Vill du benämna dig som "jobbcoach"? Gör det bara. Du kan beställa visitkort redan idag. Det är faktiskt inte svårare än så att vara jobbcoach. Jag har själv blivit erbjuden att arbeta som det. I stort sett tror jag detta erbjudande grundade sig på föga mer än att jag var läs och skrivkunnig.
Antagligen så finns det någon jobbcoach någonstans som gör någon nytta, men den stora majoriteten gör fan ingenting. De är bra på att snacka till sig avtal med arbetsförmedlingen, men deras metoder och resultat är inte alls imponerande. Men tydligen så är ju inte kraven så höga. Det är min totala övertygelse att nästan alla "jobbcoacher" själva skulle vara arbetslösa om de inte bedrev sin påhittade verksamhet. Detta är bara ett nytt jävla bluffyrke som någon insåg att man kunde tjäna pengar på. Särskilt i moderaternas samhälle där felet alltid ligger hos den arbetslöse. Två flugor i en smäll. Dels så kan man säga att man satsar resurser. Dels så får näringslivet ytterligare en metod att slå mynt av arbetslösheten.
Grovt förenklat skulle jag kunna göra så här - Jag skulle kunna starta ett coachföretag idag och sälja in tjänsterna till arbetsförmedlingen. Jag är bra på att snacka, rätt bra på att ljuga, och enormt begåvad i att överdriva så tror inte det vore några problem att övertyga höjdarna där om min seriositet. Sedan kan jag få betalt för att sitta och fråga arbetssökande vad de tror arbetsgivarna vill höra på intervjun, och vilket djur de känner sig som när de läser platsannonserna. Eller så kan jag "coacha" mina arbetslösa polare. Vi kan sitta och dricka öl dagligen från 09-15. Sedan när de har ackumulerat lite erfarenhet så kan jag anställa dem som "jobbcoacher" och ståta med 100% jobbgaranti för alla sökande. Nice.
Visar inlägg med etikett företag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett företag. Visa alla inlägg
22 februari 2011
5 februari 2011
Svenska vapen är snälla
Vi svenskar är snälla. Alltså är våra vapen snälla. Så kunde Generaldirektören för ISP, Andreas Ekman Duse, lika gärna ha skrivit i sin debattartikel i svenskan. Där han hävdar att svenska vapen inte alls används mot demonstranter i bl.a. Egypten. Det är "inkorrekt fakta", säger Andreas. Som om det ens är poängen med kritiken av svensk vapenexport?
Jag vet inte riktigt vad Ekman Duse försöker göra. Men han är ute på hal is. Han argumenterar för vapenexport till länder som "brister i sin respekt för mänskliga rättigheter" så att de ska kunna bekämpa "organiserad brottslighet" och "hålla de internationella handelsvägarna öppna". För det är de skyldiga att göra enligt folkrätten. Märk väl att staterna han talar om redan bryter mot folkrätten.. Dessa vapen ska dock inte kunna användas för att "kränka den egna befolkningens rättigheter" eller "i aggressiva syften mot grannländer". Okej? Vad fan tror karln? Att det finns två lådor på Kockums där det står "mot egen befolkning" på den ena och "mot organiserad brottslighet" på den andra? Är inte en odemokratisk stat nästan att definiera som organiserad brottslighet? Frågorna är många...och är det något jag störs av så är det när folk argumenterar genom att använda argument som per definition är kontraargument mot dem själva. Som när Ekman Duse i princip nämner serviceavtal (vi pratar decennium) på redan levererade vapensystem som ett argument för att Sverige inte kan hållas ansvarigt för hur framtida regimer kommer att använda vapnen. Förstår han inte att just denna brist på kontroll av hur vapnen kommer att användas är ett argument mot vapenexporten? Om en stat som vi exporterar vapen till plötsligt blir rena terrorregimen så måste vi fortsätta exporten. För hur ska andra stater annars lita på de svenska vapenföretagen? Vårt anseende som pålitliga affärsmän är på spel här för fan!
Slutligen. Under parollen "sammanfattningsvis" så summerar Andreas faktiskt läget fint med orden "Sveriges export av försvarsmateriel är en viktig del av vår försvars- och säkerhetspolitik". Han hade inte behövt skriva något annat. För där har vi det. Man kan pladdra på i evigheter om de specifika vapnen, de specifika länderna och en massa annan skit. Men i slutändan handlar det bara om en sak. Sverige exporterar de facto vapen till länder som bryter mot både folkrätten och mänskliga rättigheter, och det finns inga hinder för det så länge som det bedöms vara "säkerhetspolitiskt önskvärt". Som t.ex när våra goda relationer med USA är så säkerhetspolitiskt önskvärda att vi ser genom fingrarna med att svenska vapen används i Irak.
Jag vet inte riktigt vad Ekman Duse försöker göra. Men han är ute på hal is. Han argumenterar för vapenexport till länder som "brister i sin respekt för mänskliga rättigheter" så att de ska kunna bekämpa "organiserad brottslighet" och "hålla de internationella handelsvägarna öppna". För det är de skyldiga att göra enligt folkrätten. Märk väl att staterna han talar om redan bryter mot folkrätten.. Dessa vapen ska dock inte kunna användas för att "kränka den egna befolkningens rättigheter" eller "i aggressiva syften mot grannländer". Okej? Vad fan tror karln? Att det finns två lådor på Kockums där det står "mot egen befolkning" på den ena och "mot organiserad brottslighet" på den andra? Är inte en odemokratisk stat nästan att definiera som organiserad brottslighet? Frågorna är många...och är det något jag störs av så är det när folk argumenterar genom att använda argument som per definition är kontraargument mot dem själva. Som när Ekman Duse i princip nämner serviceavtal (vi pratar decennium) på redan levererade vapensystem som ett argument för att Sverige inte kan hållas ansvarigt för hur framtida regimer kommer att använda vapnen. Förstår han inte att just denna brist på kontroll av hur vapnen kommer att användas är ett argument mot vapenexporten? Om en stat som vi exporterar vapen till plötsligt blir rena terrorregimen så måste vi fortsätta exporten. För hur ska andra stater annars lita på de svenska vapenföretagen? Vårt anseende som pålitliga affärsmän är på spel här för fan!
Slutligen. Under parollen "sammanfattningsvis" så summerar Andreas faktiskt läget fint med orden "Sveriges export av försvarsmateriel är en viktig del av vår försvars- och säkerhetspolitik". Han hade inte behövt skriva något annat. För där har vi det. Man kan pladdra på i evigheter om de specifika vapnen, de specifika länderna och en massa annan skit. Men i slutändan handlar det bara om en sak. Sverige exporterar de facto vapen till länder som bryter mot både folkrätten och mänskliga rättigheter, och det finns inga hinder för det så länge som det bedöms vara "säkerhetspolitiskt önskvärt". Som t.ex när våra goda relationer med USA är så säkerhetspolitiskt önskvärda att vi ser genom fingrarna med att svenska vapen används i Irak.
Det finns helt enkelt inga vettiga skäl till att vårt land bör exportera vapen till andra länder, och folk borde förstå det vid det här laget...allt försvar av vapenexporten landar bara i egenintresse eller ett totalt ointresse för människorna som drabbas av konsekvenserna.
