger alla. Alltså kunde köpandet och uthyrandet av mark aldrig vara rättvist och ledde till att ett fåtal rika kunde utnyttja naturresurser som tillhörde alla, för egen vinning. Elizabeth Magie förstod att denna idé kunde vara svår för folk att greppa, och skapade "The Landlord's Game" för att på ett pedagogiskt sätt förklara orättvisan i det rådande systemet. Namnen på fälten i spelet reflekterade detta -eller vad sägs om exempelvis "Lord Blueblood's Estate"? Där har ni det. Det ultrakapitalistiska spelet Monopols antikapitalistiska rötter.

Speljätten Parker Brothers köpte 1935 patentet av Elizabeth Magie för 500 dollar och ett löfte om att inte ändra spelets namn eller regler. Man lade snabbt ned produktionen och började marknadsföra en annan version av spelet, baserat på Magie's original, men med mer passande regler.

Magie's sista patent på spelet (1924)


historia, monopol, spel, georgism

 

Slakten av det allmänna

Vår fina omtänksamma regering har budgeterat för att sälja ut statligt ägande i verksamheter värda 100 miljarder denna mandatperiod. Bland annat Nordea. Finansmarknadsminister (Slaktmästare) Peter Norman anser att det kan bli "farligt" för Sverige om försäljningarna ställs in, vilket kan bli aktuellt eftersom regeringen inte har egen majoritet. Man ska när det kommer till allianspolitiker hålla i åtanke att orden man använder inte nödvändigtvis refererar till deras direkta betydelse. Det är faktiskt sällan det är på det viset. När Norman säger "Sverige", menar han självfallet inte medborgarna. Han syftar på privata intressen och företag. Med "farligt" menar han att planerna på att skänka eller slumpa bort gemensamma tillgångar till en grupp som kommer att tjäna grova pengar på det, kan omkullkastas. Det vore farligt. De har ju räknat med de här pengarna. Hur skulle det se ut om det inte blir så? Hur ska börsen reagera? Blir det någon aktieutdelning? Jo, klart det blir det. Men det är inte poängen.

"Alltså, ni har ju missat hela poängen...Gemensamt ägande? Hur ska man tjäna något på det?"

Jag har faktiskt länge undrat om det finns något exempel på verksamhet som blivit billigare och bättre av att privatiseras? För enligt min erfarenhet så har det som privatiserats både blivit dyrare och sämre. Dyrare på grund av att en privat aktör självfallet har som huvudmål att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ligger i sakens natur. Ett företags mål är att tjäna pengar. Alltså strävar man efter att ta ut det högsta pris som användarna möjligtvis kan betala. Verksamheten är ju inget mål i sig. Målet - det är vinsten. Sämre eftersom kvaliteten inte heller är det centrala. Det centrala är, återigen - vinsten. Verksamheten är ett bara ett verktyg. Att bedriva en kvalitativ verksamhet kostar. Således så sparar företag in på det också så fort det är möjligt.

Alltså - lägsta möjliga kvalitet som användarna är beredda att acceptera (om de ens har ett val), för högsta möjliga pris de är beredda att betala (återigen, om det ens finns ett alternativ). Är inte detta en fullt logisk princip för maximal vinst? Så skulle jag resonera om jag drev företag. Minska mina kostnader så mycket som möjligt och ta ut maximal ersättning för min tjänst. Hur tror ni det yttrar sig inom en verksamhet som till exempel vården?

All that matters.

Ok, ifall en statligt verksamhet är riktigt misskött så är det möjligt - till och med troligt, att den till en början blir både bättre och billigare i privat regi. Men det stannar inte där. Som företag så kommer man inte stanna tills ovanstående parametrar har dragits till sin yttersta gräns. Ett företag existerar inte bara för att tjäna pengar. Ett företag existerar för att tjäna mer pengar - hela tiden. Framgången mäts inte främst i hur stor vinst som görs, den mäts i hur mycket vinsten ökar. Om ett företag minskar sin vinst ett kvartal så heter det att det går dåligt. Att vinst fortfarande görs är inte intressant. Det intressanta är att vinsten inte ökar. Jag har själv haft tillräcklig erfarenhet inom näringslivet för att veta att detta är en absolut sanning.

