Visar inlägg med etikett terrorism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett terrorism. Visa alla inlägg

23 januari 2011

Israel frikänner Israel

Israel har nu efter "opartiskt" undersökande funnit sig själva oskyldiga till några som helst brott i samband med bordandet av Ship to Gaza-flottan. Att utreda sig själv är nämligen det enda medel man har, om man inte vill spela enligt samma regler som resten av världen. Att FN redan har fastslagit att bordandet av skeppen var "uppenbart olagligt" utifrån alla möjliga internationella lagar, vill man ju inte veta av. FN hatar ju Israel. Enligt Israel så hatar nämligen alla Israel. Till och med USA, deras största supporter, ses av många som en tveksam allierad som när som helst skulle kunna vända sig emot dem. Som Obama sade 2010, enligt israeliska Haaretz:.
...when confronted with the anxiety that some Israelis feel toward him, Obama said that "some of it may just be the fact that my middle name is Hussein, and that creates suspicion."
"Ironically, I've got a Chief of Staff named Rahm Israel Emmanuel. My top political advisor is somebody who is a descendent of Holocaust survivors. My closeness to the Jewish American community was probably what propelled me to the U.S. Senate," Obama said.
Att Israel på något sätt skulle oroa sig över USA är vansinne. Men illustrerar rätt bra hur den här kulturen av "vi mot alla" odlas. Med den här grundinställningen är det självklart att all kritik har "onda avsikter", och då gör man bäst i att utreda sig själv.

Jag är fullt medveten om att man kan hitta kryphål och undantag i alla lagar, och det har ju Israel gjort i sin utredning. Det finns till exempel undantag i de maritima lagarna om att en stat kan ingripa mot fartyg på internationellt vatten för att uppehålla en laglig blockad. Men det hela handlar alltså i slutändan om en enda sak. Det handlar inte om vem som attackerade vem, eller om skeppen befann sig en sjömil längre hit eller dit.

Det handlar om en enkel fråga: Är blockaden av Gaza olaglig eller inte? Är den olaglig så kan man aldrig rättfärdiga ingripanden mot någon som försöker bryta blockaden, eller försvara blockaden i sig. På den punkten finns faktiskt ett enkelt svar. Ja -blockaden är olaglig utav bara helvete. Man behöver inte leta längre än i den 33:e artikeln av fjärde Genèvekonventionen, där det klart och tydligt står att det är olagligt att kollektivt bestraffa människor. Israel har så klart ett svar på detta också. Nämligen att befolkningen i Gaza har det jättebra och att ingen humanitär kris existerar. Verkligheten ringde nyss och undrade var de får sin info ifrån...





13 januari 2011

Vakna Europa!

Nu har Tunisien äntligen hamnat på löpsedlarna. Men rollen som "glömd diktatur" är inte ny alls.

Den sittande presidenten, sedan 1987, heter Zine El Abidine Ben Ali. I valet 2004 fick han 94.49% av rösterna. 94.49! Där har vi en gedigen siffra! I det senaste valet 2009 var han tydligen inte fullt lika populär och fick endast 89.62%. Inte fy skam det heller. Som en jämförelse kan nämnas att den enligt hela världen genomkorrupte Lukashenko i Vitryssland vann sitt senaste "val" med 79.67% av rösterna, och det var i jämförelse med Tunisiens dito en ypperligt demokratiskt genomförd tillställning.

I övrigt så lider Tunisien av samma systemproblem som de jag tog upp i min post om Algeriet. Trots att man har ett av regionens högsta BNP per capita så kommer lite av detta folket tillgodo. En liten elitklick av korrumperade svin tjänar däremot stora pengar där. Dels så investerar gulfstaterna stora pengar i landet, och dels finns det starka ekonomiska band till både Frankrike och Italien, som exporterar stora mängder varor till Tunisien. EU har dessutom, sanslöst nog, ett frihandelsavtal med Tunisien, vilket förtydligar att demokrati och mänskliga rättigheter som vanligt inte betyder ett piss i sammanhanget. På demokratiindex ligger landet på plats 144 av 167, och beskrivs som auktoritär regim. Man väljer sina lekkamrater väl, får jag konstatera.