Ämnen:
företag,
krig,
regeringen
3 februari 2011
Lojalitet kräver motprestation
Företaget Manpower, aka "arbetarens vän", har genomfört en enkätundersökning, som idag refereras i DN. I grova drag så är slutsatsen att unga människor är mindre lojala mot arbetsgivaren. Nähä?? Kan det inte bero på att det aldrig har varit tydligare än idag att "arbetsgivaren" inte är någon man bör vara lojal mot? Eller jag vet inte, ni kanske tycker det är jätteotacksamt att inte vara lojal mot någon som inte vill betala dig en vettig lön, inte vill ge dig någon anställningssäkerhet, och rent allmänt kunna behandla dig hur som helst bara för att din förhandlingsposition är ungefär lika potent som en insekt som fallit ner i en toalett?
Lojalitet bygger på förtroende. Något man skapar genom att visa att man vill någon väl. Att erbjuda ett jobb är inte per definition detsamma som att vilja någon väl. Tror någon det är ni välkomna att komma hem till mig idag och städa mitt badrum, apropå toaletter. Jag erbjuder tjugo spänn i timmen. Men fan om ni lökar så det tar längre tid än en timme! Då behöver ni inte komma nästa gång. Hatar illojala arbetare. Tror ni att de stekta sparvarna bara ska flyga in i munnen på er?
Lojalitet bygger på förtroende. Något man skapar genom att visa att man vill någon väl. Att erbjuda ett jobb är inte per definition detsamma som att vilja någon väl. Tror någon det är ni välkomna att komma hem till mig idag och städa mitt badrum, apropå toaletter. Jag erbjuder tjugo spänn i timmen. Men fan om ni lökar så det tar längre tid än en timme! Då behöver ni inte komma nästa gång. Hatar illojala arbetare. Tror ni att de stekta sparvarna bara ska flyga in i munnen på er?
Ämnen:
företag,
vardagsproblem
2 februari 2011
Vapenindustrin älskar diktaturer
Mubarak griper verkligen efter halmstrån nu. Han vet att det är slut. Miljoner egyptier har rest sig mot den ruttna trettioåriga diktaturen och då räcker det inte med att säga "Jag lämnar över makten..om ett tag". Han har inget mandat att bestämma något alls. Inte för att han någonsin hade det förutom genom förtrycket som medel.
Obama kom med nya halvhjärtade uttalanden i natt, där det återigen är tydligt att man vacklar mellan stödet för sin gamle tyrann till polare och att försöka framstå som försvarare av frihet. Det handlar främst om ekonomi, som det mesta här i världen. Visst är Egypten en strategiskt viktig allierad i imperialistagendan för mellanöstern, men det finns en viss grupp som tjänar mest på det hela. Vapenindustrin. Diktaturer tenderar nämligen att behöva vapen. Jävligt mycket vapen. Så när USA sponsrar Mubarak och andra "friendly dictators" med miljarder dollar årligen, så är det i själva verket ett slags statligt bidrag till den egna vapenindustrin eftersom pengarna i mycket stor utsträckning kommer tillbaka till staterna. Men de hamnar i fickorna på företag som Lockheed Martin eller General Dynamics. Amerikanerna skulle alltså i princip ha kunnat skänka de där skattepengarna direkt till företagen, men det skulle se lite väl fult ut. Det räcker med att runt hälften av varje skattedollar redan går till "försvaret". Därför använder man klientstater som Egypten och andra till det. Att man får lydiga knähundar runt om i världen på köpet är mest en trevlig bieffekt. Men man ska ha klart för sig i vems intressen det görs. Detta var precis vad Dwight "Ike" Eisenhower varnade för i sitt avskedstal 1961. Ibland undrar jag om mänsklighetens kollektiva minne inte är på guldfisknivå.
Obama kom med nya halvhjärtade uttalanden i natt, där det återigen är tydligt att man vacklar mellan stödet för sin gamle tyrann till polare och att försöka framstå som försvarare av frihet. Det handlar främst om ekonomi, som det mesta här i världen. Visst är Egypten en strategiskt viktig allierad i imperialistagendan för mellanöstern, men det finns en viss grupp som tjänar mest på det hela. Vapenindustrin. Diktaturer tenderar nämligen att behöva vapen. Jävligt mycket vapen. Så när USA sponsrar Mubarak och andra "friendly dictators" med miljarder dollar årligen, så är det i själva verket ett slags statligt bidrag till den egna vapenindustrin eftersom pengarna i mycket stor utsträckning kommer tillbaka till staterna. Men de hamnar i fickorna på företag som Lockheed Martin eller General Dynamics. Amerikanerna skulle alltså i princip ha kunnat skänka de där skattepengarna direkt till företagen, men det skulle se lite väl fult ut. Det räcker med att runt hälften av varje skattedollar redan går till "försvaret". Därför använder man klientstater som Egypten och andra till det. Att man får lydiga knähundar runt om i världen på köpet är mest en trevlig bieffekt. Men man ska ha klart för sig i vems intressen det görs. Detta var precis vad Dwight "Ike" Eisenhower varnade för i sitt avskedstal 1961. Ibland undrar jag om mänsklighetens kollektiva minne inte är på guldfisknivå.
Ämnen:
Barack Obama,
Egypten,
företag,
USA
1 februari 2011
Låter som ett vanligt jobb?
Regeringen har "förflyttat" Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna. Ja, självklart så kan man ju inte kickas som vanligt folk när man kommit upp sig i graderna. Då heter det att man "förflyttas". Man vill ju inte utsätta vederbörande för något otillbörligt obehag. Vidare mot nya djärva mål inom organisationen.Hela historien grundar sig på en enkät som visade att mer än var fjärde anställd på myndigheten ofta kände sig ledsna eller nedstämda på grund av jobbet. Var fjärde?? Ska det vara någon slags skandal? Alltså, jag blir chockad över den låga siffran. Låter som rena paradiset jämfört med de arbetsplatser jag har varit på. Det kan med andra ord, vara betydligt värre.
På mitt senaste jobb hade vi också en sådan där utvärdering, och resultaten visade att 9 av 10 hade ångest över att gå till jobbet, inte kunde släppa jobbet när de slutade för dagen, osv. Själv så kände jag allt som oftast att ett pistolskott i pannan var ett mycket lockande alternativ jämfört med att gå till jobbet. Det hörde även till min morgonrutin att traditionsenligt överväga att kasta mig ner på tågspåret och göra slut på allt när tåget rullade in på perrongen. Det värsta av allt var när man drömde om jobbet, vilket i vissa perioder kunde ske varje natt. Inte ens i sömnen undslapp man skiten. Till slut fick jag nog och sade upp mig, vilket förvisso i princip är att likställa med självmord i arbetslinjens Sverige.
Jag har varit på många sådana arbetsplatser och bevittnat hur folk egentligen mår. Sett kollegor som brutit ihop och blivit helt katatoniska. Panikattacker. Vidriga arbetsförhållanden. Skamlösa hot och trakasserier samt uppenbar mobbning och diskriminering från ledningen. Helt enkelt ett totalt förakt för de anställda. En vacker dag ska jag samla mina noteringar från dessa dårhus i bokform. Material saknas inte.