Den allsmäktiga "konkurrensen" ska ju råda bot på detta, men om man inom en bransch är medveten om var smärtgränsen för pris respektive kvalitet går, varför konkurrera? Det är ju dåligt för alla. Det enda konkurrensmedlet man har är ju i princip att erbjuda konsumenterna någonting bättre eller billigare - vilket enligt tidigare nämnda princip går ut över den egna vinsten. Om något (oftast mindre) företag, mot förmodan, försöker konkurrera på riktigt, så köper man antingen upp dem helt eller delvis och eliminerar konkurrensen. Därför, mina vänner, är privat ägande inget vi ska befatta oss med i verksamheter som berör oss alla. Jag bryr mig inte ett skvatt ifall Coke och Pepsi gör sitt bästa för att sälja sämre och dyrare läsk till mig. Jag behöver inte Cola. Däremot behöver vi till exempel vård, och jag vill inte sitta på plåsterhuset med vetskapen att min omvårdnad är noggrant kalkylerad utifrån ett vinstperspektiv istället för ett vårdperspektiv. Aldrig.

privatiseringar, kapitalism, vård, företag, konkurrens, nordea av e24 1 2 svd gp dn

Taxi-ocker

Ocker är enligt svensk rätt ett brott som består i att begagna sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå.

När man ser ovanstående formulering så kan jag med lite fantasi innefatta en hel del fullt lagliga verksamheter i det begreppet. Men skit i det. Nu gäller det taxi. Den 1 februari kommer därför hårdare regler på hur prisinformationen vid taxiresor ska vara utformad, för att minimera risken att kunderna blir lurade. Jag tror egentligen inte att det är något stort problem, men under tiden kan ni ju följa mitt råd - betala inte ockerpriser. Nu är jag kanske något av en rättshaverist, men jag har aldrig betalat något som jag ansett varit orättvist eller ett överpris såvida jag inte varit fullt medveten om priset på förhand. Det har hänt även mig ett par gånger att taxin har snurrat runt i stan och tagit konstiga rutter så att resan blivit hutlöst dyr. Men jag har aldrig betalat de där priserna. Inte om jag vet vad resan borde kosta. Aldrig. Vem som helst kan bli lurad, men det krävs en riktig idiot för att acceptera ocker. Det lättaste sättet att undvika den typen av situationer är så klart att komma överens om priset på förhand.

Problemet med oss är att vi lever i en kultur där man aldrig ifrågasätter någonting när det kommer till prissättning. När vi köper någonting, så undrar vi "hur mycket kostar det", får reda på vad handlarens pris är, och antingen betalar vi det priset eller konstaterar att det inte är värt det. Punkt slut. Nu säger jag inte att man ska ställa sig i kassan på Konsum och börja förhandla om priset på tandkrämen, men när det gäller större inköp så kan man förvånansvärt ofta förhandla. En bekant till mig skulle en gång köpa ett halsband till sin fru. Jag tror det var någon typ av viktig årsdag dem emellan. Whatever. Han gick in till en juvelerare och valde ut ett som han tyckte var fint. Vi kan säga att det kostade 10000. Han sade till juveleraren: "jag vill gärna köpa det här smycket för 7000", gav mannen sitt visitkort och bad honom höra av sig om han någonsin var intresserad av sälja det för det priset. Jag tror det dröjde en vecka eller så innan han fick ett samtal från juveleraren, och betalade priset som han själv föreslagit. Jag tvivlar på att min bekant har betalat utgångspriset för något i hela sitt liv. Riktigt så extrem behöver man inte vara, men fan vad mycket man kan lära sig av hans metoder.

taxi, taxiresor, ocker, ockerpriser

Skattesmitning som affärsidé

Det är precis vad schweiziska banker, och i förlängningen även staten schweiz sysslar med. Vissa skulle till och med påstå att denna verksamhet är en av grundpelarna i den höga levnadsstandard som schweizarna byggt upp. Det är också enormt riskabelt att som anställd i detta banksystem avslöja några brott eller misstänksamma metoder. I Schweiz finns ingen Lex Bratt - vilket man i vardagligt tal brukar kalla lagen om företagshemligheter. Lagen instiftades i Sverige 1990, säkert med viss anledning av Ingvar Bratts avslöjanden om Bofors vapenaffärer några år tidigare. Den innebär i alla fall att en anställd får avslöja företagshemligheter om dessa hemligheter är eller skyddar ett brottsligt förfarande.

Men som sagt. I Schweiz finns inga sådana lagar, och därför ställdes Rudolf Elmer nu inför rätta för brott mot bankernas sekretessregler. Han skrev en gästblogg om den här ruttna verksamheten redan 2008 på Tax Justice Network, som är väl värd att läsa. Wikileaks har tillgång till de dokument som Elmer "stulit" från banken, och kommer att börja publicera dem under den närmaste tiden.

skattebrott, rudolf elmer, wikileaks, schweiz, företagshemligheter dn1 svd123 gp

Vakna Europa!

