Vill du benämna dig som "jobbcoach"? Gör det bara. Du kan beställa visitkort redan idag. Det är faktiskt inte svårare än så att vara jobbcoach. Jag har själv blivit erbjuden att arbeta som det. I stort sett tror jag detta erbjudande grundade sig på föga mer än att jag var läs och skrivkunnig.
Antagligen så finns det någon jobbcoach någonstans som gör någon nytta, men den stora majoriteten gör fan ingenting. De är bra på att snacka till sig avtal med arbetsförmedlingen, men deras metoder och resultat är inte alls imponerande. Men tydligen så är ju inte kraven så höga. Det är min totala övertygelse att nästan alla "jobbcoacher" själva skulle vara arbetslösa om de inte bedrev sin påhittade verksamhet. Detta är bara ett nytt jävla bluffyrke som någon insåg att man kunde tjäna pengar på. Särskilt i moderaternas samhälle där felet alltid ligger hos den arbetslöse. Två flugor i en smäll. Dels så kan man säga att man satsar resurser. Dels så får näringslivet ytterligare en metod att slå mynt av arbetslösheten.
Grovt förenklat skulle jag kunna göra så här - Jag skulle kunna starta ett coachföretag idag och sälja in tjänsterna till arbetsförmedlingen. Jag är bra på att snacka, rätt bra på att ljuga, och enormt begåvad i att överdriva så tror inte det vore några problem att övertyga höjdarna där om min seriositet. Sedan kan jag få betalt för att sitta och fråga arbetssökande vad de tror arbetsgivarna vill höra på intervjun, och vilket djur de känner sig som när de läser platsannonserna. Eller så kan jag "coacha" mina arbetslösa polare. Vi kan sitta och dricka öl dagligen från 09-15. Sedan när de har ackumulerat lite erfarenhet så kan jag anställa dem som "jobbcoacher" och ståta med 100% jobbgaranti för alla sökande. Nice.
Visar inlägg med etikett regeringen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett regeringen. Visa alla inlägg
22 februari 2011
10 februari 2011
Moderaterna kvar på idiot-tronen
![]() |
| Krister "Dressman" Hammarbergh |
Som många känner till, men kanske inte alla, så kommer Sverige i enlighet med order från EU att införa det sk datalagringsdirektivet. Det innebär i grova drag att staten kommer att lagra all vår "trafik" i form av e-post, sms, telefonsamtal etc. Självklart så anser jag att det inte är ok att övervaka medborgare som inte är misstänkta för något. Det finns så många otrevliga baksidor med hela tanken att man knappt vet var man ska börja. Men strunt samma, on with the story.
Sverigedemokraterna stöder datalagringsdirektivet. Men de har vissa "reservationer". Som t.ex att datan måste lagras i Sverige. Detta är måhända trams, men låt oss se vad som händer när den moderate riksdagsmannen Krister Hammarbergh kommenterar saken.
Men Krister, är det inte du som försöker vända uppmärksamheten mot något som inte är relevant nu? Är alla motioner som inte överrensstämmer med er politik utpressning?"..vi tolkar det som ett utspel för att försöka få bort uppmärksamheten på hur en del av deras ledamöter har betett sig. Det vore att föra samtal med ett parti som använder sig av utpressning."
Vidare, angående att Sverige kommer att bötfällas i EU-domstolen för att inte ha infört direktivet i tid.
"Det kommer att kosta skattebetalarna minst 100 miljoner kronor. Då får väljarna ytterligare en prislapp på vad det kostar att ha valt in Sverigedemokraterna"Ska vi skuldbelägga väljarna nu Krister? Och är SD verkligen det enda parti som hindrar införandet av ert älskade datalagringsdirektiv? De är ju till och med för direktivet? Vad sade du förresten om utpressning tidigare? Betyder uttrycket "hal is" något för dig?
Slutligen kommer Krister med denna heroiska krigsförklaring mot de onda krafterna.
"Landet blir inte lättare att styra om vi faller till föga. Vi tänker inte medverka till att låta Sverigedemokraterna förvandla Sverige till en bananrepublik."Hur tänker han här? Att Moderaterna tycker det är problematiskt med demokrati vet jag. En röst per tusenlapp på bankkontot vore mer deras melodi. Men vad menar han med bananrepublik? Menar han ett land med en korrupt regering där en stor del av befolkningen har dålig levnadsstandard, så är vi ju snart där? Vi ska bara se till att montera ned trygghetssystemen lite mer och betala företagen lite mer för att anställa folk. Det känns som om de Reinfeldtska horderna har mer skuld i det där än Sverigedemokraterna. I alla läger finnas idioter, men vissa är farligare än andra..
Ämnen:
alliansen,
EU,
moderaterna,
regeringen,
riksdagen,
sverigedemokraterna,
övervakning
5 februari 2011
Svenska vapen är snälla
Vi svenskar är snälla. Alltså är våra vapen snälla. Så kunde Generaldirektören för ISP, Andreas Ekman Duse, lika gärna ha skrivit i sin debattartikel i svenskan. Där han hävdar att svenska vapen inte alls används mot demonstranter i bl.a. Egypten. Det är "inkorrekt fakta", säger Andreas. Som om det ens är poängen med kritiken av svensk vapenexport?
Jag vet inte riktigt vad Ekman Duse försöker göra. Men han är ute på hal is. Han argumenterar för vapenexport till länder som "brister i sin respekt för mänskliga rättigheter" så att de ska kunna bekämpa "organiserad brottslighet" och "hålla de internationella handelsvägarna öppna". För det är de skyldiga att göra enligt folkrätten. Märk väl att staterna han talar om redan bryter mot folkrätten.. Dessa vapen ska dock inte kunna användas för att "kränka den egna befolkningens rättigheter" eller "i aggressiva syften mot grannländer". Okej? Vad fan tror karln? Att det finns två lådor på Kockums där det står "mot egen befolkning" på den ena och "mot organiserad brottslighet" på den andra? Är inte en odemokratisk stat nästan att definiera som organiserad brottslighet? Frågorna är många...och är det något jag störs av så är det när folk argumenterar genom att använda argument som per definition är kontraargument mot dem själva. Som när Ekman Duse i princip nämner serviceavtal (vi pratar decennium) på redan levererade vapensystem som ett argument för att Sverige inte kan hållas ansvarigt för hur framtida regimer kommer att använda vapnen. Förstår han inte att just denna brist på kontroll av hur vapnen kommer att användas är ett argument mot vapenexporten? Om en stat som vi exporterar vapen till plötsligt blir rena terrorregimen så måste vi fortsätta exporten. För hur ska andra stater annars lita på de svenska vapenföretagen? Vårt anseende som pålitliga affärsmän är på spel här för fan!
Slutligen. Under parollen "sammanfattningsvis" så summerar Andreas faktiskt läget fint med orden "Sveriges export av försvarsmateriel är en viktig del av vår försvars- och säkerhetspolitik". Han hade inte behövt skriva något annat. För där har vi det. Man kan pladdra på i evigheter om de specifika vapnen, de specifika länderna och en massa annan skit. Men i slutändan handlar det bara om en sak. Sverige exporterar de facto vapen till länder som bryter mot både folkrätten och mänskliga rättigheter, och det finns inga hinder för det så länge som det bedöms vara "säkerhetspolitiskt önskvärt". Som t.ex när våra goda relationer med USA är så säkerhetspolitiskt önskvärda att vi ser genom fingrarna med att svenska vapen används i Irak.