"Vi kan inte acceptera det oproportionerliga våld som polisen brukat mot fredliga demonstranter", sade igår Maja Kocijancic, talesperson för EU:s utrikeschef Catherine Ashton. Vem lurar man med det uttalandet? Det har accepterats i decennier. Det ni inte kan acceptera är att det blir rubriker.

Den här bilden säger det mesta.

Varför har då ingen fördömt Tunisiens regim förrän nu, när de mördat lite fler människor än vanligtvis? Jo Tunisien, och president Ben Ali, är nämligen en av Washingtons och Europas viktigaste samarbetspartners i "kriget mot terrorismen". Man skiter helt enkelt blankt i Ben Alis förhållningssätt till demokrati, så länge som han håller islamisterna under kontroll. Att Ben Ali ganska lätt kan hävda att all opposition mot honom är "islamistisk" till sin natur är ingen big deal. Att repressionen i slutändan bara leder till fabricerandet av fler "martyrer" som islamisterna kan använda i sin rekrytering är inte heller någon big deal. Tänkandet är lika kortsiktigt som vanligt.

Nu har folk fått nog av skiten, även om Ben Ali försöker blidka folket med en massa skitsnack. Han är nämligen, som alla diktatorer, livrädd för folket. Alla förstår ju att han vill lugna ner massan tillfälligt så han hinner försnilla några extra miljarder innan han söker asyl i Miami eller liknande. Han hör hemma bakom galler, den mannen. Man kan bara hoppas att det blir så.


7 januari 2011

Säpo spelar smarta

"Självmordsbombare tränad i Irak", läser jag i tidningen. Jo, Irak är ett bra ställe att både bomba och bombas i. Taimour Abdulwahab ska tydligen ha lärt sig hur man bygger självmordsbomber i Mosul, men som alla icke-datoranalfabeter vet, så kunde han lika gärna ha gjort det i vardagsrummet. Så Irak är meningslöst i det sammanhanget. Däremot så hittar jag faktiskt lite intressant information längre ned i artikeln. Det står nämligen att irakiska säkerhetstjänsten ska ha fattat misstankar mot Taimour och informerat amerikanerna om detta. Sedan sätter jag nästan kaffet i halsen när det spekuleras i huruvida Sverige sedan fick ta del av detta. Kom igen nu... Som jag från början misstänkte så är det synnerligen olikt klåparna på Säpo att lyckas med något över huvud taget, ens om man känner till vad som ska hända. Taimour blev förstås serverad på ett fat, och varför polisen inte lyckades avstyra hans attentatsförsök kan man spekulera friskt i. Handlade det om brist på vilja att ingripa eller inkompetens?

Läser också i SvD att irakierna(?) påstår att "Tillfångatagna al-Qaida-medlemmar ska ha uppgett att terrororganisationen planerade attacker mot USA och Europa", vilket självklart inte heller har något med saken att göra. Det finns nämligen inget al-Qaida. Att man kan tortera folk tillräckligt för att de ska säga vad som helst, är ju en annan femma.

2 januari 2011

Overkill

"Overkill is the use of excessive force or action that goes further than is necessary to achieve it's goal."
En passande beskrivning på Svenska ishockeyförbundets beslut att stänga av en domare som publicerat en Muhammedkarikatyr på sin facebooksida. Detta agerande förenar två av mina största irritationsmoment när det gäller islamist/rasist-frågan. Dels så ger sådana här ageranden falsk legitimitet till Vilks smörja, som endast syftar till att ge honom själv uppmärksamhet. Satir är det absolut inte, för satir är bara effektivt när den riktar sig mot överheten. Inte heller så handlar Vilks om yttrandefrihet eller något egentligt ifrågasättande av något. I sådant fall kan han väl rita en bild på kungen med en squash i röven och studera mottagandet? Nej, Vilks chockar för att stärka sitt varumärke, och inget annat. En vidrig populist helt enkelt. Blir så trött på folk som ska tillskriva denna tölp någon slags hjältestatus för hans patetiska alster. Om man vill kritisera islam eller deras profet, så finns det massor med människor att lyfta fram som har skrivit och jobbat med ämnet religionskritik på ett seriöst sätt. Men nej, Lars Vilks usla karikatyrer sammanfattar ju tydligen hela problemet, och eliminerar behovet av tänkande. Så billigt och ruttet.

