Visar inlägg med etikett afghanistan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett afghanistan. Visa alla inlägg

29 december 2010

Terrorbrott är vår lott

Fem personer har i dag gripits för förberedelse till terroristbrott i Danmark. Fyra av dem är bosatta i Sverige och tre är dessutom svenska medborgare. Man antar att målet för en eventuell attack var Jyllands-Posten, tidningen som 2005 publicerade de sk Muhammedkarikatyrerna. Något som tillsammans med den danska närvaron i Afghanistan och Irak har gjort landet hatat i den muslimska världen, och inte bara där. Gripandet skedde i samarbete mellan danska säkerhetspolisen PET, och svenska Säpo. Presskonferens väntas kl 1700.

Min första reflektion är att dessa s.k. terrorister verkar vara väldigt klantiga som hela tiden grips. Är det någon slags fixering vid överdetaljerande som fäller dem, à la skurkarna som försökte bringa Batman om livet i tv-serien med samma namn? Typ: "om 48 timmar kommer syran ha ätit sig igenom repet, och då dööör ni". Om man så gärna vill ha ihjäl folk är det väl lättast att hålla det så simpelt som möjligt, och inte gå runt och vara en über-islamist som polisen väl känner till. Som tur är för oss, så verkar det krävas en sällsynt typ av galning för att se saken på det viset.

UPDATE

Eftersom den danska polisen vägrar att spotta ut gröten ur munnen under presskonferensen, så känner jag mig nu lite yr och illamående, men hans svenske motsvarighet sade i stora drag följande: "...vi har haft uppsikt över dem i flera månader. Vi visste att de skulle göra något i Danmark och bevakade dem 24/7. Vi hade uppsikt över dem när de for iväg i går mot Danmark. Vi ville inte göra något eftersom det inte förestod något hot om brott i Sverige. Vi visste att de var beväpnade och hade allt med sig i bilen." Nu är det lite frågestund för journalisterna...vilket var lika ointressant som vanligt.



14 december 2010

Untermenschen

Det finns en fundamental orättvisa i Assange-fallet. Nu syftar jag inte på hur tveksam den pågående rättsprocessen är, för alla misstänker ju med rätta att det till stor del handlar om att hålla mannen i förvar tills amerikanerna har benat ut hur och vad de tänker göra med honom? Den huvudsakliga orättvisan ligger snarare i att Wikileaks och Assange har avslöjat ohyggliga krigsbrott och lögner utan att världen reagerar annat än på löpsedlar. Ingen hålls ansvarig. Däremot så hörs det allt högre krav på åtal och till och med mord, på de som avslöjat brottslingarna. Vem bör egentligen sitta i rätten och försvara sina kriminella handlingar?

Det handlar på sätt och vis om samma mentalitet som florerade i Tyskland under 30- och början av 40-talet. Jag talar naturligtvis om förhållandet till vissa grupper av människor som "untermenschen". På ren svenska "undermänniskor" eller "lägre stående folk". Vi gör faktiskt även idag...precis samma sak. Betänk följande scenario:

En obeväpnad, svensk soldat ligger och blöder på ett golv, mer eller mindre medvetslös. En utländsk soldat går fram till svensken och skriker "He's fucking faking he's dead!" En av hans kamrater säger "And he's breathing". Den första soldaten skriker återigen "He's faking he's fucking dead!" och skjuter bokstavligen talat huvudet av den sårade soldaten. Rummet täcks av blod och små bitar kött och ben. En annan soldat konstaterar med visst nöje "He's dead, now". Av en händelse så filmar en kameraman hela förloppet.

Vad vore reaktionen? Skulle folk tycka att det var ok? Något att bry sig om? Det tror jag absolut.

Det här händer hela tiden. Värre krigsbrott än så sker hela tiden. Men de som skjuts i smulor är inte svenskar. De är afghaner, irakier, somalier eller vad det nu kan vara. Deras liv är helt enkelt inte viktiga för oss. Vår del av världen har under lång tid programmerats om att vi på alla vis är överlägsna dessa människor. Att "mänskliga rättigheter" är intressanta bara när det gäller oss själva och kanske något folk vi för tillfället "förbarmar" oss över. Väldigt lite har sannerligen förändrats sedan kolonialtiden, där vår överlägsenhet fick ursäkta det mesta. Försök inte leva tillsammans med andra, försök inte förstå dem, försök inte behandla dem som människor. Skjut dem bara. Och så undrar folk var rasister, främlingsfientliga och ultranationalister får sin livskraft ifrån?