Nu har Tunisien äntligen hamnat på löpsedlarna. Men rollen som "glömd diktatur" är inte ny alls.

Den sittande presidenten, sedan 1987, heter Zine El Abidine Ben Ali. I valet 2004 fick han 94.49% av rösterna. 94.49! Där har vi en gedigen siffra! I det senaste valet 2009 var han tydligen inte fullt lika populär och fick endast 89.62%. Inte fy skam det heller. Som en jämförelse kan nämnas att den enligt hela världen genomkorrupte Lukashenko i Vitryssland vann sitt senaste "val" med 79.67% av rösterna, och det var i jämförelse med Tunisiens dito en ypperligt demokratiskt genomförd tillställning.

I övrigt så lider Tunisien av samma systemproblem som de jag tog upp i min post om Algeriet. Trots att man har ett av regionens högsta BNP per capita så kommer lite av detta folket tillgodo. En liten elitklick av korrumperade svin tjänar däremot stora pengar där. Dels så investerar gulfstaterna stora pengar i landet, och dels finns det starka ekonomiska band till både Frankrike och Italien, som exporterar stora mängder varor till Tunisien. EU har dessutom, sanslöst nog, ett frihandelsavtal med Tunisien, vilket förtydligar att demokrati och mänskliga rättigheter som vanligt inte betyder ett piss i sammanhanget. På demokratiindex ligger landet på plats 144 av 167, och beskrivs som auktoritär regim. Man väljer sina lekkamrater väl, får jag konstatera.

"Vi kan inte acceptera det oproportionerliga våld som polisen brukat mot fredliga demonstranter", sade igår Maja Kocijancic, talesperson för EU:s utrikeschef Catherine Ashton. Vem lurar man med det uttalandet? Det har accepterats i decennier. Det ni inte kan acceptera är att det blir rubriker.

Den här bilden säger det mesta.

Varför har då ingen fördömt Tunisiens regim förrän nu, när de mördat lite fler människor än vanligtvis? Jo Tunisien, och president Ben Ali, är nämligen en av Washingtons och Europas viktigaste samarbetspartners i "kriget mot terrorismen". Man skiter helt enkelt blankt i Ben Alis förhållningssätt till demokrati, så länge som han håller islamisterna under kontroll. Att Ben Ali ganska lätt kan hävda att all opposition mot honom är "islamistisk" till sin natur är ingen big deal. Att repressionen i slutändan bara leder till fabricerandet av fler "martyrer" som islamisterna kan använda i sin rekrytering är inte heller någon big deal. Tänkandet är lika kortsiktigt som vanligt.

Nu har folk fått nog av skiten, även om Ben Ali försöker blidka folket med en massa skitsnack. Han är nämligen, som alla diktatorer, livrädd för folket. Alla förstår ju att han vill lugna ner massan tillfälligt så han hinner försnilla några extra miljarder innan han söker asyl i Miami eller liknande. Han hör hemma bakom galler, den mannen. Man kan bara hoppas att det blir så.

tunisien, diktatur, eu, nordafrika svd1234 dn1234 gp1 svt1234567

Skamlös RUT-propaganda

Vissa inslag i medielandskapet ger upphov till en intensiv vilja att kasta upp frukosten. Idag är det ledarsidan i SvD som rubbar mitt invärtes ekvilibrium. Den är nämligen ett klassiskt exempel på hur man kan påstå saker som är ren lögn, utan att darra på pennan. "Doublespeak", på Orwellianska, där alla begrepp förlorar sin ursprungliga mening. Sanningsministeriet sysslar med lögner, Kärleksministeriet med krig osv. Enligt SvD anno 2010 så innebär detta att "Rot & rut gör att vi får råd med varandra igen". Den här slutsatsen grundar man på att 300.000 har använt RUT-avdraget under året. Det framgår förstås inte hur man räknat, vilket kunde vara intressant i sammanhanget. Men skit samma.