För det andra så leder dylikt överreagerande till vatten på islamofobernas kvarn, dessutom av syndaflodslika proportioner. Detta är precis vad de främlingsfientliga partierna vill. Att framställa sig som de enda som vågar och kan säga "vad vanligt folk tycker". Så sådana här tilltag av myndigheter och organisationer är därmed inte bara ineffektiva, de är även kontraproduktiva. Man måste väl ändå förstå att man inte uppnår något genom att ge sig på de mentalt utarmade krakar som tror att Muhammedkarikatyrerna är något kul.


30 december 2010

Överdos av dubbelmoral

Nu när "terrorism" återigen är högst på dagordningen (försvann den någonsin?) så tycker jag det är hög tid att fundera på vad konceptet egentligen innebär, och vad som ger oss rätt att bestämma vilken terrorism som är acceptabel eller inte.

Är det någonting jag har problem med i livet, så är det människor som säger till mig vad jag inte får göra, när de själva gör det. Ska vi påkalla det felaktiga i andras användning av terrorism, så får vi väl för i helvete se till vårt egna hus först. Man kan inte fördöma muslimsk fundamentalism utan att fördöma kristen, eller hinduisk, eller judisk fundamentalism, och man kan inte fördöma att terrorister vill skjuta ner civila i Danmark, när danska soldater skjuter ner civila i deras länder. Den här selektiva upprördheten börjar anta löjeväckande proportioner. Här ska västvärlden gå runt och bete sig hur jävla illa som helst i andra länder, och sedan reagera med indignation och bestörtning när våra egna länder då och då mellan varven får ett litet smakprov på vad vi finner godtagbart i resten av världen? Det skulle inte förvåna mig om hela befolkningen i väst en vacker dag får kollektiv stroke och självdör på grund av den ackumulerade mängden hyckleri.

Om vi definierar ordet "terrorism" så avser det ett systematiskt användande av våld (kan vara psykiskt som fysiskt), för att skapa rädsla (terror). Tanken är att denna rädsla kan användas för att tvinga fram politiska eller andra förändringar. Människor är rädda för många saker, men de flesta är väl mest rädda för att dö, och därför är det terrorismens främsta redskap, att döda urskiljningslöst. De flesta moderna definitioner av termen avser även att målet för handlingen är civilt. Om ett sjukhus råkar bli bombat i ett krig mellan två arméer är det alltså inte terrorism. Men om sjukhuset är det primära målet så är det terrorism. 

Terrorism i detta avseende är hur som helst knappast någon ny företeelse. Även i forntida krigföring så var terrorhot ett vanligt förekommande grepp. Vid exempelvis belägringar av städer så gjorde man det oftast väldigt klart att invånarna skulle rånas, våldtas eller mördas om man inte gav upp. Korstågen är ett bra exempel på sådan terrorism, och även en terrorism med religiös motivering. Här handlade det om att mörda och plundra så mycket som möjligt och driva ut de otrogna från det heliga Jerusalem. Heligt krig beordrat av Gud, via påven. Inte alls olikt från den islamistiska terrorism som syftar till att driva ut de otrogna från islams heliga platser. Det vill säga "jihad", en term som slängs runt väldigt lättvindigt.