4 december 2010

Tjallaren Urban

Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman för socialdemokraterna, har i hemlighet vädjat till USA om PR-stöd för fortsatt svenskt engagemang i Afghanistan. Han ska dessutom ha informerat amerikanerna om bland annat hans partis valstrategi. Detta quisling-beteende har med all sannolikhet dräpt hans karriär inom svensk politik, men det intressanta i sammanhanget är om detta skett före valet 2006. Då satt nämligen socialdemokraterna i regeringsställning, och läckage om regeringens angelägenheter till främmande makt bör väl då rimligen anses som spioneri? Sådant som en del amerikanska politiker i Julian Assanges fall anser borde föranleda krigsrätt med tillhörande avrättning.


22 november 2010

Veckans svin

Du är vidrig Mark
Veckans svin (hittills) borde det kanske stå. Men just för ögonblicket regerar Natos främste civile representant i Afghanistan, Mark Sedwill, ohotat på tronen. På ämnet barns säkerhet i Kabul, svarar Sedwill "I Kabul och i de andra stora städerna finns det faktiskt inte så många bomber. Barnen är troligen säkrare här än de skulle vara i London, New York eller Glasgow." Detta uttalande gör han alltså i CBBC, brittiska BBCs barnkanal.

Att bara tre av fyra barn överlever sin femte födelsedag är verkligen ett stort problem i Glasgow, Mark. Det kanske dagligen dör hundratals barn av sjukdomar och undernäring i London också? Ibland önskar man verkligen att det fanns ett Anticimex för människor. Snälla terrorister, nästan allt ni gör är helt värdelöst, men om ni sprängde Mark skulle jag inte misstycka alls.


19 november 2010

Afghanistan för alltid

Richards påminner mig på något
mystiskt sätt om Lars Lagerbäck..
En svensk officer och två finländska soldater har skadats allvarligt i Afghanistan, uppger försvarsmakten. Jag tänkte ta tillfället i akt och berätta lite om vad planerna är i Afghanistan. Alla beräkningar för den framtida truppnärvaron i landet som understiger 10 år är löjeväckande, och de som har något att säga till om talar snarare om att trupperna blir kvar långt in i framtiden. Ord som "generationer" har kastats fram. General Sir David Richards, befälhavare för britterna, säger till exempel i en intervju i Daily Mail att NATO behöver planera för en militär närvaro som sträcker sig minst 30-40 år framåt. Skälet till detta är enligt Richards att Talibanerna och Al-Qaida helt enkelt inte går att besegra. De är löst sammansatta nätverk som inte har något kommandocentrum man kan neutralisera (läs spränga till smulor). Möjligtvis kommer man att spela sina vanliga ordlekar, där man påstår att soldaterna är där som "understöd" och inte som "stridande", men det spelar föga roll. Richards har tidigare fått medhåll för dessa åsikter av David Petraeus, hans amerikanske motsvarighet, och detta kommer definitivt att diskuteras på NATO-toppmötet i Lissabon nu i dagarna. Kanske kommer man att officialisera de nya riktlinjerna, kanske inte. Det spelar knappast någon roll för de som får sätta livet till.

Det som verkar undgå Richards, är att terrorismen och den radikala islamismen som man hävdar sig bekämpa, kanske till stor del är en respons på främmande makters intrång i muslimska länder? Det är ganska välkänt att Al-Qaida inte existerade i Irak innan USAs invasion, och i somras uppskattade CIA att det fanns ungefär 100 militanta Al-Qaida-anhängare i hela Afghanistan. För övrigt så kan man illustrera det galna i hela den här verksamheten med att det kostar NATO ungefär 50 miljoner dollar för varje taliban man lyckas mörda. Om dessa summmor handhades av någon som ville människorna i dessa länder väl, istället för av psykopatiska stridspittar, så skulle Afghanistan vara up and running på nolltid. Men att världsledarna hellre betalar för att ta ett liv än för att rädda ett liv, borde väl vara ren allmänbildning sedan länge.