Ämnen:
företag,
hälsa,
regeringen,
vardagsproblem
25 januari 2011
Samhällets dubbelmoral
Vi människor gillar att prata om moral. Värderingar. Att lära våra barn detta. Problemet med den debatten är att den egentligen inte handlar om de värderingar samhället faktiskt förmedlar, utan om de värderingar vi önskar att samhället förmedlade. Som den här debatten om skillnaden mellan pojk- och flickkläder. Som faktiskt är gammal som gatan. Jag har själv stört mig på den här könsuppdelningen i åratal.
Jag gillar mina exempel extrema, så vi gör så även nu. Samhället (dvs vi) anser till exempel att pedofili och synen på barn som sexobjekt står helt emot vår moral. Det är helt jävla fel, helt enkelt. Men ändå så går folk och handlar trekantsbikinis till sina småflickor. Ändå så säger den kommersiella handeln att barn ska klä sig och se ut som vuxna så tidigt det bara går. När flickor fyller 18 så har de både sminkat sig och klätt sig som vuxna sedan många år. Vad säger det? Egentligen? Är inte det lite som att lära någon att spela piano, men förbjuda vissa melodier?
Men utvecklingen går ju åt det hållet. Barn är inte barn längre. Barn är konsumenter, reklampelare och förväntas följa uppsatta mallar baserade på könstillhörighet. Problemet är att barn inte förstår detta. Barn är inte medvetna om reklam och trender på samma sätt som vuxna. Däremot så är barn mycket bra på att göra som vi gör, och se hyckleriet när vi säger en sak och gör något annat. Problemet är att om vi ska börja med att kritiskt granska samhällets faktiska värderingar istället för vår fantasibild om dem, så måste vi antagligen omvärdera en hel del av hur samhället egentligen fungerar. Det är vi inte beredda att göra.
Jag gillar mina exempel extrema, så vi gör så även nu. Samhället (dvs vi) anser till exempel att pedofili och synen på barn som sexobjekt står helt emot vår moral. Det är helt jävla fel, helt enkelt. Men ändå så går folk och handlar trekantsbikinis till sina småflickor. Ändå så säger den kommersiella handeln att barn ska klä sig och se ut som vuxna så tidigt det bara går. När flickor fyller 18 så har de både sminkat sig och klätt sig som vuxna sedan många år. Vad säger det? Egentligen? Är inte det lite som att lära någon att spela piano, men förbjuda vissa melodier?
Men utvecklingen går ju åt det hållet. Barn är inte barn längre. Barn är konsumenter, reklampelare och förväntas följa uppsatta mallar baserade på könstillhörighet. Problemet är att barn inte förstår detta. Barn är inte medvetna om reklam och trender på samma sätt som vuxna. Däremot så är barn mycket bra på att göra som vi gör, och se hyckleriet när vi säger en sak och gör något annat. Problemet är att om vi ska börja med att kritiskt granska samhällets faktiska värderingar istället för vår fantasibild om dem, så måste vi antagligen omvärdera en hel del av hur samhället egentligen fungerar. Det är vi inte beredda att göra.
24 januari 2011
Affärerna smartare än du
![]() |
| God för 450 miljarder. That's quite a lot. |
Genom ett jobb på ett större svenskt varuhus lärde jag en gång känna en kvinna som jobbade med just det här. Det var jävligt intressant, och hon var väldigt öppen. Hon älskade sitt jobb. Hon åkte runt som någon slags inhouse-konsult och optimerade utformningen av kedjans butiker. Skyltning. Produktplacering. Musik. Allt. Det var inte mycket som hon inte kunde säga om kundernas beteende. Jag testade henne på det där ett par gånger. Hon kunde i princip beskriva precis hur kunden, utifrån vilken demografisk grupp den tillhörde, skulle bete sig efter att den klivit in genom portarna. Alltså, på pricken. Det var helt sjukt. Nu går Agda till höger. Agda tittar åt vänster. Agda känner lite på varorna här. Agda ser kassorna. Med mera. Konsultkvinnan blev mycket glad när hennes analyser slog in. Hon fann tydligen stort nöje i att använda sina fantastiska kunskaper om människors psykologi och beteende på det här sättet. Ta en sådan sak som "övervakningskamerorna". Tror ni dom främst är till för att stoppa stölder? Det sitter väl ändå inte en kille och stirrar in i de där tv-monitorerna hela dagarna? Nej, men filmerna är utmärkt analysmaterial för att se hur kunderna rör sig. Om de gör som det är tänkt, och om inte -ändra i butiken så de gör det.
Jag blev efter det där jobbet väldigt intresserad av ämnet och hur mycket kommersiell påverkan vi utsätts för hela tiden. Oftast utan att vara medvetna om det. Det är det värsta. Jag bryr mig inte om någon försöker sälja smörja till mig, så länge jag är medveten om att det är vad som sker. Jag ska försöka återkomma till de här frågorna. Det finns mycket att säga.
23 januari 2011
Spelet Monopol - Inte vad du tror
Polska myndigheter har gjort en "kommunistisk" version av spelet Monopol för att lära eleverna hur det var under sovjettiden. Det är ju jättebra. Spel är både roliga och pedagogiska. Men om man kan sin historia så är det också en smula ironiskt. För spelet Monopol var från början skapat för att på ett pedagogiskt sätt förklara för människor hur det kapitalistiska samhället var djupt orättvist. Vi börjar från början tycker jag...
USA 1904. En kvinna från Virginia vid namn Elizabeth Magie får sitt första patent på spelet "The Landlord's Game". Elizabeth var en anhängare av Henry George och hans politiska filosofi, som kom att kallas Georgism. Huvudidén i Georgismen var att -det du skapar äger du, men det som finns i naturen -det äger alla. Alltså kunde köpandet och uthyrandet av mark aldrig vara rättvist och ledde till att ett fåtal rika kunde utnyttja naturresurser som tillhörde alla, för egen vinning. Elizabeth Magie förstod att denna idé kunde vara svår för folk att greppa, och skapade "The Landlord's Game" för att på ett pedagogiskt sätt förklara orättvisan i det rådande systemet. Namnen på fälten i spelet reflekterade detta -eller vad sägs om exempelvis "Lord Blueblood's Estate"? Där har ni det. Det ultrakapitalistiska spelet Monopols antikapitalistiska rötter.
Speljätten Parker Brothers köpte 1935 patentet av Elizabeth Magie för 500 dollar och ett löfte om att inte ändra spelets namn eller regler. Man lade snabbt ned produktionen och började marknadsföra en annan version av spelet, baserat på Magie's original, men med mer passande regler.