Jag vet inte riktigt vad Ekman Duse försöker göra. Men han är ute på hal is. Han argumenterar för vapenexport till länder som "brister i sin respekt för mänskliga rättigheter" så att de ska kunna bekämpa "organiserad brottslighet" och "hålla de internationella handelsvägarna öppna". För det är de skyldiga att göra enligt folkrätten. Märk väl att staterna han talar om redan bryter mot folkrätten.. Dessa vapen ska dock inte kunna användas för att "kränka den egna befolkningens rättigheter" eller "i aggressiva syften mot grannländer". Okej? Vad fan tror karln? Att det finns två lådor på Kockums där det står "mot egen befolkning" på den ena och "mot organiserad brottslighet" på den andra? Är inte en odemokratisk stat nästan att definiera som organiserad brottslighet? Frågorna är många...och är det något jag störs av så är det när folk argumenterar genom att använda argument som per definition är kontraargument mot dem själva. Som när Ekman Duse i princip nämner serviceavtal (vi pratar decennium) på redan levererade vapensystem som ett argument för att Sverige inte kan hållas ansvarigt för hur framtida regimer kommer att använda vapnen. Förstår han inte att just denna brist på kontroll av hur vapnen kommer att användas är ett argument mot vapenexporten? Om en stat som vi exporterar vapen till plötsligt blir rena terrorregimen så måste vi fortsätta exporten. För hur ska andra stater annars lita på de svenska vapenföretagen? Vårt anseende som pålitliga affärsmän är på spel här för fan!
Slutligen. Under parollen "sammanfattningsvis" så summerar Andreas faktiskt läget fint med orden "Sveriges export av försvarsmateriel är en viktig del av vår försvars- och säkerhetspolitik". Han hade inte behövt skriva något annat. För där har vi det. Man kan pladdra på i evigheter om de specifika vapnen, de specifika länderna och en massa annan skit. Men i slutändan handlar det bara om en sak. Sverige exporterar de facto vapen till länder som bryter mot både folkrätten och mänskliga rättigheter, och det finns inga hinder för det så länge som det bedöms vara "säkerhetspolitiskt önskvärt". Som t.ex när våra goda relationer med USA är så säkerhetspolitiskt önskvärda att vi ser genom fingrarna med att svenska vapen används i Irak.
Det finns helt enkelt inga vettiga skäl till att vårt land bör exportera vapen till andra länder, och folk borde förstå det vid det här laget...allt försvar av vapenexporten landar bara i egenintresse eller ett totalt ointresse för människorna som drabbas av konsekvenserna.
Ämnen:
företag,
krig,
regeringen
1 februari 2011
Låter som ett vanligt jobb?
Regeringen har "förflyttat" Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna. Ja, självklart så kan man ju inte kickas som vanligt folk när man kommit upp sig i graderna. Då heter det att man "förflyttas". Man vill ju inte utsätta vederbörande för något otillbörligt obehag. Vidare mot nya djärva mål inom organisationen.Hela historien grundar sig på en enkät som visade att mer än var fjärde anställd på myndigheten ofta kände sig ledsna eller nedstämda på grund av jobbet. Var fjärde?? Ska det vara någon slags skandal? Alltså, jag blir chockad över den låga siffran. Låter som rena paradiset jämfört med de arbetsplatser jag har varit på. Det kan med andra ord, vara betydligt värre.
På mitt senaste jobb hade vi också en sådan där utvärdering, och resultaten visade att 9 av 10 hade ångest över att gå till jobbet, inte kunde släppa jobbet när de slutade för dagen, osv. Själv så kände jag allt som oftast att ett pistolskott i pannan var ett mycket lockande alternativ jämfört med att gå till jobbet. Det hörde även till min morgonrutin att traditionsenligt överväga att kasta mig ner på tågspåret och göra slut på allt när tåget rullade in på perrongen. Det värsta av allt var när man drömde om jobbet, vilket i vissa perioder kunde ske varje natt. Inte ens i sömnen undslapp man skiten. Till slut fick jag nog och sade upp mig, vilket förvisso i princip är att likställa med självmord i arbetslinjens Sverige.
Jag har varit på många sådana arbetsplatser och bevittnat hur folk egentligen mår. Sett kollegor som brutit ihop och blivit helt katatoniska. Panikattacker. Vidriga arbetsförhållanden. Skamlösa hot och trakasserier samt uppenbar mobbning och diskriminering från ledningen. Helt enkelt ett totalt förakt för de anställda. En vacker dag ska jag samla mina noteringar från dessa dårhus i bokform. Material saknas inte.
Ämnen:
företag,
hälsa,
regeringen,
vardagsproblem
22 januari 2011
Luffarna slår till igen
Nu kräver Luf - Liberala Ungdomsförbundet, Tobias Billströms avgång. Först måste man ju förstås anlita någon form av entreprenör som sysslar med borrning ned till jordskorpan - för att frigöra Billströms huvud från sanden där det tryckts ned så djupt att det riskerar att förvandlas till fossila bränslen. Annars kommer han inte höra kraven, och då är det inte någon poäng. Men någon poäng, finns ju egentligen inte.
För om Billström ska få skit, så måste Bildt få skit. Och det vågar man inte antyda inom Luf. Därför skriver man ett pressmeddelande där man bara pekar ut Billström, och inte Bildt. Man avslutar med en förhoppning om att Reinfeldt ska ändra den moderata politiken. Till vadå? Folkpartistisk politik? Läs gärna lite om vad den egentligen går ut på.
Nej, det här är bara ytterligare ett nytt försök att försöka "spela" opposition. Ibland gör man det genom partivännerna i alliansen, ibland genom ungdomsförbunden. Så bekvämt det måste vara att ha både regeringen och oppositionen inom samma läger. Om Billström kommer att avgå vet jag inte. Men problemet är ju egentligen inte Billström, det är regeringen och åsikterna han representerar. Billström har varit en god soldat för alliansen, och ibland så får man "take one for the team", precis som hans efterträdare kommer att få göra.
För om Billström ska få skit, så måste Bildt få skit. Och det vågar man inte antyda inom Luf. Därför skriver man ett pressmeddelande där man bara pekar ut Billström, och inte Bildt. Man avslutar med en förhoppning om att Reinfeldt ska ändra den moderata politiken. Till vadå? Folkpartistisk politik? Läs gärna lite om vad den egentligen går ut på.
Nej, det här är bara ytterligare ett nytt försök att försöka "spela" opposition. Ibland gör man det genom partivännerna i alliansen, ibland genom ungdomsförbunden. Så bekvämt det måste vara att ha både regeringen och oppositionen inom samma läger. Om Billström kommer att avgå vet jag inte. Men problemet är ju egentligen inte Billström, det är regeringen och åsikterna han representerar. Billström har varit en god soldat för alliansen, och ibland så får man "take one for the team", precis som hans efterträdare kommer att få göra.
Ämnen:
alliansen,
Carl Bildt,
folkpartiet,
regeringen,
tobias billström
21 januari 2011
Slakten av det allmänna
Vår fina omtänksamma regering har budgeterat för att sälja ut statligt ägande i verksamheter värda 100 miljarder denna mandatperiod. Bland annat Nordea. Finansmarknadsminister (Slaktmästare) Peter Norman anser att det kan bli "farligt" för Sverige om försäljningarna ställs in, vilket kan bli aktuellt eftersom regeringen inte har egen majoritet. Man ska när det kommer till allianspolitiker hålla i åtanke att orden man använder inte nödvändigtvis refererar till deras direkta betydelse. Det är faktiskt sällan det är på det viset. När Norman säger "Sverige", menar han självfallet inte medborgarna. Han syftar på privata intressen och företag. Med "farligt" menar han att planerna på att skänka eller slumpa bort gemensamma tillgångar till en grupp som kommer att tjäna grova pengar på det, kan omkullkastas. Det vore farligt. De har ju räknat med de här pengarna. Hur skulle det se ut om det inte blir så? Hur ska börsen reagera? Blir det någon aktieutdelning? Jo, klart det blir det. Men det är inte poängen.