2 november 2010

Våga Vara Vänster

Så har Lars Ohly äntligen förstått det som hans partimedlemmar och väljare länge vetat om. Vänstern tjänar ingenting på att beblanda sig med mjukhögerpartier som socialdemokraterna och miljöpartiet, vilket visade sig med all tydlighet nu vid Afghanistanuppgörelsen. När det kom till kritan så stod Ohly lika ensam och utfryst som Jimmie Åkesson och sverigedemokraterna. Ohly tar tillfället i akt och beklagar att hans samarbetspartier gick till val på en politik som de nu låter bli att stå för, och det är ju bara att hålla med om den saken.  Till och med i en fråga där partierna deklarerat att de skulle hålla samman så valde miljöpartiet och socialdemokraterna att kohandla för makt och inflytande. Det kommer mer. Särskilt Mona Sahlin är nog väldigt nöjd över detta. Nu fick hon vara med och leka igen, som sossarna från förr.

Vissa har liknat Ohly med Chavez. Det vore något.
Det positiva för vänsterpartiet är att man nu kan bli ett parti som står för ett riktigt alternativ. Att radikalisera partiet tillbaka i linje med dess värderingar kan i det stora hela bara vara positivt. Trots att Ohly bestämt hävdat att vänsterpartiet gynnats av det rödgröna samarbetet så förstår alla att så inte har varit fallet. Ett parti som vänsterpartiet behöver ha en egen profil, och erbjuda ett eget politiskt alternativ. Partiet kommer aldrig att bli stort i Sverige, men om man inte tar ett par steg åt vänster så riskerar man att marginaliseras helt och tappa de väljare man redan har.

Vad gäller Lars Ohlys vara och inte vara som partiledare så börjar väl hans dagar att bli räknade. Jag tycker att Ohly är lysande som talare och retoriker. Han fullkomligen äger den stora majoriteten av politiker i alla slags debatter. Men han känns också lite förlegad och har för mycket gammalt skräp i bagaget. Frågan är dock vem eller vilka som kan ersätta honom. Helst någon med mer karisma än en blöt papperspåse.

1 november 2010

Ohelig Allians

Vänsterpartiet hoppar av samtalen om Afghanistan, och varför inte? Rätt eller fel så står V och Lars Ohly åtminstone för det som de har sagt i valrörelsen. Man vill ta hem soldaterna. Personligen så skiter jag i soldaterna. Om man känner att det är ett schysst karriärsval att personligen vara en del av amerikanernas orättfärdiga krigande, så visst, varsågoda att dö. De amerikanska soldaterna har jag åtminstone sympati för. De har för det mesta inget att säga till om.

Att S och MP hittar gemensam mark med regeringen förvånar mig inte det minsta. Och att batikhäxan Mona eller Piff Wetterstrand & Co. frångår de idéer som man gick till val på förvånar mig heller inte det minsta. Anledningen till att borgarna har intresse av Afghanistan är inte så svårt att förstå, det är av samma skäl som man har intresse av Irak. Dels så vill man gärna slicka på USA-stöveln som vanligt, och dels så är man för svenska företags räkning intresserad av de upphandlingsavtal som finns inom ramen för återuppbyggnadsprocessen. Att Afghanistan-kriget var djupt omoraliskt från första början är det knappt någon som talar om längre.

24 oktober 2010

Business as usual

Blir vi verkligen chockade längre av artiklar som beskriver krigsbrotten i Irak och Afghanistan? Tortyr, mord, kidnappningar, you name it. Är det ingen som har förstått att sådana övergrepp på civilbefolkningen inte är något undantag? Det är en iskall, benhård regel. Förhoppningsvis så har folk förstått för gott den här gången.

Hillary Clinton, USA's utrikeskossa, fördömde å det skarpaste alla läckor ”som riskerar amerikanska soldaters liv, liksom allierade eller civila”. Vet du något annat som riskerar livet på soldater och civila? Ditt lands oupphörliga krigande för att roffa åt sig de få resurser som finns kvar i världen! Jag applåderar varje initiativ som riskerar amerikanska soldaters liv. För är det något historien har visat, är det att det enda som lugnar amerikanernas blodlusta är när deras egna kommer hem i kistor. Det är därför man inte längre skickar in riktiga trupper i strid i någon större omfattning. Sånt ser inte bra ut. Bättre att bomba saker till damm uppifrån atmosfären i stället. Problemet är dock att civila lätt blir till köttfärssås med den strategin. Hellre det än negativ PR. Några irakiska eller afghanska begravningar får vi nog inte se på CNN i första taget.