USA 1904. En kvinna från Virginia vid namn Elizabeth Magie får sitt första patent på spelet "The Landlord's Game". Elizabeth var en anhängare av Henry George och hans politiska filosofi, som kom att kallas Georgism. Huvudidén i Georgismen var att -det du skapar äger du, men det som finns i naturen -det äger alla. Alltså kunde köpandet och uthyrandet av mark aldrig vara rättvist och ledde till att ett fåtal rika kunde utnyttja naturresurser som tillhörde alla, för egen vinning. Elizabeth Magie förstod att denna idé kunde vara svår för folk att greppa, och skapade "The Landlord's Game" för att på ett pedagogiskt sätt förklara orättvisan i det rådande systemet. Namnen på fälten i spelet reflekterade detta -eller vad sägs om exempelvis "Lord Blueblood's Estate"? Där har ni det. Det ultrakapitalistiska spelet Monopols antikapitalistiska rötter.
Speljätten Parker Brothers köpte 1935 patentet av Elizabeth Magie för 500 dollar och ett löfte om att inte ändra spelets namn eller regler. Man lade snabbt ned produktionen och började marknadsföra en annan version av spelet, baserat på Magie's original, men med mer passande regler.
![]() |
| Magie's sista patent på spelet (1924) historia, monopol, spel, georgism |
21 januari 2011
Slakten av det allmänna
Vår fina omtänksamma regering har budgeterat för att sälja ut statligt ägande i verksamheter värda 100 miljarder denna mandatperiod. Bland annat Nordea. Finansmarknadsminister (Slaktmästare) Peter Norman anser att det kan bli "farligt" för Sverige om försäljningarna ställs in, vilket kan bli aktuellt eftersom regeringen inte har egen majoritet. Man ska när det kommer till allianspolitiker hålla i åtanke att orden man använder inte nödvändigtvis refererar till deras direkta betydelse. Det är faktiskt sällan det är på det viset. När Norman säger "Sverige", menar han självfallet inte medborgarna. Han syftar på privata intressen och företag. Med "farligt" menar han att planerna på att skänka eller slumpa bort gemensamma tillgångar till en grupp som kommer att tjäna grova pengar på det, kan omkullkastas. Det vore farligt. De har ju räknat med de här pengarna. Hur skulle det se ut om det inte blir så? Hur ska börsen reagera? Blir det någon aktieutdelning? Jo, klart det blir det. Men det är inte poängen.
Jag har faktiskt länge undrat om det finns något exempel på verksamhet som blivit billigare och bättre av att privatiseras? För enligt min erfarenhet så har det som privatiserats både blivit dyrare och sämre. Dyrare på grund av att en privat aktör självfallet har som huvudmål att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ligger i sakens natur. Ett företags mål är att tjäna pengar. Alltså strävar man efter att ta ut det högsta pris som användarna möjligtvis kan betala. Verksamheten är ju inget mål i sig. Målet - det är vinsten. Sämre eftersom kvaliteten inte heller är det centrala. Det centrala är, återigen - vinsten. Verksamheten är ett bara ett verktyg. Att bedriva en kvalitativ verksamhet kostar. Således så sparar företag in på det också så fort det är möjligt.
Alltså - lägsta möjliga kvalitet som användarna är beredda att acceptera (om de ens har ett val), för högsta möjliga pris de är beredda att betala (återigen, om det ens finns ett alternativ). Är inte detta en fullt logisk princip för maximal vinst? Så skulle jag resonera om jag drev företag. Minska mina kostnader så mycket som möjligt och ta ut maximal ersättning för min tjänst. Hur tror ni det yttrar sig inom en verksamhet som till exempel vården?
Ok, ifall en statligt verksamhet är riktigt misskött så är det möjligt - till och med troligt, att den till en början blir både bättre och billigare i privat regi. Men det stannar inte där. Som företag så kommer man inte stanna tills ovanstående parametrar har dragits till sin yttersta gräns. Ett företag existerar inte bara för att tjäna pengar. Ett företag existerar för att tjäna mer pengar - hela tiden. Framgången mäts inte främst i hur stor vinst som görs, den mäts i hur mycket vinsten ökar. Om ett företag minskar sin vinst ett kvartal så heter det att det går dåligt. Att vinst fortfarande görs är inte intressant. Det intressanta är att vinsten inte ökar. Jag har själv haft tillräcklig erfarenhet inom näringslivet för att veta att detta är en absolut sanning.
Den allsmäktiga "konkurrensen" ska ju råda bot på detta, men om man inom en bransch är medveten om var smärtgränsen för pris respektive kvalitet går, varför konkurrera? Det är ju dåligt för alla. Det enda konkurrensmedlet man har är ju i princip att erbjuda konsumenterna någonting bättre eller billigare - vilket enligt tidigare nämnda princip går ut över den egna vinsten. Om något (oftast mindre) företag, mot förmodan, försöker konkurrera på riktigt, så köper man antingen upp dem helt eller delvis och eliminerar konkurrensen. Därför, mina vänner, är privat ägande inget vi ska befatta oss med i verksamheter som berör oss alla. Jag bryr mig inte ett skvatt ifall Coke och Pepsi gör sitt bästa för att sälja sämre och dyrare läsk till mig. Jag behöver inte Cola. Däremot behöver vi till exempel vård, och jag vill inte sitta på plåsterhuset med vetskapen att min omvårdnad är noggrant kalkylerad utifrån ett vinstperspektiv istället för ett vårdperspektiv. Aldrig.
![]() |
| "Alltså, ni har ju missat hela poängen...Gemensamt ägande? Hur ska man tjäna något på det?" |
Jag har faktiskt länge undrat om det finns något exempel på verksamhet som blivit billigare och bättre av att privatiseras? För enligt min erfarenhet så har det som privatiserats både blivit dyrare och sämre. Dyrare på grund av att en privat aktör självfallet har som huvudmål att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ligger i sakens natur. Ett företags mål är att tjäna pengar. Alltså strävar man efter att ta ut det högsta pris som användarna möjligtvis kan betala. Verksamheten är ju inget mål i sig. Målet - det är vinsten. Sämre eftersom kvaliteten inte heller är det centrala. Det centrala är, återigen - vinsten. Verksamheten är ett bara ett verktyg. Att bedriva en kvalitativ verksamhet kostar. Således så sparar företag in på det också så fort det är möjligt.
Alltså - lägsta möjliga kvalitet som användarna är beredda att acceptera (om de ens har ett val), för högsta möjliga pris de är beredda att betala (återigen, om det ens finns ett alternativ). Är inte detta en fullt logisk princip för maximal vinst? Så skulle jag resonera om jag drev företag. Minska mina kostnader så mycket som möjligt och ta ut maximal ersättning för min tjänst. Hur tror ni det yttrar sig inom en verksamhet som till exempel vården?