Min reflektion blir snarare än ledarsidans ohämmade vurmande för pigavdragen, att konstatera att resten av befolkningen alltså inte har råd med varandra. Men de ska ändå vara med och betala subventionen, för de som har råd. Massor av artiklar, till exempel denna i Arbetaren, har påvisat att en vanlig medborgare tjänar på att ta en dag ledigt från jobbet för att städa upp sin egen skit, snarare än att leja tjänstefolk. Såvida arbetsköparen inte tjänar 35000 i månaden eller liknande. Men det är ju vad Moderaterna tror att en medelinkomsttagare tjänar i det "nya" Sverige. Det här avdraget går alltså med mycket få undantag rakt ner i höginkomsttagarnas fickor, för inte fan går väl jag som vanlig människa omkring och anställer butlers och poolskötare? Ledare som SvDs är bara ett sätt för regeringen att genom (i detta fall) sykofanter och nyttiga idioter inom media, skapa en bild av generell allmännytta kring ett skatteavdrag som bevisligen gynnar mycket få. Men det hör ju ihop med Moderaternas klassiska egennyttighetsprincip där man tar beslut som gynnar en själv, samtidigt som man ger sken av att det är bra för alla. Ibland förefaller det nästan som om de själva tror på det. Förmågan att veta att man ljuger, men samtidigt tro att man talar sanning, är verkligen ett gångbart redskap inom dagens politik. De bästa lögnarna är ju de som tror på vad de själva säger.

rut-avdrag, regeringen, moderaterna svd1 dn svt gp hd ab 

Bildts krokodiltårar

Folkets uppfattning om Carl Bildt är för mig något av en gåta. Från att under sin egen tid som statsminister ha varit ganska impopulär, på grund av sitt arroganta och elitistiska sätt, så har han i sin roll som utrikesminister blivit närmast folkkär. Trots att han är mer högtravande och snorkig än någonsin. Ett exempel på detta är hans martyrande i media kring det här med besparingarna på regeringskansliet. Snälla Calle, det handlar om 300 miljoner, totalt. 135 för ditt departement. Din Allians sänker skatter med miljarder. Om det nu är så "ansvarslöst", "smärtsamt" och "idiotiskt" med besparingar, så har nog regeringen gott om utrymme att omfördela lite. Bildt är så pass skolgårdsgrinig och egennyttig att det inte skulle förvåna mig om han medvetet lägger ned vissa större ambassader bara för att visa hur hemskt besparingsbeslutet var. Som Bryssel, Hanoi och Buenos Aires. Varför inte Kirgizistan, eller Zimbabwe? Antagligen för att ingen skulle sympatisera med hans snyfthistorier då.  

För övrigt kan man fråga sig vad ett litet land som Sverige med knappt 10 miljoner invånare har för nytta av att ha ambassader och konsulat i hela jävla världen? Det kanske rent utav kostar mer än det smakar? Det kanske är ett symptom på vår överdrivet uppblåsta självuppfattning? Jag vet att högdjuren inom politiken gillar ambassader och utlandsbeskickningar, i och med att det är en bra karriärsplan när man tröttnat på Sverige, men någon måtta får det väl vara.

Här är en lista på ambassader och konsulat per stad i världen, tycker det känns lite överdrivet: http://www.regeringen.se/sb/d/5615

svd1 svd2 svd3 dn1 dn2 dn3 gp svt ex

Omvänd socialism

Tusentals irländare har idag protesterat mot den krisplan som landet väntas anta. Det "omvända" i hela soppan är när vanliga medborgare gemensamt får betala näringslivets förluster. Det ska sparas 2.8 miljarder euro inom välfärden, det ska bort 25.000 jobb inom offentlig sektor. Minimilönen sänks med 12 procent, och ingångslönerna rent generellt sänks antagligen lika mycket. Höjd moms, höjda avgifter, samt nya avgifter där det tidigare inte fanns några, som för högre utbildning. Föreställ er nu att detta skedde i Sverige. Lägre löner, högre priser, samt sämre och dyrare service.

Företagsskatten kommer man dock inte att röra, utan den ligger kvar på 12.5 procent. Vilket bekräftar den gamla sanningen att företagens vinster stannar i företagens fickor, men företagen förluster tar vi alla ansvar för. Ordet "alla" inbegriper dock självklart inte företagen själva. Vem som helst förstår ju att det här är ett dominoscenario. Först Grekland, sen Irland, sen Portugal, och sedan Spanien, och det är just där det börjar bli ohållbart. Irland är världens 38e största ekonomi. Portugal är nummer 36. Inga huvuden kommer att rulla på en global skala på grund av dessa länder. Spanien däremot, är världens 9e största ekonomi. Det finns inte tillräckliga resurser i Eurozonen för att hantera en spansk kollaps. Vad man håller på med nu är att flytta runt skulderna, inte lösa dem. Det kan vara frestande att tro att Tyskland och Frankrike har jättesunda ekonomier eftersom de "garanterar" krispaketen. Men vad betyder det egentligen? Ingenting. Precis som när den irländska staten "garanterade" sina bankers skulder. Till slut så går allt ändå åt helvete, som med alla goda pyramidspel. Det drabbar först de på botten, och bara en liten handfull på toppen klarar sig undan. När ska folk förstå att det rådande ekonomiska systemet är förgiftat i grunden och inte längre fungerar? I ett sådant läge så är det naivt att söka lösningen på problemet i det system som skapat situationen från första början. Problemet är inte att den internationella ekonomin inte fungerar som det är tänkt. Problemet är att det fungerar exakt som det är tänkt. För kom inte och påstå att en del inte tjänar grova pengar på dessa kriser.