Jag har faktiskt länge undrat om det finns något exempel på verksamhet som blivit billigare och bättre av att privatiseras? För enligt min erfarenhet så har det som privatiserats både blivit dyrare och sämre. Dyrare på grund av att en privat aktör självfallet har som huvudmål att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ligger i sakens natur. Ett företags mål är att tjäna pengar. Alltså strävar man efter att ta ut det högsta pris som användarna möjligtvis kan betala. Verksamheten är ju inget mål i sig. Målet - det är vinsten. Sämre eftersom kvaliteten inte heller är det centrala. Det centrala är, återigen - vinsten. Verksamheten är ett bara ett verktyg. Att bedriva en kvalitativ verksamhet kostar. Således så sparar företag in på det också så fort det är möjligt.
Alltså - lägsta möjliga kvalitet som användarna är beredda att acceptera (om de ens har ett val), för högsta möjliga pris de är beredda att betala (återigen, om det ens finns ett alternativ). Är inte detta en fullt logisk princip för maximal vinst? Så skulle jag resonera om jag drev företag. Minska mina kostnader så mycket som möjligt och ta ut maximal ersättning för min tjänst. Hur tror ni det yttrar sig inom en verksamhet som till exempel vården?
Ok, ifall en statligt verksamhet är riktigt misskött så är det möjligt - till och med troligt, att den till en början blir både bättre och billigare i privat regi. Men det stannar inte där. Som företag så kommer man inte stanna tills ovanstående parametrar har dragits till sin yttersta gräns. Ett företag existerar inte bara för att tjäna pengar. Ett företag existerar för att tjäna mer pengar - hela tiden. Framgången mäts inte främst i hur stor vinst som görs, den mäts i hur mycket vinsten ökar. Om ett företag minskar sin vinst ett kvartal så heter det att det går dåligt. Att vinst fortfarande görs är inte intressant. Det intressanta är att vinsten inte ökar. Jag har själv haft tillräcklig erfarenhet inom näringslivet för att veta att detta är en absolut sanning.
Den allsmäktiga "konkurrensen" ska ju råda bot på detta, men om man inom en bransch är medveten om var smärtgränsen för pris respektive kvalitet går, varför konkurrera? Det är ju dåligt för alla. Det enda konkurrensmedlet man har är ju i princip att erbjuda konsumenterna någonting bättre eller billigare - vilket enligt tidigare nämnda princip går ut över den egna vinsten. Om något (oftast mindre) företag, mot förmodan, försöker konkurrera på riktigt, så köper man antingen upp dem helt eller delvis och eliminerar konkurrensen. Därför, mina vänner, är privat ägande inget vi ska befatta oss med i verksamheter som berör oss alla. Jag bryr mig inte ett skvatt ifall Coke och Pepsi gör sitt bästa för att sälja sämre och dyrare läsk till mig. Jag behöver inte Cola. Däremot behöver vi till exempel vård, och jag vill inte sitta på plåsterhuset med vetskapen att min omvårdnad är noggrant kalkylerad utifrån ett vinstperspektiv istället för ett vårdperspektiv. Aldrig.
![]() |
| "Alltså, ni har ju missat hela poängen...Gemensamt ägande? Hur ska man tjäna något på det?" |
Jag har faktiskt länge undrat om det finns något exempel på verksamhet som blivit billigare och bättre av att privatiseras? För enligt min erfarenhet så har det som privatiserats både blivit dyrare och sämre. Dyrare på grund av att en privat aktör självfallet har som huvudmål att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det ligger i sakens natur. Ett företags mål är att tjäna pengar. Alltså strävar man efter att ta ut det högsta pris som användarna möjligtvis kan betala. Verksamheten är ju inget mål i sig. Målet - det är vinsten. Sämre eftersom kvaliteten inte heller är det centrala. Det centrala är, återigen - vinsten. Verksamheten är ett bara ett verktyg. Att bedriva en kvalitativ verksamhet kostar. Således så sparar företag in på det också så fort det är möjligt.
Alltså - lägsta möjliga kvalitet som användarna är beredda att acceptera (om de ens har ett val), för högsta möjliga pris de är beredda att betala (återigen, om det ens finns ett alternativ). Är inte detta en fullt logisk princip för maximal vinst? Så skulle jag resonera om jag drev företag. Minska mina kostnader så mycket som möjligt och ta ut maximal ersättning för min tjänst. Hur tror ni det yttrar sig inom en verksamhet som till exempel vården?
![]() |
| All that matters. |
Den allsmäktiga "konkurrensen" ska ju råda bot på detta, men om man inom en bransch är medveten om var smärtgränsen för pris respektive kvalitet går, varför konkurrera? Det är ju dåligt för alla. Det enda konkurrensmedlet man har är ju i princip att erbjuda konsumenterna någonting bättre eller billigare - vilket enligt tidigare nämnda princip går ut över den egna vinsten. Om något (oftast mindre) företag, mot förmodan, försöker konkurrera på riktigt, så köper man antingen upp dem helt eller delvis och eliminerar konkurrensen. Därför, mina vänner, är privat ägande inget vi ska befatta oss med i verksamheter som berör oss alla. Jag bryr mig inte ett skvatt ifall Coke och Pepsi gör sitt bästa för att sälja sämre och dyrare läsk till mig. Jag behöver inte Cola. Däremot behöver vi till exempel vård, och jag vill inte sitta på plåsterhuset med vetskapen att min omvårdnad är noggrant kalkylerad utifrån ett vinstperspektiv istället för ett vårdperspektiv. Aldrig.
privatiseringar, kapitalism, vård, företag, konkurrens, nordea av e24 1 2 svd gp dn
Ämnen:
alliansen,
banker,
ekonomi,
företag,
hälsa,
moderaterna,
regeringen
Irakier lågutbildade?
Svenska dagbladet skriver att Carl Bildt och Tobias Billström, enligt ett dokument man fått tillgång till genom Wikileaks, vid ett möte i Bagdad 2007 ska ha uttryckt att flyktingar från Irak "...var svårare att integrera i samhället, eftersom de kom ”blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper”. Något som retat upp bland andra Cecilia Wikström, Europaparlamentariker för Folkpartiet. Det irriterande är att SvD inte anger vad det är för dokument, vilket gör det stört omöjligt att verifiera. Jag har letat igenom allt som är släppt på Wikileaks från ambassaderna i Bagdad och Stockholm och inte hittat ett spår av sagda dokument. Däremot så producerade denna sanningssökande mission ett annat dokument, som emotsäger påståendet om att irakierna skulle vara just - lågutbildade.Enligt 09STOCKHOLM779, som är en rapport från stockholmsambassaden om "Muslim communities in Sweden", skriver man följande.
"There are 110,00 Iraqis who live in Sweden today. This number increased significantly between 2003-2008 when over 40,000 Iraqis arrived as refugees, prompting Swedish officials to call for more countries -- including the United States -- to accept Iraqi citizens fleeing from war. Most Iraqis in Sweden come from Mosul and Baghdad, and many have high levels of education, which some scholars claim may result in less religious affiliation among both Muslims and non-Muslims."
Om inte annat, så verkar amerikanerna åtminstone inte dela våra ministrars uppfattning om att irakierna är lågutbildade...
Ämnen:
alliansen,
Carl Bildt,
invandrare,
irak,
regeringen,
tobias billström,
wikileaks
18 januari 2011
Stoppa utvisningarna till Irak!