Något annat som inte heller är nytt är att den som använder sig av terrorism alltid har en definition av konceptet som inte innefattar de handlingar som de själva begår. Exempelvis så har stater länge argumenterat för att terrorism inte kan inbegripa det staten gör. Därav termen "statsterrorism". Det USA sysslade med i Vietnamkriget med till exempel Agent Orange var ju självklart terrorism, då det drabbade civila och än idag gör deras liv miserabla. När amerikanska soldater för skoj skull skjuter civila från helikoptrar i Irak och Afghanistan så är det förstås också terrorism. Det Israel sysslar med i de ockuperade områdena är samma terrorism, lika väl som när någon Hamasmedlem spränger en bomb i Tel Aviv. Men det kallas inte för samma sak. Grupper som Contras och de Afghanska Mujaheddin använde också terrorism, men de kallades istället "frihetskämpar". Gränsen mellan blodtörstig terrorist som hatar frihet och nobel frihetskämpe är inte ens en gräns. Det är helt godtyckligt. Så länge det är "våra" terrorister som utövar terrorism mot de som vi inte gillar så är allt frid och fröjd. Det värsta av allt är att jag allt oftare finner mig omgiven av nyttiga idioter som inte förstår ett enda ord av det här. Som bekvämt sitter och fredagsmyser ett halvt jordklot bort från platser där det begås otroliga hemskheter i vårt namn och inte bryr sig ett skit. Förrän något händer dem själva, och då är lösningen typ att slänga ut alla invandrare, för problemen kan ju inte ha med oss att göra eller hur? Jag har sagt det förr, it's fucking hopeless.

29 december 2010

Terrorbrott är vår lott

Fem personer har i dag gripits för förberedelse till terroristbrott i Danmark. Fyra av dem är bosatta i Sverige och tre är dessutom svenska medborgare. Man antar att målet för en eventuell attack var Jyllands-Posten, tidningen som 2005 publicerade de sk Muhammedkarikatyrerna. Något som tillsammans med den danska närvaron i Afghanistan och Irak har gjort landet hatat i den muslimska världen, och inte bara där. Gripandet skedde i samarbete mellan danska säkerhetspolisen PET, och svenska Säpo. Presskonferens väntas kl 1700.

Min första reflektion är att dessa s.k. terrorister verkar vara väldigt klantiga som hela tiden grips. Är det någon slags fixering vid överdetaljerande som fäller dem, à la skurkarna som försökte bringa Batman om livet i tv-serien med samma namn? Typ: "om 48 timmar kommer syran ha ätit sig igenom repet, och då dööör ni". Om man så gärna vill ha ihjäl folk är det väl lättast att hålla det så simpelt som möjligt, och inte gå runt och vara en über-islamist som polisen väl känner till. Som tur är för oss, så verkar det krävas en sällsynt typ av galning för att se saken på det viset.

UPDATE

Eftersom den danska polisen vägrar att spotta ut gröten ur munnen under presskonferensen, så känner jag mig nu lite yr och illamående, men hans svenske motsvarighet sade i stora drag följande: "...vi har haft uppsikt över dem i flera månader. Vi visste att de skulle göra något i Danmark och bevakade dem 24/7. Vi hade uppsikt över dem när de for iväg i går mot Danmark. Vi ville inte göra något eftersom det inte förestod något hot om brott i Sverige. Vi visste att de var beväpnade och hade allt med sig i bilen." Nu är det lite frågestund för journalisterna...vilket var lika ointressant som vanligt.



20 december 2010

Reinfeldt ljuger

Fredrik Reinfeldt ljuger om vadå, undrar man kanske? Det finns ju så mycket att välja på. I det här fallet syftar jag på Reinfeldts årliga jultal på Skansen i Stockholm. Talet kom, föga förvånande, att handla mycket om den misslyckade terrorattacken på Drottninggatan. Det som var mer förvånande var att Reinfeldt bestämde sig för att damma av lite G.W. Bush-retorik från tidiga 2000-talet. Enligt Reinfeldts insiktsfulla analys skedde nämligen terrordådet för att självmordsbombaren "hatar vår frihet". Ett bra exempel på vad Orwell kallade "doublespeak", i boken 1984. För inte fan hatade Abdulwahab "frihet". Det är så löjligt att man baxnar. Han hatade Sverige, och inte på grund av att vi är "fria". Sverige må vara många ting, men Sverige är inte "frihet".

Däremot är Sverige ett land som i världens ögon bevisligen är en inofficiell Natomedlem. Sverige är ett land som i världens ögon är en lydstat till USA, vars fälttåg vi stöder både med trupper på plats och genom vapenexport. Abdulwahab var inte ute efter att attackera "frihet", han var ute efter hämnd. "Nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör", meddelade han. Svenne Kokosnöt förstår kanske inte innebörden i detta, men för majoriteten av mänskligheten är budskapet solklart. Vi bidrar aktivt till att döda folk i den delen av världen, så därför är vi i deras ögon ett legitimt mål.  