![]() |
| All that matters. |
Den allsmäktiga "konkurrensen" ska ju råda bot på detta, men om man inom en bransch är medveten om var smärtgränsen för pris respektive kvalitet går, varför konkurrera? Det är ju dåligt för alla. Det enda konkurrensmedlet man har är ju i princip att erbjuda konsumenterna någonting bättre eller billigare - vilket enligt tidigare nämnda princip går ut över den egna vinsten. Om något (oftast mindre) företag, mot förmodan, försöker konkurrera på riktigt, så köper man antingen upp dem helt eller delvis och eliminerar konkurrensen. Därför, mina vänner, är privat ägande inget vi ska befatta oss med i verksamheter som berör oss alla. Jag bryr mig inte ett skvatt ifall Coke och Pepsi gör sitt bästa för att sälja sämre och dyrare läsk till mig. Jag behöver inte Cola. Däremot behöver vi till exempel vård, och jag vill inte sitta på plåsterhuset med vetskapen att min omvårdnad är noggrant kalkylerad utifrån ett vinstperspektiv istället för ett vårdperspektiv. Aldrig.
privatiseringar, kapitalism, vård, företag, konkurrens, nordea av e24 1 2 svd gp dn
Ämnen:
alliansen,
banker,
ekonomi,
företag,
hälsa,
moderaterna,
regeringen
8 januari 2011
Sanningen om Sudan
Jag har under många år uppmärksammat att väldigt lite som skrivs om Sudan, och i synnerhet Darfur, stämmer överrens med verkligheten. Desinformationen är väldigt omfattande när det gäller den sudanesiska konflikten, och det är självklart politiskt motiverat. Många internationella aktörer är nämligen väldigt intresserade av en extern intervention i Sudan och det handlar, som vanligt, om naturresurser. Det kan vår egen oljebaron Carl Bildt intyga. Jag ska inte sitta här och hävda att jag är någon expert på området, men jag är åtminstone medveten om vilka experterna är. De släpps självfallet väldigt sällan fram i media. Professor Mahmood Mamdani är en av dem som vet vad han snackar om, och har meritlistan för att backa upp det. Här diskuterar han Sudan på en konferens arrangerad av UNCA. Vill man förstå konflikten så är det en god investering att lyssna en stund på vad Mamdani har att säga.
6 januari 2011
Brottslig girighet
Otroligt men sant. Barack Obamas kommission har kommit fram till att oljekatastrofen i mexikanska golfen kunde ha undvikits, och delvis orsakades av...wait for it...snålhet och girighet. Stoppa pressarna! Den slutliga rapporten läggs inte fram förrän nästa vecka, men redan nu väljer man att dela med sig av slutledningarna. Man menar att BP, Halliburton och Transocean systematiskt tagit beslut som satt pengar före säkerhet. Rapporten anser också att liknande katastrofer som den på Deepwater Horizon troligtvis kommer att ske igen, på grund av att oljeindustrin helt enkelt inte bryr sig om säkerheten. Man säger också att det som hände på Deepwater inte skulle ha skett om företagen handlat enligt parollen "safety first", samt om de myndigheter med ansvar för kontroll hade viljan att kräva god säkerhet. Det är alltså en tandemverkan mellan företag som inte bryr sig om säkerheten, och myndigheter som ser mellan fingrarna. Det beror väl på att regeringen har huvudet så långt upp i företagens bak att man inte kan urskilja var den ene slutar och den andre tar vid.
Det som blir resultatet av rapporten är att de ansvariga företagen nu kommer att få betala skadestånd till de drabbade, någon gång. I fallet Exxon Valdez, som hände för över 20 år sedan, så har Exxon genom lagvrängande lyckats hålla målet kvar i domstol än idag. De som fått sitt levebröd och livsmiljö förstörda får alltså med största sannolikhet trösta sig ett antal år till med Tony Haywards ursäkter. Han och BP är ju väldigt, väldigt ledsna. Faktiskt.
Ämnen:
Barack Obama,
brott,
företag,
katastrofer,
korruption,
miljö,
USA
16 december 2010
The war goes on
Ett krig pågår därute. Ammunitionen i just denna attack verkar bestå av piskande, köttavslitande isvindar. Sådär så man riktigt hör hur kraften obönhörligt slår mot fönsterrutorna, och inte minst moralen.. It's clear..det övergripande målet är uppenbarligen att göra mig helt deprimerad. Ska därmed ut och köpa en julgran. Slå tillbaka.
Om man åtnjuter privilegiet att inte behöva lämna bostaden, så rekommenderar jag den här sköna gamla John Pilger-dokumentären om Coke och Pepsi. Fantastiskt underhållande.
Om man åtnjuter privilegiet att inte behöva lämna bostaden, så rekommenderar jag den här sköna gamla John Pilger-dokumentären om Coke och Pepsi. Fantastiskt underhållande.
Ämnen:
företag,
john pilger,
korruption,
media,
tv,
väder
8 december 2010
Operation Payback
"Operation Payback", kallas den attack som riktas mot uppfattade fiender till Wikileaks och frontmannen Assange. Tidigare så har antipiratsidor och tydligen även scientologer varit måltavlor. Fienderna denna gång innefattar Claes Borgström, Visa, MasterCard, PayPal med flera. Under tiden så har nya dokument från Wikileaks faktiskt avslöjat att amerikanska tjänstemän lobbat i Ryssland för Visa och MasterCards räkning inför planerade reformer inom betalkortsbranschen. Men alla förstår ju att regeringen och big corporate är tajta och går varandras ärenden. Quid pro quo, som man säger.
Frågan är bara vad nätattacker uträttar? Jag kan förstå att folk är sugna på hämnd och vill jävlas tillbaka för lite snabb tillfredställelse, men det förändrar väldigt lite i det stora sammanhanget. Det ger snarare mer vind i nätreaktionärernas segel och inga vinster i kriget om vår integritet och fri information. Det är de politiska makthavarna som måste pressas med full kraft. Det är de som måste sluta köra över väljarna med lagar och eftergifter som inte har något folkligt stöd. Som är ämnade för främmande makter och företag och mot det egna folket.
Fast lite kul är ändå näthämnden. Dessutom så verkar den vara grymt effektiv. Hörde nyss att Visa är målet för tillfället, och försökte precis kolla in deras webbsida. Stendött. Här står det förresten lite om hur attackerandet funkar, för den teknikintresserade. http://pastehtml.com/view/1c8i33u.html
Frågan är bara vad nätattacker uträttar? Jag kan förstå att folk är sugna på hämnd och vill jävlas tillbaka för lite snabb tillfredställelse, men det förändrar väldigt lite i det stora sammanhanget. Det ger snarare mer vind i nätreaktionärernas segel och inga vinster i kriget om vår integritet och fri information. Det är de politiska makthavarna som måste pressas med full kraft. Det är de som måste sluta köra över väljarna med lagar och eftergifter som inte har något folkligt stöd. Som är ämnade för främmande makter och företag och mot det egna folket.
Fast lite kul är ändå näthämnden. Dessutom så verkar den vara grymt effektiv. Hörde nyss att Visa är målet för tillfället, och försökte precis kolla in deras webbsida. Stendött. Här står det förresten lite om hur attackerandet funkar, för den teknikintresserade. http://pastehtml.com/view/1c8i33u.html
Ämnen:
företag,
internet,
julian assange,
korruption,
polisen,
wikileaks,
övervakning
1 december 2010
Klimatcharaden i Mexiko
Det förra klimatmötet i Köpenhamn var en total katastrof, och med anledning av det så har detta klimatmöte i Cancun satt siktet ännu lägre i hopp om att kunna åstadkomma något alls. I vilket fall så blir det en droppe i havet, och det finns ett ganska enkelt skäl till det.