Nu på Onsdag 19 Januari har migrationsverket för avsikt att ånyo avvisa människor till Irak. Bland dessa ingår minst 14 personer från särskilt farliga provinser, från särskilt utsatta etniska och religiösa grupper samt sådana som riskerar förföljelse på grund av kön eller politisk åsikt. Alla irakierna har ansökt om inhibition (uppskjuten avvisning) hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter men ingen har hunnit få svar ännu och kommer knappast att hinna få svar innan planet till Bagdad lyfter. Om svenska myndigheter inte har för avsikt att följa de internationella konventioner som Sverige skrivit under så är civil olydnad det enda rätta. Simple as that. Många människor tog sig således till förvaret i Kållered för att stoppa detta moralvidriga agerande. Snuten har nu på morgonen gripit 70 personer med motivationen "ohörsamhet mot ordningsmakten", vilket tyder på att man tänker genomföra avvisningarna till varje pris, trots skarp kritik från både människorättsorganistioner och FNs flyktingorgan. Vilket jävla land vi lever i. Det är sannerligen goda tider för de invandrarfientliga. Vad fasen gör den moderate migrationsministern Billström i allt detta? Gottar sig åt sitt kontoutdrag? Skicka honom ett brev med hjälp av länken HÄR vettja!
På samma ämne: Svensson
Ämnen:
EU,
FN,
invandrare,
irak,
polisen,
regeringen
17 januari 2011
Armén som McDonalds
Ibland hör man uttalanden som är så urbota dumma att man nästan svimmar. Men Johan Forssell tar nog ändå priset med dagens debattartikel i Aftonbladet.
Johan Forssell ser alltså inte bara på försvaret som någon slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd, utan han tycker tydligen även det är helt rimligt att jämföra flippandet av burgare med militärtjänstgöring. Nu när det visar sig att svenskarna verkar ointresserade av att vara yrkessoldater så vill man förstås tvinga folk dit genom att likställa det med vilket jobb som helst. Men det här utspelet kommer ju också från en man som tyckte att vi borde döpa gator och torg i Sverige efter George W Bush. Jag önskar ibland att Johan kunde börja ha hatt på sig. Så man kan skilja ändarna åt. Här är en grafisk tolkning av hans framtidsvision för svenska "ungdomar".
"Säg 'ungdomsarbetsgivare' och de flesta tänker säkert på McDonald’s som sägs vara Sveriges största. Mycket talar för att de snart får tuff konkurrens av Försvarsmakten om förstaplatsen. Fram till 2014 ska cirka 16 000 hel- och deltidstjänster tillsättas. Det är viktiga och kvalificerade jobb som försvaret nu kommer att kunna erbjuda unga."
Johan Forssell ser alltså inte bara på försvaret som någon slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd, utan han tycker tydligen även det är helt rimligt att jämföra flippandet av burgare med militärtjänstgöring. Nu när det visar sig att svenskarna verkar ointresserade av att vara yrkessoldater så vill man förstås tvinga folk dit genom att likställa det med vilket jobb som helst. Men det här utspelet kommer ju också från en man som tyckte att vi borde döpa gator och torg i Sverige efter George W Bush. Jag önskar ibland att Johan kunde börja ha hatt på sig. Så man kan skilja ändarna åt. Här är en grafisk tolkning av hans framtidsvision för svenska "ungdomar".
På samma ämne: Annarkia, Alliansfritt Sverige
Ämnen:
alliansen,
krig,
nato,
regeringen
12 januari 2011
Kartan ritas om
Sven-Erik Österberg verkar segla upp som huvudfavorit för att ta över partiledarskapet i Socialdemokraterna. Jag har egentligen inte så mycket att säga om just honom. Han är säkert en trevlig karl, även om han inte skulle kunna charma sig ur en blöt papperspåse. Det jag däremot börjar ana är att vi är på väg mot en väldigt stor omritning av den politiska kartan i Sverige.
Oavsett om det blir Österberg eller någon annan (vi ser ju ändå vilka slags typer man graviterar mot), så är det för mig klart att denne någon inte kommer att vända trenden uppåt för sossarna. Kanske är det så man tänker? Ta in en pålitlig tråkig ärkesosse för att först stoppa raset, och sedan efter nästa val leta efter personen som kan ta dem över 40%-strecket igen? Eller så är de tiderna för alltid förbi för sossarna. Mycket talar för det. De flesta hästsossarna har väl över lag ena foten i graven, och för övriga börjar Socialdemokraterna mer och mer bli totalt ointressant som parti.
Miljöpartiet kommer att växa och bli större. Riktigt stort. Det spelar ingen roll att man inte har någon förståelse alls för verkligheten och bara klarar av att prata i framtidstermer. Folk gillar sånt. Många tror dessutom att Mp är något slags vänsteralternativ. Föga kan vara längre från sanningen. Miljöpartiet är populister rätt och slätt, och kommer att regera med det block som tillåter dem att - regera. Om det inte hade varit för det rödgröna samarbetet så hade man ingått i alliansregeringen 2010, utan tvekan. Man hade kommit med lite skitsnack om att "hindra SD-inflytande" och att "påverka med sin politik", och så hade saken varit klar. Oturligt nog för Miljöpartiet så kunde man inte göra så nu, och bara det faktum att man ändå var där och nosade trots att stora delar av väljarkåren hade sett det som ett enormt svek, säger ju allt. Men får man bara till ett bra ledarskifte inför nästa val så finns möjligheten att hålla siffrorna från senaste valet intakta. Kanske går man till och med om sossarna.
Vänsterpartiet är till skillnad från Mp inte på väg uppåt, utan nedåt. Kanske åker man ur riksdagen redan nästa val. Det är för mig helt sanslöst att ett parti vars värderingar i princip borde vara rena antitesen mot den politik som nu förs i landet, inte kan förmedla dem. Det är så mystiskt att jag knappt kan släppa tanken. Vänsterpartiet borde utan tvekan ligga kring 10%, bara genom att vara det tydligaste motalternativet. Visst hopp finns för partiets återhämtning, men att man i senaste valet misslyckades så kapitalt med den enkla uppgiften att bara presentera sin politik, bådar inte gott.
Även borgerligheten kommer att behöva ritas om. Kristdemokraterna är ett parti som sedan länge har nött ut det lilla existensberättigande de en gång hade. Vilket i stort sett var att agera stödparti åt andra. Göran Hägglund var liksom überstolt över en reform som bara påverkade 2% av befolkningen. Dessutom rimmar deras självuppfattning och påstådda "humanism" illa med Moderaternas skattesänkningsperversioner.
Även Centerpartiet är stendött. Man gjorde ett sista tappert försök till uppmärksamhetssökande genom att utnämna en av de mest irriterande individerna i landet till partiledare. Mauds ljuva stämma, studsande mellan väggarna i riksdagshuset som vore den skarp ammunition, fungerade inte heller. Deras målgrupp verkar vara någon form av urbana bönder, och det kommer man inte långt på. Det enda som kan rädda dessa partier är kraftig stödröstning, vilket förvisso inte är okänd mark för Moderaterna. För de, och folkpartiet, blir de enda som står kvar. Just Folkpartiet klarar sig nog ett tag till på att mellan valen försöka få över väljare från de mer mjukryggade elementen bland moderaterna, och ibland komma med sina brukliga "såganden" om det som för tillfället skapar opinion. Men i slutändan så ÄR Alliansen Moderaterna. Så har det varit från början, och så kommer det att förbli.
Sverigedemokraterna då, slutligen. De blir kvar. De blir större. Hur mycket större vet jag inte, men rimligtvis stabiliserar de sig kring 10%. Bara genom att vara (eller åtminstone framställa sig som) anti-etablissemanget.
Den framtida politiska kartan vad gäller faktiskt inflytande, stavas alltså Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där Mp och det parti som för tillfället erbjuder dem mest godis bildar regering.
Den framtida politiska kartan vad gäller faktiskt inflytande, stavas alltså Moderaterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Där Mp och det parti som för tillfället erbjuder dem mest godis bildar regering.