bankkrisen, irland, samhälle, politik, kapitalism, eu, imf dn1 svd gp svt ex

Hata Euron

Så långt jag kan minnas så har jag hyst en enorm motvilja mot Euron. Jag behöver inte ens gå in på hur hela eurosamarbetet är ett projekt av och för storkapitalister, mot löntagare, utan hela grejen har bara känts så plastig. Precis som tanken på "unionen" Europa. Det är så att säga ingen naturlig union, utan detta handlar om att storföretag osv tjänar på att handla i samma valuta så långt som möjligt. Det naturliga steget efter det, vilket man också lobbar för, är en skatteunion. Tur att hela skiten verkar åka i sjön tidigare än så, precis som många förutspått. Annars vet jag inte hur det gått för Europas arbetarklass, som redan står på plankan och kommer att få det illa nog framöver som det är. Jag är gammal nog att ha upplevt ett Europa med nationella valutor, och min upplevelse, som verkar delas av många, är att få saker har blivit bättre för vanligt folk efter införandet av Euro.

Som om inte måttet redan vore rågat, så ska man dessutom bombarderas av hyckleri och dubbelmoral av den värsta sorten från våra makthavare. Anders Borg till exempel, har tidigare uttalat sig negativt kring möjligheten för svenska lån till Grekland. Det var något om att hederliga svenska skattebetalare minsann inte ska betala för att greker pensionerar sig vid 40-årsåldern. Detta fann Anders Borg nämligen upprörande. Men han ser inga problem med svenska lån till Irland för att finansiera deras fortsatt låga företagsskatt. Man gör därmed en väldigt tydlig skillnad mellan vilka intressen som är viktiga. Både det grekiska pensionssystemet och den ultralåga irländska företagsskatten leder troligen till en snedvridning av ekonomin, men vem säger att det ena är ok och det andra inte? Handlar det kanske om att kapitalägares intressen alltid är mer legitima än de system och rättigheter som löntagare kämpat till sig?

eu, euron, grekland, irland, politik, ekonomi dn123456 ab123 ex12 svd1234 svt12

Krigsplaner

Se bara vad de är kapabla till

Dödssiffran är nu uppe i fyra pers efter Nordkoreas artilleribeskjutning mot Sydkorea. Vid tidigare incidenter så har det kolat betydligt fler än så, till exempel när en Nordkoreansk ubåt torpederade ihjäl 46 sjömän så sent som förra året. Världens, och då främst USAs missnöje med Nordkorea har legat och pyrt länge nu, men det betyder inte att planer inte finns, om de skulle behövas. Läste för några år sedan om olika scenarion som forskats fram i Pentagon och det var ingen rolig läsning. Vid en s.k. "pre-emptive strike" beräknades den troliga dödssiffran (för Sydkorea) runt en miljon människor, första dagen. Mestadels från just, tung artilleribeskjutning inifrån Nordkorea. Nordkoreas armé må vara relativt omodern, men man uppskattar att de har kapacitet att avfyra 300.000 tunga granater i timmen mot Sydkorea. För att inte tala om den miljon aktiva infanterister man har i relativ närhet till gränserna. Det läbbigaste av allt är att Nordkorea knappt har gjort något annat än att förbereda sig på sådana scenarion i typ 50 år. Tro mig, deras tunnlar är grävda och deras missiler inriktade.