Den stora bromsklossen i alla klimatförhandlingar är USA. Man skulle kunna tro att det är Kina, om man tror på skitsnacket i media. Men en undersökning som kom ut bara nu i dagarna visade mycket riktigt att Kina är det land i världen som satsar mest på så kallad "grön energi". Man har tydligen inte haft något större behov av att använda detta som PR runt om i världen, men faktum är att Kina toppar listan. USA ligger i bottenskiktet. En ganska störd detalj är att USA faktiskt investerar mer pengar i grön energi i Kina än i sitt eget land. Varför då?
Sedan länge så har nämligen de relevanta posterna i sammanhanget (bl.a. teknik och vetenskap) i representanthuset tillsatts av så kallade klimatförnekare. Dessa klimatförnekare är det enskilt största hotet i den här frågan, och deras inflytande är stort. Klimatförnekarna är i stort sett en del av en massiv företagslobby, med bland andra American Petroleum Institute i spetsen. Man har bland annat sagt att man vill genomföra en "massiv utbildningskampanj" för att övertyga folk om att klimatförändringen inte är på riktigt. I ett läge där bara ungefär en tredjedel av det amerikanska folket i dagsläget tror att fenomenet är på riktigt, innebär sådana "kampanjer" dödsstöten för allt vad klimaträddande åtgärder innebär. Den här desinformationsoffensiven skiljer sig i sak inte nämnvärt från den lobbyverksamhet som tobakstillverkarna ägnade sig åt när forskningen lade fram sambandet mellan lungcancer och rökning. Man satsade även där åtskilliga miljarder på att lyfta fram forskare som motsatte sig de vetenskapliga resultaten.
Ett exempel på hur detta yttrar sig kan sedan länge ses i medierna. I all rapportering om klimatfrågan så har man på ena sidan 99% av de kvalificerade, seriösa forskarna inom området, och i skenet av "neutralitet" och "att låta båda sidor komma till tals" så ger man också utrymme till "skeptiker". Dessa "skeptiker" bygger sina resonemang ungefär lika vetenskapligt som den kongressledamot som sade att klimatförändringarna inte är intressanta eftersom "Gud kommer att ordna allt". Den enda grupp som systematiskt utesluts i medierapporteringen, och som är betydligt större än "skeptikerna", är den grupp forskare som anser att vi undervärderar klimatfrågan, och att situationen är långt allvarligare än vad folk tror.
Satsningar på miljövänlig energi och infrastruktur som t.ex höghastighetståg och liknande skulle enligt många bedömare kunna generera miljoner jobb, och få fart på ekonomin i många länder, inte minst i USA. Tyvärr så vill de som har resurser att investera inte investera i detta. Man vill hellre spendera pengar på att sprida desinformation och få in sina lakejer i lagstiftande instanser för att införa mer lagar mot alla former av klimatsatsningar. Klimatfrågan riktigt mörk ut, för om inte USA gör något, så gör ingen annan det heller. Så enkelt är det.
Den stora bromsklossen i alla klimatförhandlingar är USA. Man skulle kunna tro att det är Kina, om man tror på skitsnacket i media. Men en undersökning som kom ut bara nu i dagarna visade mycket riktigt att Kina är det land i världen som satsar mest på så kallad "grön energi". Man har tydligen inte haft något större behov av att använda detta som PR runt om i världen, men faktum är att Kina toppar listan. USA ligger i bottenskiktet. En ganska störd detalj är att USA faktiskt investerar mer pengar i grön energi i Kina än i sitt eget land. Varför då?
Sedan länge så har nämligen de relevanta posterna i sammanhanget (bl.a. teknik och vetenskap) i representanthuset tillsatts av så kallade klimatförnekare. Dessa klimatförnekare är det enskilt största hotet i den här frågan, och deras inflytande är stort. Klimatförnekarna är i stort sett en del av en massiv företagslobby, med bland andra American Petroleum Institute i spetsen. Man har bland annat sagt att man vill genomföra en "massiv utbildningskampanj" för att övertyga folk om att klimatförändringen inte är på riktigt. I ett läge där bara ungefär en tredjedel av det amerikanska folket i dagsläget tror att fenomenet är på riktigt, innebär sådana "kampanjer" dödsstöten för allt vad klimaträddande åtgärder innebär. Den här desinformationsoffensiven skiljer sig i sak inte nämnvärt från den lobbyverksamhet som tobakstillverkarna ägnade sig åt när forskningen lade fram sambandet mellan lungcancer och rökning. Man satsade även där åtskilliga miljarder på att lyfta fram forskare som motsatte sig de vetenskapliga resultaten.
Ett exempel på hur detta yttrar sig kan sedan länge ses i medierna. I all rapportering om klimatfrågan så har man på ena sidan 99% av de kvalificerade, seriösa forskarna inom området, och i skenet av "neutralitet" och "att låta båda sidor komma till tals" så ger man också utrymme till "skeptiker". Dessa "skeptiker" bygger sina resonemang ungefär lika vetenskapligt som den kongressledamot som sade att klimatförändringarna inte är intressanta eftersom "Gud kommer att ordna allt". Den enda grupp som systematiskt utesluts i medierapporteringen, och som är betydligt större än "skeptikerna", är den grupp forskare som anser att vi undervärderar klimatfrågan, och att situationen är långt allvarligare än vad folk tror.
Satsningar på miljövänlig energi och infrastruktur som t.ex höghastighetståg och liknande skulle enligt många bedömare kunna generera miljoner jobb, och få fart på ekonomin i många länder, inte minst i USA. Tyvärr så vill de som har resurser att investera inte investera i detta. Man vill hellre spendera pengar på att sprida desinformation och få in sina lakejer i lagstiftande instanser för att införa mer lagar mot alla former av klimatsatsningar. Klimatfrågan riktigt mörk ut, för om inte USA gör något, så gör ingen annan det heller. Så enkelt är det.
22 november 2010
Dubbelmoral?
Läser idag om att Folkhälsoinstitutet bland annat vill införa höjd tobaksskatt och totalt marknadsförings- och exponeringsförbud. Man vill ha också ha fler rökfria miljöer. Det där är ju självklart jättebra. Cigaretter kan vara bland det största skit som någonsin skapats, och då talar jag i egenskap av att vara daglig rökare under mer än tio års tid. Börjar verkligen bli dags att sluta ... igen.
Det jag däremot skulle vilja veta, är om detta angrepp på tobaken även inbegriper snusandet? För vad jag kan se så talas det bara om rökning. Anledningen till att man ens undrar är ju att makthavarna alltid har varit kritiska mot rökningen, samtidigt som de har utövat aktiv lobbyism för den svenska snusindustrin. EU tillåter ju som bekant inte den svenska dödsdrogen snus. När man talar snus i Sverige så är det däremot "kultur" och en viktig handelsvara som man vill få in på den europeiska marknaden. Red ut det här nu FHI.