Ödets ironi?
Läste tidigare att infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, som skulle öppningstala på nordens största infrastrukturkonferens, missade detta på grund av ett inställt tåg. Moderaten i henne reagerade instinktivt och tog statsrådsbilen istället, men denna snilleblixt stoppades av en trafikolycka på E4. Ministerns pressekreterare pratade efteråt om "ödets ironi", men jag är inte säker på om hon menade trafikolyckan, eller det faktum att tågresande som transportmedel numera är ett hasardspel. Ett hasardspel där de flesta människor inte har möjlighet att ringa fram privatchauffören när signalsystemen självdör i uppgivenhet inför regeringens uppenbara hat mot kollektivt resande.. Trots ministerns svada om att Alliansens budget minsann skapar "bättre tillförlitlighet i kollektivtrafiken". Du Christina, vi är nere på 1800-tals nivåer nu vad gäller tillförlitlighet i kollektivtrafiken. Men de "fyra vännerna" sänker ju hellre skatterna lite till.
På samma ämne: Alliansfritt Sverige
Ämnen:
alliansen,
kollektivtrafik,
regeringen
4 januari 2011
Sverigemoderaterna
Alla såg väl när Reinfeldt spelade indignerad och besviken då Sverigedemokraterna röstade med de rödgröna när det gällde besparingar i regeringens budget? Det var tydligen ett otroligt svek mot deras fina blockuppgörelse om att aldrig, aldrig, aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna. PR-byrån Moderaterna försitter ju inte en sådan chans att stämpla oppositionen som svikare. Följer man svensk politik lite närmare föreligger ju självklart ingen tvekan om att verkligheten är precis tvärt emot vad moderaterna säger. Sverigedemokraterna är, och har i många år varit ett borgerligt stödparti.
Nu har riksdagens utredningstjänst (RUT) gjort en sammanställning av alla de omröstningar där Sverigedemokraterna haft en så kallad vågmästarroll. Det handlar om 133 huvudvoteringar, varav 48 var av typen att SD's röster fällde avgörandet. I nio av tio fall (44 av 48) röstade man alltså med regeringen. På ren svenska, SD såg i nio av tio fall till att regeringens politik drevs igenom. Vem samarbetar egentligen med vem? Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra gör ett sedvanligt moderatiskt PR-uttalande som, i vanlig ordning, inte håller för ens en rudimentärt utvecklad logisk analys. "Alliansen är det största blocket och det är bara när de fyra oppositionspartierna gemensamt röstar mot regeringen som förslagen faller." Men du Anna? Hur ska du ha det? Är det inte konstigt att ett av de partier du kallar "opposition" röstar med er i 91% av fallen? Vid 44 tillfällen var de avgörande i att förslagen gick igenom. Är det ens möjligt att sova på nätterna när man använder ett sådant språkbruk? Jag kan förstå ifall moderaterna är sura på Jimmie &vCo för att de inte röstar igenom allt, men man måste kanske göra någon avstickare ibland för att demonstrera hur "oppositionella" man är.
Inte för att jag förväntar mig någon slags briljant argumentation från det borgerliga lägret, men sådana här bottennapp är lite under förväntan. Min förhoppning är att folk i och med incidenter som den här, sakta men säkert ska se den avgrundsdjupa skillnaden mellan regeringens marknadsföringssnack och verkligheten. Det kommer för fan inte ett sant ord över deras läppar, någonsin.
Nu har riksdagens utredningstjänst (RUT) gjort en sammanställning av alla de omröstningar där Sverigedemokraterna haft en så kallad vågmästarroll. Det handlar om 133 huvudvoteringar, varav 48 var av typen att SD's röster fällde avgörandet. I nio av tio fall (44 av 48) röstade man alltså med regeringen. På ren svenska, SD såg i nio av tio fall till att regeringens politik drevs igenom. Vem samarbetar egentligen med vem? Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra gör ett sedvanligt moderatiskt PR-uttalande som, i vanlig ordning, inte håller för ens en rudimentärt utvecklad logisk analys. "Alliansen är det största blocket och det är bara när de fyra oppositionspartierna gemensamt röstar mot regeringen som förslagen faller." Men du Anna? Hur ska du ha det? Är det inte konstigt att ett av de partier du kallar "opposition" röstar med er i 91% av fallen? Vid 44 tillfällen var de avgörande i att förslagen gick igenom. Är det ens möjligt att sova på nätterna när man använder ett sådant språkbruk? Jag kan förstå ifall moderaterna är sura på Jimmie &vCo för att de inte röstar igenom allt, men man måste kanske göra någon avstickare ibland för att demonstrera hur "oppositionella" man är.
Inte för att jag förväntar mig någon slags briljant argumentation från det borgerliga lägret, men sådana här bottennapp är lite under förväntan. Min förhoppning är att folk i och med incidenter som den här, sakta men säkert ska se den avgrundsdjupa skillnaden mellan regeringens marknadsföringssnack och verkligheten. Det kommer för fan inte ett sant ord över deras läppar, någonsin.
28 december 2010
Skamlös RUT-propaganda
Vissa inslag i medielandskapet ger upphov till en intensiv vilja att kasta upp frukosten. Idag är det ledarsidan i SvD som rubbar mitt invärtes ekvilibrium. Den är nämligen ett klassiskt exempel på hur man kan påstå saker som är ren lögn, utan att darra på pennan. "Doublespeak", på Orwellianska, där alla begrepp förlorar sin ursprungliga mening. Sanningsministeriet sysslar med lögner, Kärleksministeriet med krig osv. Enligt SvD anno 2010 så innebär detta att "Rot & rut gör att vi får råd med varandra igen". Den här slutsatsen grundar man på att 300.000 har använt RUT-avdraget under året. Det framgår förstås inte hur man räknat, vilket kunde vara intressant i sammanhanget. Men skit samma.
Min reflektion blir snarare än ledarsidans ohämmade vurmande för pigavdragen, att konstatera att resten av befolkningen alltså inte har råd med varandra. Men de ska ändå vara med och betala subventionen, för de som har råd. Massor av artiklar, till exempel denna i Arbetaren, har påvisat att en vanlig medborgare tjänar på att ta en dag ledigt från jobbet för att städa upp sin egen skit, snarare än att leja tjänstefolk. Såvida arbetsköparen inte tjänar 35000 i månaden eller liknande. Men det är ju vad Moderaterna tror att en medelinkomsttagare tjänar i det "nya" Sverige. Det här avdraget går alltså med mycket få undantag rakt ner i höginkomsttagarnas fickor, för inte fan går väl jag som vanlig människa omkring och anställer butlers och poolskötare? Ledare som SvDs är bara ett sätt för regeringen att genom (i detta fall) sykofanter och nyttiga idioter inom media, skapa en bild av generell allmännytta kring ett skatteavdrag som bevisligen gynnar mycket få. Men det hör ju ihop med Moderaternas klassiska egennyttighetsprincip där man tar beslut som gynnar en själv, samtidigt som man ger sken av att det är bra för alla. Ibland förefaller det nästan som om de själva tror på det. Förmågan att veta att man ljuger, men samtidigt tro att man talar sanning, är verkligen ett gångbart redskap inom dagens politik. De bästa lögnarna är ju de som tror på vad de själva säger.