Intressena i regionen är komplexa, och högst konflikterande. Japan, å ena sidan, klagar högljutt sedan Nordkorea i ett missiltest 1998 visade att man kunde nå Japan med nukes. Kina, å andra sidan påstår att Japan använder situationen för att själva upprusta. Dessutom så sitter i kineserna i en konstig sits ekonomiskt. Dels så är man, i egenskap av Nordkoreas handelspartner nummer ett, oroliga för att en kollaps i Nordkorea skulle destabilisera hela regionens ekonomi. Men man är för den delen lika rädda för den ekonomiska och politiska potentialen i ett enat Korea. För amerikanerna handlar det längre perspektivet såklart om att man måste krossa Kina. Man har sedan länge insett att det inte går att slå Kina ekonomiskt, och glappet kommer bara att öka mer. Så ett militärt scenario är oundvikligt på sikt om USA vill fortsätta bestämma över världens resurser, vilket man självklart vill. Jag har gått och väntat på någon slags Taiwan-kris, men det kanske blir Korea som får agera tändvätska.

sydkorea, nordkorea, usa, kina, krig, politik, kärnvapen dn12345678 svd1234 svt123456 ex12 gp ab

Billig Buffett

Nu pratar jag inte om en måltid av varierande rätter som gästerna serverar sig själva, utan om Warren Buffett. En av världens absolut rikaste, med en förmögenhet runt 47 miljarder dollar. Det är helt enorma mängder pengar. Warren skulle teoretiskt sett kunna sätta fart på en ekonomi och höja ett lands BNP genom att betala typ 20.000 människor för att plantera buskar resten av livet. Med en liten liten del av hans förmögenhet. Så rik är han. Anledningen till att Buffett är aktuell just nu är att han i en intervju uttryckt att han minsann skulle kunna betala mer skatt. Ok. Big whoop...var det någon som tvivlade på det?

Det som slår mig i dylika historier om "rika filantroper", är hur lite som krävs för att de superrika ska målas upp som idealistiska välgörare. Warren Buffett är nämligen inte känd för att ha varit speciellt generös under sin livstid. I USA så ses han lite som en notorisk snåljåp, lite som vår egen Ingvar Kamprad. Den snorrike Buffett har till exempel en stiftelse för välgörenhet, men den disponerar bara 11-12 miljoner dollar om året. Jag är inte världsbäst på matte, men det måste väl vara ... inte ens en promille av hans tillgångar? Jag tror det kan vara procentuellt lägre än om en person med normalinkomst skänker 100 spänn till typ stadsmissionen en gång om året. Buffett är i åttioårsåldern, och kommer alltså snart att dö. Det är i den åldern de brukar vakna, de gamla vampyrgubbarna. Då börjar man tänka på att snygga till historiebeskrivningen och kommer med svepande uttalanden om välgörenhet och socialt ansvar. Var fanns medmänskligheten under tiden som de byggde upp sina imperium?

Läs även andra bloggares åsikter om warren buffett, usa, skatter, politik, samhälle, välgörenhet, kapitalism svd e24 di

Tiger utan tänder

Den keltiska tigern, är en term som myntades i Irland under mitten av 90-talet för att jämföra landet med de snabbt växande ekonomierna i sydostasien. Problemet var att det aldrig fanns någon tiger från början. Visst så gick det bra i början av boomen, men den var oerhört överskattad. Banker lånade ut helt anvarslöst, fastighetspriserna gick upp runt 500% på under tio år, och hela finanssektorn var out of control, som de säger. Nu har den irländska bubblan officiellt spruckit, och regeringen har accepterat ett räddningspaket från EU och IMF. Stödprogrammet (där har vi en grym eufemism) kommer att pågå i tre år och kommer enligt Tysklands finansminister Wolfgang Schaeuble innebära att "Irland måste uppfylla strikta villkor och dessa kommer att förhandlas de kommande dagarna.." Dessa villkor kommer bland annat att innebära höjda inkomstskatter och en accelererad nedmontering av offentlig sektor. Den superlåga bolagsskatten är jag inte säker på att man vågar röra, och storföretagen har redan höjt ett varningens finger för just det. Det blir vanligt folk som får ta smällen, som brukligt.

Det är dock en sorgens dag för Irland. Främst för att man väljer att ge upp kontrollen över sin budget, för det större ändamålet att återupprätta marknadens förtroende för eurozonen. Man kunde lika gärna ha hoppat av. Ett avhopp från Euron skulle även det innebära en helvetes massa problem för Irland, för skulderna skulle inte försvinna för det. Man skulle fortfarande ha en massa skulder i just Euro, och behöva återinföra och återupprätta förtroendet för sin egen valuta. Men jag kan inte se att Irland skulle klara sig mycket sämre än vad som nu kommer att vara fallet. Däremot så hade det varit politiskt viktigt att visa att det går att ta sig ur.

irland, imf, eu, euro, banker, finanskrisen dn12345678 svd1234 svt12345 gp ab ex12

Det speciella med Irland

Even O'Bama can't help..