Det jag däremot skulle vilja veta, är om detta angrepp på tobaken även inbegriper snusandet? För vad jag kan se så talas det bara om rökning. Anledningen till att man ens undrar är ju att makthavarna alltid har varit kritiska mot rökningen, samtidigt som de har utövat aktiv lobbyism för den svenska snusindustrin. EU tillåter ju som bekant inte den svenska dödsdrogen snus. När man talar snus i Sverige så är det däremot "kultur" och en viktig handelsvara som man vill få in på den europeiska marknaden. Red ut det här nu FHI.
Tiger utan tänder
Den keltiska tigern, är en term som myntades i Irland under mitten av 90-talet för att jämföra landet med de snabbt växande ekonomierna i sydostasien. Problemet var att det aldrig fanns någon tiger från början. Visst så gick det bra i början av boomen, men den var oerhört överskattad. Banker lånade ut helt anvarslöst, fastighetspriserna gick upp runt 500% på under tio år, och hela finanssektorn var out of control, som de säger. Nu har den irländska bubblan officiellt spruckit, och regeringen har accepterat ett räddningspaket från EU och IMF. Stödprogrammet (där har vi en grym eufemism) kommer att pågå i tre år och kommer enligt Tysklands finansminister Wolfgang Schaeuble innebära att "Irland måste uppfylla strikta villkor och dessa kommer att förhandlas de kommande dagarna.." Dessa villkor kommer bland annat att innebära höjda inkomstskatter och en accelererad nedmontering av offentlig sektor. Den superlåga bolagsskatten är jag inte säker på att man vågar röra, och storföretagen har redan höjt ett varningens finger för just det. Det blir vanligt folk som får ta smällen, som brukligt.
Det är dock en sorgens dag för Irland. Främst för att man väljer att ge upp kontrollen över sin budget, för det större ändamålet att återupprätta marknadens förtroende för eurozonen. Man kunde lika gärna ha hoppat av. Ett avhopp från Euron skulle även det innebära en helvetes massa problem för Irland, för skulderna skulle inte försvinna för det. Man skulle fortfarande ha en massa skulder i just Euro, och behöva återinföra och återupprätta förtroendet för sin egen valuta. Men jag kan inte se att Irland skulle klara sig mycket sämre än vad som nu kommer att vara fallet. Däremot så hade det varit politiskt viktigt att visa att det går att ta sig ur.
Det är dock en sorgens dag för Irland. Främst för att man väljer att ge upp kontrollen över sin budget, för det större ändamålet att återupprätta marknadens förtroende för eurozonen. Man kunde lika gärna ha hoppat av. Ett avhopp från Euron skulle även det innebära en helvetes massa problem för Irland, för skulderna skulle inte försvinna för det. Man skulle fortfarande ha en massa skulder i just Euro, och behöva återinföra och återupprätta förtroendet för sin egen valuta. Men jag kan inte se att Irland skulle klara sig mycket sämre än vad som nu kommer att vara fallet. Däremot så hade det varit politiskt viktigt att visa att det går att ta sig ur.
18 november 2010
Det speciella med Irland
![]() |
| Even O'Bama can't help.. |
Irlands problem är att landet har en komplett havererad banksektor, som staten i princip har nationaliserat, och förbundit sig att täcka förlusterna för. I dagsläget så ligger de här förlusterna på 175% av landets BNP, och är fortfarande på väg upp. Med andra ord, går bankerna under så går Irlands ekonomi under. Irlands plan har varit att fortsätta låna från europeiska centralbanken till låg ränta för att hålla bankerna flytande, men det vill inte centralbanken. Man vill sluta med den här utlåningen och ser hellre en sk "bailout" på Irland, där EU och IMF går in med stabiliseringsprogram etc. Irländarna är självklart mycket motvilliga till detta, eftersom dessa åtgärder skulle få stora konsekvenser och sänka ner landet rejält i skiten. Man kommer att bli tvungna att höja skatterna rejält och fortsätta avveckla/dra ner på en massa sociala program. Det är just den här kampen som oroar marknaderna. Irland vill fortsätta ha kontroll över sin egen ekonomiska politik, och det finns flera andra länder som är i liknande knipor. De står alla inför samma framtidsval. Stanna i eurozonen till priset av att underkasta sig utomnationell styrning av sitt lands ekonomi, eller lämna eurozonen för en "fresh start".
Om det blir dyrare för Spanien och Portugal att låna för att täcka sina egna underskott, så är de i Greklands eller Irlands sits om två år högst. Då kan hela eurozonen vara åt helvete, och lika bra är kanske det. Många av de drivande människorna inom det överstatliga EU är vad jag brukar kalla för "eurofiler". De är kära i det europeiska "projektet". Ibland måste man inse att en idé var skit från början. Dödsstöten för europaprojektet kom inte med Grekland, eller något som ännu inte skett. Den kom när man tog in länder i eurosamarbetet med enorma statsskulder och en historisk tradition av att konstant devalvera för att uppehålla sin konkurrenskraft. När de inte kan göra det, så blir det så här.
13 november 2010
Burmas Mandela
Kvinnan som kallats "Burmas Mandela" har släppts ur sin husarrest av den genomkorrupta burmesiska juntan. Jag kan tänka mig att det demokratiska väst gärna försöker se detta som någon slags diplomatisk framgång. Sanningen är så klart att västvärlden skiter fullständigt i Aung San Suu Kyi och människorna i Burma. Det har snarare varit ytterst ekonomiskt lönsamt att göra affärer med burmas diktatur, och där har vi pudelns kärna. Väldigt få regimer kan överleva på det här viset utan västvärldens implicita stöd.
"Hon är min hjälte", säger USAs president Barack Obama. Dra åt hel-ve-te Obama. När Aung San Suu Kyis parti vann en jordskredsseger i valet 1990, så fick ditt land stora skälvan. Den burmesiska regimen skulle nämligen aldrig ha kommit till makten, och behållit den så länge, utan Burmas naturgasresurser. Det kostar nämligen en del att köpa vapen, betala soldater och förtrycka medborgarna. Detta är ingen nyhet, och det är därmed inte så konstigt att det finns en verksamhet som alltid varit undantagen från omvärldens sanktioner mot Burma - Naturgasutvinningen genom Yadana-pipelinen till Thailand, som kontrolleras av amerikanska Chevron och franska Total. Man behöver knappast uppmärksamma vilken relation som bland andra den förra amerikanska administrationen har till Chevron. Före detta utrikesministern Rice har en oljetanker uppkallad efter sig, och Tricky Dick Cheney har hela sin blekfeta kropp nedsänkt i blodblandade oljefat. Så återigen, dra åt helvete Obama. Ett särskilt omnämnande till en av världens mer avskyvärda hycklare Carl Bildt, som säger "..om man lyssnar på vad regimen säger, så vill de ha ett demokratiskt styre." Javisst Carl. Det hörs på ordvalet "regim" va?