Min reflektion blir snarare än ledarsidans ohämmade vurmande för pigavdragen, att konstatera att resten av befolkningen alltså inte har råd med varandra. Men de ska ändå vara med och betala subventionen, för de som har råd. Massor av artiklar, till exempel denna i Arbetaren, har påvisat att en vanlig medborgare tjänar på att ta en dag ledigt från jobbet för att städa upp sin egen skit, snarare än att leja tjänstefolk. Såvida arbetsköparen inte tjänar 35000 i månaden eller liknande. Men det är ju vad Moderaterna tror att en medelinkomsttagare tjänar i det "nya" Sverige. Det här avdraget går alltså med mycket få undantag rakt ner i höginkomsttagarnas fickor, för inte fan går väl jag som vanlig människa omkring och anställer butlers och poolskötare? Ledare som SvDs är bara ett sätt för regeringen att genom (i detta fall) sykofanter och nyttiga idioter inom media, skapa en bild av generell allmännytta kring ett skatteavdrag som bevisligen gynnar mycket få. Men det hör ju ihop med Moderaternas klassiska egennyttighetsprincip där man tar beslut som gynnar en själv, samtidigt som man ger sken av att det är bra för alla. Ibland förefaller det nästan som om de själva tror på det. Förmågan att veta att man ljuger, men samtidigt tro att man talar sanning, är verkligen ett gångbart redskap inom dagens politik. De bästa lögnarna är ju de som tror på vad de själva säger.
Ämnen:
alliansen,
ekonomi,
moderaterna,
regeringen
27 december 2010
Prognos: Dålig
DN skriver idag om missbruk och överdoserande av receptfria värktabletter. Big whoop, problemet är knappast nytt. Morsan knaprade i sig minst fem Alvedon om dagen halva livet för att orka, som en massa andra arbetare som jobbat sönder kroppen. Men vad är egentligen problemet då? Jag tror inte att problemet är att det finns sätt att ta livet av sig på, Jag tror huvudproblemet är att en ökande del människor är så trötta på all bullshit att de vill ta livet av sig.
Folk har det svårt, och mår helt enkelt riktigt kasst, trots att Reinfeldt hävdar att det går så himla bra för Sverige. Man märker klart och tydligt att folk mår dåligt. I Stockholm, där jag finns, känner man det på ett väldigt påtagligt sätt. Ojämlikheten och polariseringen gör också att uppgivenheten, egennyttan och egoismen växer. Men människan mår inte bra av ett sådant samhälle. Vi är sociala varelser, och att hjälpa och tänka på våra medmänniskor är en stor del av det som utmärker oss. Samarbete och empati är i det närmaste genetiskt betingat. I ett samhälle där grupper av människor polariseras och klyftorna ökar florerar därför en tillika, ökande psykisk ohälsa. Jag har själv haft mina duster med depression och allmän uppgivenhet och tippar att den främsta anledningen till att folk bestämmer sig för att göra slut på sig själva bör vara ensamheten. Känslan av att man är helt jävla ensam i en störd värld. Där pseudokändisars matvanor är mer intressant än att barn svälter ihjäl. Där det viktigaste inte är vad du kan, utan hur du ser ut. Där man nästan är extremist om man har några ideal eller riktiga åsikter om saker, om man vill förändra, på riktigt. En förstärkande faktor i sammanhanget är just hopplösheten. Att man inte ser någon möjlighet till förändring. Till något bättre.
Människor kan uthärda en hel del om man har hopp. Något att kämpa för. Vad har vi att kämpa för? Vart är vi på väg? Vart vill vi komma? Avsaknaden av svar på frågor som dessa är vad som lett till politikens död, och nu även folkets (genom verktyget tabletter). Att köpa en massa onödiga skitprylar och att "passa in", eller att oroa sig över att inte kunna göra det, är verkligen inget att leva för. Som vanligt så angrips problemet i fel ände när man diskuterar receptfria läkemedels varande eller icke varande. När det egentligen är det mest logiska i världen att samhällsutvecklingen och psykisk ohälsa går hand i hand. Att sjuka människor är ett symptom på ett sjukt samhälle. Hur kan man tolka saken på något annat sätt?
Folk har det svårt, och mår helt enkelt riktigt kasst, trots att Reinfeldt hävdar att det går så himla bra för Sverige. Man märker klart och tydligt att folk mår dåligt. I Stockholm, där jag finns, känner man det på ett väldigt påtagligt sätt. Ojämlikheten och polariseringen gör också att uppgivenheten, egennyttan och egoismen växer. Men människan mår inte bra av ett sådant samhälle. Vi är sociala varelser, och att hjälpa och tänka på våra medmänniskor är en stor del av det som utmärker oss. Samarbete och empati är i det närmaste genetiskt betingat. I ett samhälle där grupper av människor polariseras och klyftorna ökar florerar därför en tillika, ökande psykisk ohälsa. Jag har själv haft mina duster med depression och allmän uppgivenhet och tippar att den främsta anledningen till att folk bestämmer sig för att göra slut på sig själva bör vara ensamheten. Känslan av att man är helt jävla ensam i en störd värld. Där pseudokändisars matvanor är mer intressant än att barn svälter ihjäl. Där det viktigaste inte är vad du kan, utan hur du ser ut. Där man nästan är extremist om man har några ideal eller riktiga åsikter om saker, om man vill förändra, på riktigt. En förstärkande faktor i sammanhanget är just hopplösheten. Att man inte ser någon möjlighet till förändring. Till något bättre.Människor kan uthärda en hel del om man har hopp. Något att kämpa för. Vad har vi att kämpa för? Vart är vi på väg? Vart vill vi komma? Avsaknaden av svar på frågor som dessa är vad som lett till politikens död, och nu även folkets (genom verktyget tabletter). Att köpa en massa onödiga skitprylar och att "passa in", eller att oroa sig över att inte kunna göra det, är verkligen inget att leva för. Som vanligt så angrips problemet i fel ände när man diskuterar receptfria läkemedels varande eller icke varande. När det egentligen är det mest logiska i världen att samhällsutvecklingen och psykisk ohälsa går hand i hand. Att sjuka människor är ett symptom på ett sjukt samhälle. Hur kan man tolka saken på något annat sätt?
Ämnen:
alliansen,
hälsa,
regeringen
22 december 2010
Bildts krokodiltårar
Folkets uppfattning om Carl Bildt är för mig något av en gåta. Från att under sin egen tid som statsminister ha varit ganska impopulär, på grund av sitt arroganta och elitistiska sätt, så har han i sin roll som utrikesminister blivit närmast folkkär. Trots att han är mer högtravande och snorkig än någonsin. Ett exempel på detta är hans martyrande i media kring det här med besparingarna på regeringskansliet. Snälla Calle, det handlar om 300 miljoner, totalt. 135 för ditt departement. Din Allians sänker skatter med miljarder. Om det nu är så "ansvarslöst", "smärtsamt" och "idiotiskt" med besparingar, så har nog regeringen gott om utrymme att omfördela lite. Bildt är så pass skolgårdsgrinig och egennyttig att det inte skulle förvåna mig om han medvetet lägger ned vissa större ambassader bara för att visa hur hemskt besparingsbeslutet var. Som Bryssel, Hanoi och Buenos Aires. Varför inte Kirgizistan, eller Zimbabwe? Antagligen för att ingen skulle sympatisera med hans snyfthistorier då.
För övrigt kan man fråga sig vad ett litet land som Sverige med knappt 10 miljoner invånare har för nytta av att ha ambassader och konsulat i hela jävla världen? Det kanske rent utav kostar mer än det smakar? Det kanske är ett symptom på vår överdrivet uppblåsta självuppfattning? Jag vet att högdjuren inom politiken gillar ambassader och utlandsbeskickningar, i och med att det är en bra karriärsplan när man tröttnat på Sverige, men någon måtta får det väl vara.
Här är en lista på ambassader och konsulat per stad i världen, tycker det känns lite överdrivet: http://www.regeringen.se/sb/d/5615
Ämnen:
Carl Bildt,
ekonomi,
moderaterna,
regeringen
14 december 2010
Makthavarna gnuggar händerna
Socialdemokraterna släpper nu kravet på att riva upp den så kallade FRA-lagen. Inte för att anspela på Sverigedemokraternas glädje över att bombmannen var muslim, men vad fan var det jag sa? Den här händelsen är vind i seglen för de krafter som vill urholka den personliga integriteten, och de börjar direkt visa sina avsikter.