Så nej Reinfeldt. Terrorister kan aldrig hota vår "frihet". Hur skulle de möjligtvis kunna göra det? Ska de invadera landet och tvinga alla att bära skägg? Det är bara du själv Fredrik, och dina kamrater i riksdagen som kan göra något sådant genom att lagstifta om ökad övervakning och kontroll av medborgarna i "säkerhetens" namn, samt genom att fortsätta skicka våra soldater till orättfärdiga krig.


18 december 2010

Vilken bluff!

Att Wikileaks har släppt en lista på superviktiga-jättesaftiga-terroristmål som kan sänka hela västvärlden, är ett rykte som fortfarande verkar cirkulera i media. Tänkte ta död på det en gång för alla. Listan kan för övrigt beskådas här. Titta gärna på den om ni inte fruktar farbror USAs granskande ögon allt för mycket. När man läst igenom så förstår man att detta knappast är någonting av värde. Det är faktiskt inte mer än vad en normalbegåvad person skulle kunna åstadkomma på en eftermiddag, högst. Ni kan faktiskt hitta mycket mer detaljerad information om det mesta i dokumentet på...Wikipedia. Onlineuppslagsverket innehåller till skillnad från det überfarliga Wikileaksdokumentet även information så som detaljerade koordinater och teknisk data. Whoa. Om Al-Qaida är så efterblivna att de behöver sådan här hjälp, så har vi i sanning inget att frukta.

Denna myt kommer att drivas av amerikanerna så länge som det är möjligt. Finns det några dokument som de inte anser vara hot mot deras säkerhet? Med deras logik är det ett hot mot USA och "världen" ifall världen vet vilken sorts salami Killary Clinton lägger på mackan. Infrastrukturlistan kommenterades faktiskt av brittiska säkerhetstjänsten, som konstaterade att flera saker på listan var direkt felaktiga, samt att den inte utgjorde något hot alls mot Storbritanniens säkerhet. Trots att USA hävdar att den gjorde det. Det här handlar inte om att det är farlig information, det handlar om att det är hemlig information. Amerikanerna har hela tiden hävdat att wikileakspubliceringarna är ett hot och en fara för deras medborgare och andra. Mig veterligen så har man inte producerat några argument för hur så skulle vara fallet. Däremot så är publiceringarna ett hot mot deras lögner och urskiljningslösa våldsutövning eftersom de skapar opinion. Det är självklart det man egentligen menar. Opinion är farligt.


17 december 2010

Vem tänker på Manning?

En sorglig del av fokuseringen på Julian Assange, är att ingen verkar fundera på vad som hänt med (som jag förstår) den riktiga hjälten i sammanhanget? Jag talar förstås om Bradley Manning, den amerikanske soldat som avslöjade det som behövdes avslöjas. Bradley Manning sitter därför i isoleringscell 23 timmar om dygnet. Det har han gjort under 7 månaders tid. Först i Kuwait, sedan på militärbasen Quantico, i Virginia. Han har ingen regelbunden kontakt med omvärlden, får inte motionera, eller ens ha en kudde att sova på. En isoleringscell är cirka 7 kvadratmeter, och det fluorescerande ljuset är tänt dygnet runt. Märk väl att han ännu inte ens dömts för något. Han är i juridisk mening alltså fortfarande oskyldig. Hur han förvarades under de två första månaderna i Kuwait vet jag inte. Men sedan han flyttades till Virginia har han suttit i exakt en sådan här cell i 5 månader.


Alla vetenskapliga undersökningar har visat att den behandling som Manning genomgår är att likställa med fysisk tortyr, kanske till och med värre. Redan på 60-talet visade studier att bara en veckas isolering mätbart leder till förändringar i hjärnan och orsakar ångest, depression, förvirring, hallucinationer och psykoser. Manning har, som sagt, varit isolerad i 7 månader. Jag har aldrig hört någon som upplevt isolering säga annat än att det är tortyr. Av den värsta sorten. Många har fått skador för livet.