"Hon är min hjälte", säger USAs president Barack Obama. Dra åt hel-ve-te Obama. När Aung San Suu Kyis parti vann en jordskredsseger i valet 1990, så fick ditt land stora skälvan. Den burmesiska regimen skulle nämligen aldrig ha kommit till makten, och behållit den så länge, utan Burmas naturgasresurser. Det kostar nämligen en del att köpa vapen, betala soldater och förtrycka medborgarna. Detta är ingen nyhet, och det är därmed inte så konstigt att det finns en verksamhet som alltid varit undantagen från omvärldens sanktioner mot Burma - Naturgasutvinningen genom Yadana-pipelinen till Thailand, som kontrolleras av amerikanska Chevron och franska Total. Man behöver knappast uppmärksamma vilken relation som bland andra den förra amerikanska administrationen har till Chevron. Före detta utrikesministern Rice har en oljetanker uppkallad efter sig, och Tricky Dick Cheney har hela sin blekfeta kropp nedsänkt i blodblandade oljefat. Så återigen, dra åt helvete Obama. Ett särskilt omnämnande till en av världens mer avskyvärda hycklare Carl Bildt, som säger "..om man lyssnar på vad regimen säger, så vill de ha ett demokratiskt styre." Javisst Carl. Det hörs på ordvalet "regim" va?
burma, aung san suu kyi, carl bildt, demokrati, diktatur, sydostasien dn1234 svd1234 gp ab1234 svt123 ex
Ämnen:
Asien,
Barack Obama,
brott,
burma,
Carl Bildt,
företag,
korruption
Haiti är ockuperat
Koleraepidemin på Haiti är en ofrånkomlig prick över i:et i den våldtäkt som det landet i decennier har fått gå igenom. Haiti är nämligen inget självständigt land i någon riktig bemärkelse, det är i stort sett en amerikansk militärbas. Den 22 Januari 2010 fick amerikanerna efter jordbävningskatastrofen formellt samtycke utav FN att ta över alla flygplatser och hamnar i Haiti, samt att "säkra" landets vägar. Ingen haitier skrev under den överenskommelsen, som inte heller har någon laglig grund.
USA har sedan dess sänt över 10.000 marinsoldater till Haiti, ingen av dessa har någon utbildning i humanitärt hjälparbete. Det är militär personal, som är där för att förhindra "plundring". Något som media fokuserade på tills ögonen blödde, trots att plundring inte var något problem och faktiskt var mer omfattande innan jordbävningen. Epidemier som den nuvarande har inte förebyggts av den amerikanska närvaron, så som den mycket väl kunde. Amerikanerna är helt enkelt mer intresserade av att etablera militärbaser, stödja lokala sweatshop-baroner och att avreglera ekonomin än att se till de humanitära behoven.
Den ultimata förolämpningen bör nog ändå vara Barack Obamas utnämnande av Bill Clinton och George W. Bush som ansvariga för koordineringen av "hjälpinsatsen", en parodi som tycks ha gått de flesta förbi. Bush har ju åtminstone erfarenhet från liknande situationer, som i New Orleans, där hans "hjälparbete" i princip var att etniskt rensa ut den svarta befolkningen från vissa områden. Samme Bush beordrade också gripandet och kidnappandet av Haitis president Jean-Bertrand Aristide samma år. Aristides brott var att han föreslagit några blygsamma reformer, som till exempel minimilöner för arbetarna i Haitis sweatshops. Bill Clinton i sin tur är mest intresserad av att förvandla norra Haiti till ett annexerat amerikanskt turistparadis.
Haiti har nämligen varit amerikanernas egna lekplats under en längre tid. Här tillverkas nästan all materiel till deras nationalsport baseboll, här tillverkas Walt Disneys produkter och massor av annat som amerikanerna gillar. De gillar självfallet framför allt att varorna produceras nästan gratis och att de är tullbefriade vid införsel till USA. Det är som att ha sweatshops i själva USA, som man inte behöver stå till svars för. Dessutom så upptäckte amerikanerna för några decennium sedan att det finns olja i havet utanför Haiti, som man håller på tills mellanösterns oljefält torkar.
En annan viktig aspekt i ockupationen av Haiti är också att landet spelar en viktig roll i den "rollback plan" som vita huset har för Latinamerika. Man vill störta de populära demokratierna i Venezuela, Bolivia och Ecuador. Få kontroll över Venezuelas oljereserver, samt sabotera det växande latinamerikanska regionella samarbetet. Många kanske tror att USA har gett upp sin långvariga plundring av Latinamerika, men de bidar bara sin tid. Aggressionen kommer antagligen att komma från Colombia, ett land vars regering länge har stått på Washingtons avlöningslista. Jag kommer garanterat att få återkomma till detta framöver.
![]() |
| Vad är det folk plundrar här? |
![]() |
| Jackpot! |
Den ultimata förolämpningen bör nog ändå vara Barack Obamas utnämnande av Bill Clinton och George W. Bush som ansvariga för koordineringen av "hjälpinsatsen", en parodi som tycks ha gått de flesta förbi. Bush har ju åtminstone erfarenhet från liknande situationer, som i New Orleans, där hans "hjälparbete" i princip var att etniskt rensa ut den svarta befolkningen från vissa områden. Samme Bush beordrade också gripandet och kidnappandet av Haitis president Jean-Bertrand Aristide samma år. Aristides brott var att han föreslagit några blygsamma reformer, som till exempel minimilöner för arbetarna i Haitis sweatshops. Bill Clinton i sin tur är mest intresserad av att förvandla norra Haiti till ett annexerat amerikanskt turistparadis.
Haiti har nämligen varit amerikanernas egna lekplats under en längre tid. Här tillverkas nästan all materiel till deras nationalsport baseboll, här tillverkas Walt Disneys produkter och massor av annat som amerikanerna gillar. De gillar självfallet framför allt att varorna produceras nästan gratis och att de är tullbefriade vid införsel till USA. Det är som att ha sweatshops i själva USA, som man inte behöver stå till svars för. Dessutom så upptäckte amerikanerna för några decennium sedan att det finns olja i havet utanför Haiti, som man håller på tills mellanösterns oljefält torkar.
En annan viktig aspekt i ockupationen av Haiti är också att landet spelar en viktig roll i den "rollback plan" som vita huset har för Latinamerika. Man vill störta de populära demokratierna i Venezuela, Bolivia och Ecuador. Få kontroll över Venezuelas oljereserver, samt sabotera det växande latinamerikanska regionella samarbetet. Många kanske tror att USA har gett upp sin långvariga plundring av Latinamerika, men de bidar bara sin tid. Aggressionen kommer antagligen att komma från Colombia, ett land vars regering länge har stått på Washingtons avlöningslista. Jag kommer garanterat att få återkomma till detta framöver.
Ämnen:
Barack Obama,
FN,
företag,
haiti,
katastrofer,
korruption,
USA
2 november 2010
Tennis-Mona
![]() |
| Mona värmer upp med ett bloss |
Det kontroversiella med Sofia Arkelstens bjudresa var att Shell som oljebolag har ett stort intresse av vad som beslutas på det miljöpolitiska området, där Arkelsten var tydligt involverad. Det går knappast att jämföra. Mona Sahlin är självklart inte smartare för det, och det är för mig oförståeligt att socialdemokratin inte kan skaka fram en vettigare partiledare. Men det är uppenbart att media gillade det här med Arkelsten-affären. Man vill ha mer. Fint att journalisterna har hittat något att hålla sig sysselsatta med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
