Det hela blir särskilt absurt när Morgan Johansson först betonar att beslutet inte har någon koppling till helgens terrordåd, för att sedan i sitt anförande till riksdagen tydligt hänvisa till samma terrordåd för att uppmana regeringen att lägga fram ett sådant förslag. Det är så galet genomskinligt att man nästan baxnar. Nu är regeringen och det största "oppositionspartiet" överrens, och det är nog dödsstöten för privatlivet i det här landet. Säpo i sin tur gnäller som vanligt om att man har "behov" av signalspaning, men man kan (som vanligt) inte ge några exempel på vare sig hypotetiska eller riktiga fall där man hade behövt det. Däremot så är det klart att man "vill" ha det. Som att barn vill ha glass trots att de redan är mätta.
Genom ett visst intresse för omvärldsbevakning så har jag kommit fram till att utökade befogenheter för regeringen, polisen och militären måste hanteras ytterst försiktigt. Man bör nästan utgå från ett worst case scenario, där dessa kontrollverktyg hamnar i helt fel händer. Vad kan detta egentligen leda till? Enligt mig så är den potentiella skadan av ökade befogenheter på detta område betydligt större än skrämselpropagandans hot om terror. För övrigt så hade inte Tranås bombman stoppats av denna kappvändning från sossarna. Även i fullständigt totalitära stater går det nämligen att konspirera i hemlighet. "Terrorister" sprängde till exempel nästan Hitler i luften i nazityskland, och tredje riket var ju inte direkt främmande för att bevaka sina egna om man säger så...
Det hela blir särskilt absurt när Morgan Johansson först betonar att beslutet inte har någon koppling till helgens terrordåd, för att sedan i sitt anförande till riksdagen tydligt hänvisa till samma terrordåd för att uppmana regeringen att lägga fram ett sådant förslag. Det är så galet genomskinligt att man nästan baxnar. Nu är regeringen och det största "oppositionspartiet" överrens, och det är nog dödsstöten för privatlivet i det här landet. Säpo i sin tur gnäller som vanligt om att man har "behov" av signalspaning, men man kan (som vanligt) inte ge några exempel på vare sig hypotetiska eller riktiga fall där man hade behövt det. Däremot så är det klart att man "vill" ha det. Som att barn vill ha glass trots att de redan är mätta.
Genom ett visst intresse för omvärldsbevakning så har jag kommit fram till att utökade befogenheter för regeringen, polisen och militären måste hanteras ytterst försiktigt. Man bör nästan utgå från ett worst case scenario, där dessa kontrollverktyg hamnar i helt fel händer. Vad kan detta egentligen leda till? Enligt mig så är den potentiella skadan av ökade befogenheter på detta område betydligt större än skrämselpropagandans hot om terror. För övrigt så hade inte Tranås bombman stoppats av denna kappvändning från sossarna. Även i fullständigt totalitära stater går det nämligen att konspirera i hemlighet. "Terrorister" sprängde till exempel nästan Hitler i luften i nazityskland, och tredje riket var ju inte direkt främmande för att bevaka sina egna om man säger så...
12 december 2010
En dåre mindre
En person sprängde sig alltså i Stockholm under gårdagen. Två explosioner inträffade alldeles intill det kända promenadstråket Drottninggatan i centrum av Stockholm. Först exploderade en bil klockan 16.52 på Olof Palmes gata och tio minuter senare dödades en man i en explosion på Bryggargatan.
För det första skulle jag vilja säga att bombmannen uppenbarligen var en störd extremistirakier från Tranås. Han verkar dessutom, som tur är, även ha varit inkompetent som terrorist eftersom han bara lyckades spränga sig själv. Detaljerna kring det där kommer att komma fram i sin helhet vad det lider, så det hänger jag inte upp mig på nu.
Det här är på ett sätt priset för Sveriges lismande och krälande för USA. Politikerna är nämligen fast beslutna att vara bästis med USA oavsett vad Sverige eller svenska folket har att vinna på det. Därför låter man amerikaner spana på svenskar i Sverige. Därför stöder vi deras krig ute i världen både retoriskt och med trupper. Trots att vi bara har att förlora på det. Lyckades FRA stoppa den här självmordsattacken? Enligt den här killens facebookinlägg, intressen m.m. kunde det lika gärna stått "terrorist" i pannan på honom. Om inte åsiktsregistreringen plockar upp någon som inte ens försöker dölja sina åsikter, hur ska den då stoppa "riktiga" hot? Alltså utförda av folk som har något bakom pannbenet?
Såg senare presskonferensen med Fredrik Reinfeldt, och kan konstatera att den mannen har mindre karisma än en blöt papperspåse. Särskilt när ämnet gäller något annat än de politiska sakfrågor som han lärde sig behärska i MUF. I en sådan här händelse framstår han mer eller mindre som en känslokall robot. Han sade bland annat att den här attacken var "oönskad". Där har vi ett ord som inte direkt ligger i topp på känsloskalan. Oönskad? Fredrik, en finne i röven är "oönskad". En person som spränger sig med bomber i julhandeln är betydligt mer än så. Målande kraftuttryck hade varit helt ok Fredrik.
Hur vet man förresten att Säpo och regeringen inte känt till den här personen? Jag har hört vissa uppgifter om att civilklädda Säposnubbar ska ha varit på plats innan explosionen, alternativt väldigt snabbt efter. Färska rykten gör också gällande att en person inom försvarsmakten några timmar innan explosionerna i city uppmanat en bekant att hålla sig borta från Drottninggatan. Kanske spelar det här i själva verket regeringen väl i händerna så att man kan argumentera för hårdare kontroll av befolkningen à la 9/11? Det vore inte första gången liknande händelser har använts för att få den lättlurade majoriteten att skrika efter mer begränsningar av sin frihet i "säkerhetens" namn.
För det första skulle jag vilja säga att bombmannen uppenbarligen var en störd extremistirakier från Tranås. Han verkar dessutom, som tur är, även ha varit inkompetent som terrorist eftersom han bara lyckades spränga sig själv. Detaljerna kring det där kommer att komma fram i sin helhet vad det lider, så det hänger jag inte upp mig på nu.
Det här är på ett sätt priset för Sveriges lismande och krälande för USA. Politikerna är nämligen fast beslutna att vara bästis med USA oavsett vad Sverige eller svenska folket har att vinna på det. Därför låter man amerikaner spana på svenskar i Sverige. Därför stöder vi deras krig ute i världen både retoriskt och med trupper. Trots att vi bara har att förlora på det. Lyckades FRA stoppa den här självmordsattacken? Enligt den här killens facebookinlägg, intressen m.m. kunde det lika gärna stått "terrorist" i pannan på honom. Om inte åsiktsregistreringen plockar upp någon som inte ens försöker dölja sina åsikter, hur ska den då stoppa "riktiga" hot? Alltså utförda av folk som har något bakom pannbenet?
Såg senare presskonferensen med Fredrik Reinfeldt, och kan konstatera att den mannen har mindre karisma än en blöt papperspåse. Särskilt när ämnet gäller något annat än de politiska sakfrågor som han lärde sig behärska i MUF. I en sådan här händelse framstår han mer eller mindre som en känslokall robot. Han sade bland annat att den här attacken var "oönskad". Där har vi ett ord som inte direkt ligger i topp på känsloskalan. Oönskad? Fredrik, en finne i röven är "oönskad". En person som spränger sig med bomber i julhandeln är betydligt mer än så. Målande kraftuttryck hade varit helt ok Fredrik.
