Jag kräks på Birro

Då och då råkar jag läsa något som uppmärksamhetshoran Marcus Birro kläcker ur sig på sitt sedvanliga osmakligt idiotiska sätt. Jag känner mig i det närmaste fysiskt besudlad varje gång. Med anledning av detta så brukar jag försöka undvika allt som bär Birros signum, eller sådant som har befunnit sig mindre än 100 meter ifrån hans äckliga uppenbarelse. Oftast föranleds mitt uppmärksammande av Birros "skriverier" alltså av rapporter om hur någon annan hatar Birros unkna åsikter. Den här gången var det Magnus Betnér som tyckte att Birro var "dum i hela jävla huvet". Tack Magnus, du har flyttats upp flera divisioner i vardagskrigs hierarki. Det Betnér reagerade på var Birros vedervärdiga krönika i gårdagens Expressen. Inget förvånar ju i denna skitpublikation, men Birro skriver bland annat:

"Lita aldrig på små flickor i rullstolar som ber dig om något. Särskilt inte om det står utländska män i träningsbyxor strax intill. En rätt dyrköpt och ärligt talat ganska vidrig lärdom."

För de som inte har koll, så är detta i det närmaste classic Birro. Att först tycka synd om sig själv för att han blivit lurad av någon tiggare på stan. För att sedan ondgöra sig över att han är så god och naiv och idealistisk som trott på dessa lumpna bedragare. Att folk utnyttjar hans godhet. Sedan går han vidare till de mest infantila generaliseringar om tiggare och män med träningsbyxor som hans fragment av författartalang kan uppbringa. Generaliseringar som visar att han inte är god och naiv alls. Som med stor tydlighet istället visar att han har så usel självkänsla att hans behov av att hoppa på andra människor är jävligt svåröverträffat. Han avslutar twitter-debatten om krönikan med en till sida ur hans opublicerade epos "förföljelsemanins manual".

"Ni vinner! Grattis Betnér och alla andra hatets lakejer! Jag lägger ner detta. Detta blir sista texten. Hej då."

Mitt namn är Marcus. Det är synd om mig. Mitt hela raison d'être är min uppfattade självbild som martyr. Folk HATAR mig. Jag hatar ALDRIG någon. Bara de som är svagare än mig. Jag undrar hur lång tid det tar innan Birro vänder denna motgång till en egen uppdiktad framgång. Tyvärr så innebär dock inte uttalandet att han lägger pennan på hyllan. Bara twittrandet. "Så enkelt kommer ni inte undan" enligt Marcus. Det är lugnt. Vi vet att sjukdomarna du sprider inte är något man botar över en natt.

marcus birro, magnus betner, expressen, twitter svt dn resumé1 2

Marcus Birro: Riksäckel

Maken till talanglös uppmärksamhetshora får man leta efter. Fenomenet "Birro" har satt sig som en svårbehandlad böld i det svenska medielandskapet. Förklaringen till detta är självfallet att han erbjuder någonting som tydligen saknats. Han har enligt vissa fyllt något slags känslomässigt vakuum i svensk etermedia för att han skriver med hjärta. Well whoopty fucking doo! Det vore uppfriskande om han kunde använda hjärnan också, istället för att bara raljera med sitt jävla meningslösa tyckande (om hur synd det är om honom).

Nu är inte jag den som dömer ut folk på ren hörsägen, men gud vet att jag har ansträngt mig till det yttersta för att hitta något att gilla hos denna sopa. Något litet korn som viskar om att han inte är fullständigt värdelös. Det finns inte. Istället blir det bara fullständigt uppenbart att mannen hör hemma på psyket och inte försöker åstadkomma någonting annat än att sperma av sig sin unkna självömkan där utrymme råkar ges. När han i själva verket inte har några kunskaper eller något av värde att säga om något alls. Det är som om han har någon slags intern tävling med sig själv om hur osmakligt idiotisk det egentligen går att vara. I'm on to you Birro.. Din enda förmildrande omständighet är att det krävdes idioter större än du själv för att sätta dig på den position där du nu befinner dig. Men sluta för all del gärna att utöva din verbala terror mot dina medmänniskor.

Som Birro, fast mer sympatisk.