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, fastställer också att de förhållanden som Manning genomlider är att betrakta som tortyr. Dessa konventioner tillåter faktiskt inte heller att länder som ratificerat konventionen lämnar ut misstänkta till nationer som bedriver sådana former av bestraffning. Eller där man kan anta att vederbörandes mänskliga rättigheter kommer att kränkas. Så om exempelvis Julian Assange skulle skickas till Sverige, så bryter faktiskt Sverige mot Europakonventionen om man skulle lämna ut honom till USA. Var tvungen att flika in det, för det kan ju bli relevant.

Detta är ju förstås inget som USA kommer att bry sig om, i rollen som laglös imperialistmakt. På Guantanamobasen och på andra x-baser håller man, och torterar man, fångar som man bevisligen vet är oskyldiga. Flera av dem är EU-medborgare. Vissa av dem är barn så unga som 12 år. Låter det som en stat som bryr sig något alls om vad omvärlden tycker? Skälet till att man behandlar fångar på detta vis är ju för att skapa ett klimat av rädsla. En varning till alla som vågar öppna käften. Det är totalitärt, och det är inget mindre än statsterrorism. För om du själv kom över bevis för allvarliga brott, lögner och korruption signerat USA, skulle du våga avslöja det? Med vetskapen om att denna handling troligtvis kommer att leda till att du under obestämd tid spärras in under inhumana förhållanden utan rättegång? Och det är om du är amerikansk medborgare. Är du inte det så blir det betydligt värre. Fuck G.I. Joe, Bradley Manning är the real american hero...låt honom inte ruttna bort i glömska.


14 december 2010

Untermenschen

Det finns en fundamental orättvisa i Assange-fallet. Nu syftar jag inte på hur tveksam den pågående rättsprocessen är, för alla misstänker ju med rätta att det till stor del handlar om att hålla mannen i förvar tills amerikanerna har benat ut hur och vad de tänker göra med honom? Den huvudsakliga orättvisan ligger snarare i att Wikileaks och Assange har avslöjat ohyggliga krigsbrott och lögner utan att världen reagerar annat än på löpsedlar. Ingen hålls ansvarig. Däremot så hörs det allt högre krav på åtal och till och med mord, på de som avslöjat brottslingarna. Vem bör egentligen sitta i rätten och försvara sina kriminella handlingar?

Det handlar på sätt och vis om samma mentalitet som florerade i Tyskland under 30- och början av 40-talet. Jag talar naturligtvis om förhållandet till vissa grupper av människor som "untermenschen". På ren svenska "undermänniskor" eller "lägre stående folk". Vi gör faktiskt även idag...precis samma sak. Betänk följande scenario:

En obeväpnad, svensk soldat ligger och blöder på ett golv, mer eller mindre medvetslös. En utländsk soldat går fram till svensken och skriker "He's fucking faking he's dead!" En av hans kamrater säger "And he's breathing". Den första soldaten skriker återigen "He's faking he's fucking dead!" och skjuter bokstavligen talat huvudet av den sårade soldaten. Rummet täcks av blod och små bitar kött och ben. En annan soldat konstaterar med visst nöje "He's dead, now". Av en händelse så filmar en kameraman hela förloppet.

Vad vore reaktionen? Skulle folk tycka att det var ok? Något att bry sig om? Det tror jag absolut.

Det här händer hela tiden. Värre krigsbrott än så sker hela tiden. Men de som skjuts i smulor är inte svenskar. De är afghaner, irakier, somalier eller vad det nu kan vara. Deras liv är helt enkelt inte viktiga för oss. Vår del av världen har under lång tid programmerats om att vi på alla vis är överlägsna dessa människor. Att "mänskliga rättigheter" är intressanta bara när det gäller oss själva och kanske något folk vi för tillfället "förbarmar" oss över. Väldigt lite har sannerligen förändrats sedan kolonialtiden, där vår överlägsenhet fick ursäkta det mesta. Försök inte leva tillsammans med andra, försök inte förstå dem, försök inte behandla dem som människor. Skjut dem bara. Och så undrar folk var rasister, främlingsfientliga och ultranationalister får sin livskraft ifrån?