Irland går just nu igenom en stor ekonomisk kris. På ytan så påminner krisen om det som har hänt i Grekland tidigare under året, men det finns några viktiga skillnader som gör att storkapitalet svettas lite extra. För det första så är Irland ett mycket mer välmående land än Grekland. BNP per capita är ungefär 20% högre i Irland och man har ganska precis hälften så stor statsskuld som grekerna. Man har låga skatter och ett relativt väl fungerande socialt skyddsnät. Irlands låga skatter tillsammans med landets välutbildade arbetskraft har gjort Irland till något av ett storkapitalismens favoritland i Europa. Detta illustreras tydligt i videon HÄR.

Irlands problem är att landet har en komplett havererad banksektor, som staten i princip har nationaliserat, och förbundit sig att täcka förlusterna för. I dagsläget så ligger de här förlusterna på 175% av landets BNP, och är fortfarande på väg upp. Med andra ord, går bankerna under så går Irlands ekonomi under. Irlands plan har varit att fortsätta låna från europeiska centralbanken till låg ränta för att hålla bankerna flytande, men det vill inte centralbanken. Man vill sluta med den här utlåningen och ser hellre en sk "bailout" på Irland, där EU och IMF går in med stabiliseringsprogram etc. Irländarna är självklart mycket motvilliga till detta, eftersom dessa åtgärder skulle få stora konsekvenser och sänka ner landet rejält i skiten. Man kommer att bli tvungna att höja skatterna rejält och fortsätta avveckla/dra ner på en massa sociala program. Det är just den här kampen som oroar marknaderna. Irland vill fortsätta ha kontroll över sin egen ekonomiska politik, och det finns flera andra länder som är i liknande knipor. De står alla inför samma framtidsval. Stanna i eurozonen till priset av att underkasta sig utomnationell styrning av sitt lands ekonomi, eller lämna eurozonen för en "fresh start".

Om det blir dyrare för Spanien och Portugal att låna för att täcka sina egna underskott, så är de i Greklands eller Irlands sits om två år högst. Då kan hela eurozonen vara åt helvete, och lika bra är kanske det. Många av de drivande människorna inom det överstatliga EU är vad jag brukar kalla för "eurofiler". De är kära i det europeiska "projektet". Ibland måste man inse att en idé var skit från början. Dödsstöten för europaprojektet kom inte med Grekland, eller något som ännu inte skett. Den kom när man tog in länder i eurosamarbetet med enorma statsskulder och en historisk tradition av att konstant devalvera för att uppehålla sin konkurrenskraft. När de inte kan göra det, så blir det så här.

politik, ekonomi, irland, grekland, imf, eu dn1234567 svd12 ex svt

Wacky Tobaccy

I dagens tidningar kan man läsa om den s.k. Prop 19. Dvs. legalisering av mindre mängder cannabis i Kalifornien. För det första måste jag påpeka hur absurt det är att USA har så stränga droglagar på det här området. När alla röker gräs. Särskilt i Kalifornien, med alla dessa surfare, hippies och college-studenter. Självklart handlar Prop 19 dock inte om att ge folket rätt att vara sig själva på något sätt, utan om the almighty dollar, som vanligt.

Staten Kalifornien konfiskerar och beslagtar årligen i runda slängar cannabis för 7 miljarder dollar. Man uppskattar att det är ungefär en tiondel av den cannabis som finns i cirkulation, dvs värdet på den totala marknaden bör vara någonstans kring 70 miljarder. Bara momsen på den försäljningen skulle inbringa ungefär ca 5 miljarder dollar till staten. Lägger man till inkomstskatt för de som står för försäljningen och produktionen så rakar man in ca 7 miljarder till. Lägger man dessutom in en punktskatt (som för t.ex. alkohol och cigaretter) så kan man öka siffrorna till uppemot 20 miljarder dollar. Dessa siffror är blygsamma uppskattningar. Det finns vissa bedömare som talar om 50-60 miljarder i ökade statliga intäkter, årligen. Kalifornien är som stat utfattig, och behöver de här pengarna.

Jag tänker inte gå in på några moraliska aspekter här, utan nöjer mig med att påstå att vem som helst kan få tag i cannabis, när som helst. Och att dessa miljarders dollar idag hamnar i fickorna på brottslingar.
Visst finns det problem med cannabis, och det är i stort sett samma problematik som yttrades mot alkohol under förbudstiden. Alkoholförbudet försvann till slut för att det hela hade blivit en fars. Folk drack som aldrig förr och vinsterna kom inte staten tillgodo utan försvann i fickorna på (främst) den organiserade brottsligheten.