Hur vet man förresten att Säpo och regeringen inte känt till den här personen? Jag har hört vissa uppgifter om att civilklädda Säposnubbar ska ha varit på plats innan explosionen, alternativt väldigt snabbt efter. Färska rykten gör också gällande att en person inom försvarsmakten några timmar innan explosionerna i city uppmanat en bekant att hålla sig borta från Drottninggatan. Kanske spelar det här i själva verket regeringen väl i händerna så att man kan argumentera för hårdare kontroll av befolkningen à la 9/11? Det vore inte första gången liknande händelser har använts för att få den lättlurade majoriteten att skrika efter mer begränsningar av sin frihet i "säkerhetens" namn.
Ämnen:
brott,
Fredrik Reinfeldt,
invandrare,
irak,
regeringen,
terrorism,
övervakning
9 december 2010
Trappan sopas uppifrån!
I dessa tider av nedskärningar och besparingar inom statlig verksamhet så skulle man ju kunna vänta sig att regeringen i lite ödmjuk stil sparade en del på sina egna utgifter. Som de besparingar i regeringskansliets budget som idag röstades igenom i riksdagen. Men det sticker tydligen oerhört i ögonen på Fredrik Reinfeldt. Då Sverigedemokraterna röstade med oppositionen om minskade anslag, hade den mannen mage att säga följande: "Man kan ju undra var de är, alla de som sade att de aldrig, aldrig under några som helst omständigheter skulle möjliggöra för Sverigedemokraterna att få politiskt inflytande". Vad fan menar karln? Att Sverigedemokraterna inte hade politiskt inflytande men fick det nu helt plötsligt? Att oppositionen ska stödja hans sida istället för sitt egna förslag bara för att Sverigedemokraterna råkar hålla med det senare? Har Reinfeldt tappat vettet? Ska riksdagsledamöterna inför framtida frågor först informera sig om vad Sverigedemokraterna tycker, så man kan rösta tvärt om oavsett vad saken gäller?
Det handlar inte alls om Sverigedemokraterna. Det handlar om att Reinfeldt (som god Moderat) inte är moraliskt kapabel att förstå det uppenbart skeva i att banta offentlig verksamhet, och samtidigt motsätta sig inskränkningar i hans egna kanslis spenderande. Demokratins representanter ska enligt mig föregå med gott exempel, och inte vara så här uppenbart egennyttiga. Trappan sopas uppifrån Reinfeldt!
Det handlar inte alls om Sverigedemokraterna. Det handlar om att Reinfeldt (som god Moderat) inte är moraliskt kapabel att förstå det uppenbart skeva i att banta offentlig verksamhet, och samtidigt motsätta sig inskränkningar i hans egna kanslis spenderande. Demokratins representanter ska enligt mig föregå med gott exempel, och inte vara så här uppenbart egennyttiga. Trappan sopas uppifrån Reinfeldt!
6 december 2010
Lögnen som livsstil
Med anledning av SVT's "dokument inifrån", som sändes i går kväll, så får man konstatera att flera av våra folkvalda närmast kan beskrivas som patologiska lögnare. Jag tror det är en vanlig åkomma bland politiker. Jag tror till och med att lögnen som arbetsmetod har blivit så ingrodd att de inblandade knappt är aktivt medvetna om saken. Blånekanden, lögner och "plausible denial" är lika naturliga reflexer hos politrukerna som att skrika "aj" när man slår tårna mot tröskeln.
Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, säger till SVT: "När svenska representanter på rätt hög nivå, som det handlar om här, sitter med främmande makt och säger att det är bättre att det fortsätter att vara ett informellt samarbete "för annars så hamnar det bara i riksdagen och då vill de bara kolla" - ja, då börjar det lukta konstitutionellt bränt om det hela". No shit? Att tjänstemän från FBI kommer till Sverige och diskuterar säkerhetssamarbete med svenska tjänstemän är inte heller något som kan ha skett utan regeringens vetskap. Kanske har regeringen aktivt undvikit att ta del av den detaljerade informationen, men det är också att "veta". Alltså ljuger Beatrice Ask (som vanligt), när hon säger att hon inte känt till något. Även Carl "mellanstor hund" Bildt ljuger oss rätt upp i ansiktet.
När det kommer fram exakt vem som gjort vad, vore det inte rimligt att ansvariga politiker och tjänstemän avgår med omedelbar verkan? Att medvetet dölja verksamheter från folket, för att folket inte skulle acceptera dem, är väl något av ett tjänstefel för en folkvald? Det här handlar i grova drag inte om diplomati och informella samarbeten för att stärka Sveriges handlingsutrymme internationellt. Det handlar i slutändan om att sälja ut svenska medborgare till främmande makter. Om inte folk avgår så är det bara att konstatera att politiken inte fungerar som någon annan institution, och att "demokrati" är ett väldigt skönmålande uttryck om vårt politiska system.
![]() |
| "Nej jag känner inte till något. Eller förresten..vad vet ni?" |
När det kommer fram exakt vem som gjort vad, vore det inte rimligt att ansvariga politiker och tjänstemän avgår med omedelbar verkan? Att medvetet dölja verksamheter från folket, för att folket inte skulle acceptera dem, är väl något av ett tjänstefel för en folkvald? Det här handlar i grova drag inte om diplomati och informella samarbeten för att stärka Sveriges handlingsutrymme internationellt. Det handlar i slutändan om att sälja ut svenska medborgare till främmande makter. Om inte folk avgår så är det bara att konstatera att politiken inte fungerar som någon annan institution, och att "demokrati" är ett väldigt skönmålande uttryck om vårt politiska system.
Ämnen:
alliansen,
Beatrice Ask,
Carl Bildt,
korruption,
regeringen,
riksdagen,
USA,
wikileaks,
övervakning
26 november 2010
Hata Euron
Så långt jag kan minnas så har jag hyst en enorm motvilja mot Euron. Jag behöver inte ens gå in på hur hela eurosamarbetet är ett projekt av och för storkapitalister, mot löntagare, utan hela grejen har bara känts så plastig. Precis som tanken på "unionen" Europa. Det är så att säga ingen naturlig union, utan detta handlar om att storföretag osv tjänar på att handla i samma valuta så långt som möjligt. Det naturliga steget efter det, vilket man också lobbar för, är en skatteunion. Tur att hela skiten verkar åka i sjön tidigare än så, precis som många förutspått. Annars vet jag inte hur det gått för Europas arbetarklass, som redan står på plankan och kommer att få det illa nog framöver som det är. Jag är gammal nog att ha upplevt ett Europa med nationella valutor, och min upplevelse, som verkar delas av många, är att få saker har blivit bättre för vanligt folk efter införandet av Euro.Som om inte måttet redan vore rågat, så ska man dessutom bombarderas av hyckleri och dubbelmoral av den värsta sorten från våra makthavare. Anders Borg till exempel, har tidigare uttalat sig negativt kring möjligheten för svenska lån till Grekland. Det var något om att hederliga svenska skattebetalare minsann inte ska betala för att greker pensionerar sig vid 40-årsåldern. Detta fann Anders Borg nämligen upprörande. Men han ser inga problem med svenska lån till Irland för att finansiera deras fortsatt låga företagsskatt. Man gör därmed en väldigt tydlig skillnad mellan vilka intressen som är viktiga. Både det grekiska pensionssystemet och den ultralåga irländska företagsskatten leder troligen till en snedvridning av ekonomin, men vem säger att det ena är ok och det andra inte? Handlar det kanske om att kapitalägares intressen alltid är mer legitima än de system och rättigheter som löntagare kämpat till sig?
Ämnen:
alliansen,
anders borg,
banker,
ekonomi,
EU,
Europa,
grekland,
irland,
korruption,
regeringen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