Det är inget stort hopp från det till absurditeten i västvärldens syn på cannabis. Go Cali.

cannabis, narkotika, narkotikapolitik, USA dn ab

Banker

Läste idag att Swedbank plockat in nära 11 miljarder i vinst sedan årsskiftet. Jag som blivit intalad att det var dåliga tider? Eller är det bara ytterligare ett bevis på att de rika alltid blir rikare på de fattigas bekostnad, särskilt i "kriser"? Vilket för mig till företeelsen banker. Det är inte många som reagerar på hur extremt omoraliskt och korrupt bankväsendet är. Vi bara accepterar att det finns, och "fungerar"..Ja men hur fungerar det då?

Man kan säga så här: Jag kan "låna" en vän hundra tusen. Pengar som jag inte har, men jag kan skriva ett kvitto åt min vän som intygar att han har pengarna. Han kan sedan använda kvittot för att byta till sig varor någon annanstans. Sen betalar min vän tillbaka pengarna, plus ränta. Under tiden kan jag låna ut lite mer pengar till honom, för när han köpt lite grejor så har han ju "säkerhet", dvs grejor jag kan sno om han inte betalar tillbaka. Räntan är min vinst, på pengarna jag lånat ut, som jag inte hade. Om min vän inte kan betala, så tar jag som sagt det som han köpt för mina pengar, som jag inte hade. Får jag själv problem så kommer pappa staten, som jag hatar, och hjälper mig lite sådär kravlöst och schysst. Det verkar vara en sweet deal att vara bankir.

Det här låter inte så värst klokt, och det fungerar bara på ett villkor. Att min vän och de han i sin tur handlar av har förtroende för mig. Har vi något skäl alls att ha förtroende för banken? NEJ! Gå in på en jävla bank och kolla. Personligen känner jag inget större förtroende för just-out-of-gymnasiet-snubbarna som jobbar därinne. Eller för den delen direktörsnissarna som behöver typ hundra miljoner i bonus för att känna sig "motiverade".  Men bankerna fortsätter ändå att göra pengar av pengar, och av pengar som inte ens finns. Alla borde kunna förstå att det är helt fucked up. Om ni vill snacka om parasiter som får pengar utan att jobba, ge er inte på de stackars arbetslösa. Lacka på bankerna. Eller är ni fortfarande lyriska över plastdosorna de ger er så ni kan göra ännu mer av deras jobb åt dem, och betala för det?

banker, kapitalism, swedbank

Fåntrattar

Världen är full av dem. Jävla fåntrattar. Sådana här typer som inte har minsta kapacitet att se längre än näsan räcker. Står-det-i-tidningen-är-det-sant-idioter. En sakfråga där dessa inavlade stackare ofta visar sina trynen är debatten om kollektivtrafiken. De gillar inte "fuskåkare". Det verkar sticka något oerhört i deras måsögon. Men är man inte kapabel att lyfta blicken från sina usla bingolotter och se helheten så bör man också hålla käft, istället för att störa sig på andra. Bara för att SL hävdar en massa skit betyder inte att det är sant. Nu ska jag berätta sanningen.

Kollektivtrafiken behöver inte och ska inte kosta något. Det enda man hör från SL's håll är "vi förlorar så och så mycket på folk som inte betalar"..men hur mycket kostar spärrarna i inköp och underhåll? Hur mycket kostar biljettsystemen? Hur mycket pengar kostar egentligen hela kontrollapparaten? Det är ungefär som att ha en vägtull vars enda syfte är att finansiera sin egen drift. Helt jävla meningslöst. Det finns helt enkelt ingen praktisk anledning till att människor ska betala så höga avgifter för att åka kollektivt. Det är enbart politiskt. Politiskt på så sätt att beslutsfattarna anser att det är viktigare att uppmuntra biltrafik än kollektivtrafik. Därför får jag som åker kollektivt vara med och med mina skattepengar betala för motorvägar och annan skit som jag inte använder i någon större omfattning. Men att genom en liten skattehöjning för alla se till att kollektivtrafiken blir helt avgiftsfri, det är otänkbart. Det slår ju mot de som inte har samma behov av att åka kollektivt, dvs höginkomsttagare. Det finns massor av folk som har räknat på det där, och jag tror att man var tvungen att ha en årsinkomst runt miljonen för att inte tjäna på att ha en helt skattefinansierad kollektivtrafik. Det känns tryggt att våra politiker tänker på majoritetens bästa.

Ni som inte tror detta är möjligt att genomföra. Fuck off och ta reda på något själva i era liv. Det finns redan avgiftsfri kollektivtrafik i städer i USA, England, Frankrike, Kina med flera. Yes we can..eller nåt.