Makthavarna gnuggar händerna

Socialdemokraterna släpper nu kravet på att riva upp den så kallade FRA-lagen. Inte för att anspela på Sverigedemokraternas glädje över att bombmannen var muslim, men vad fan var det jag sa? Den här händelsen är vind i seglen för de krafter som vill urholka den personliga integriteten, och de börjar direkt visa sina avsikter.

Det hela blir särskilt absurt när Morgan Johansson först betonar att beslutet inte har någon koppling till helgens terrordåd, för att sedan i sitt anförande till riksdagen tydligt hänvisa till samma terrordåd för att uppmana regeringen att lägga fram ett sådant förslag. Det är så galet genomskinligt att man nästan baxnar. Nu är regeringen och det största "oppositionspartiet" överrens, och det är nog dödsstöten för privatlivet i det här landet. Säpo i sin tur gnäller som vanligt om att man har "behov" av signalspaning, men man kan (som vanligt) inte ge några exempel på vare sig hypotetiska eller riktiga fall där man hade behövt det. Däremot så är det klart att man "vill" ha det. Som att barn vill ha glass trots att de redan är mätta.

Genom ett visst intresse för omvärldsbevakning så har jag kommit fram till att utökade befogenheter för regeringen, polisen och militären måste hanteras ytterst försiktigt. Man bör nästan utgå från ett worst case scenario, där dessa kontrollverktyg hamnar i helt fel händer. Vad kan detta egentligen leda till? Enligt mig så är den potentiella skadan av ökade befogenheter på detta område betydligt större än skrämselpropagandans hot om terror. För övrigt så hade inte Tranås bombman stoppats av denna kappvändning från sossarna. Även i fullständigt totalitära stater går det nämligen att konspirera i hemlighet. "Terrorister" sprängde till exempel nästan Hitler i luften i nazityskland, och tredje riket var ju inte direkt främmande för att bevaka sina egna om man säger så...


13 december 2010

Vad fick bombmannen att ticka?

Har tänkt en hel del på bombmannen idag. Igår skrev jag lite om min syn på tidigare och pågående världshändelser och samhällsutveckling som är en fundamental ingrediens i att sådana här vansinnesdåd sker. Bloggarna Röda Malmö och Svensson beskriver till exempel på ett utmärkt sätt även min ställning i frågan. I grund och botten så handlar det om att samhället och världen inte är på väg åt rätt håll.

Vi människor är produkter av vår värld. Det sätt som vi uppför oss och handlar på, är en indikator på världens hälsotillstånd. Om man ska vara beredd att döda andra människor, oskyldiga eller inte, så måste man se det som att dessa liv är oviktiga eller mindre värda. Detta understryks vid självmordsbombningar, där man inte ens värderar sitt eget liv. Varifrån kommer då denna inställning hos en individ? Denna nödvändiga dehumanisering? Jag tror inte det i grund och botten har med fundamentalism att göra. Den är bara ett verktyg. Man söker efter något som bekräftar känslorna, och vilket verktyg man griper handlar mest om tillfälligheter. Känslorna i sig kommer rimligtvis från att vi dagligen ser bevis på att människors liv inte är värda något. Soldater i Apachehelikoptrar dödar 10-15 människor här eller där för skojs skull, tusentals människor svälter ihjäl dagligen, eller dör av lättbekämpade sjukdomar som med blygsamma medel kan förhindras. Under tiden spenderas det enorma summor på vapen, krig och utvecklandet av nya, dödligare vapen. Aldrig förr har det varit så tydligt att världens ledare hellre spenderar en skattekrona på att döda en människa än på att rädda en människa.

Jag är inte alla gånger världens mest empatiska person, men jag tror jag på något vis kan förstå de där känslorna som bombmannen tydligen inte har kunnat strypa. Att man inte kan blunda för världens ohyggliga orättvisor, men inte vet vad i helvete man ska göra åt saken. Det är därför majoriteten i vår del av världen helt väljer att blunda, eller att finna egna alibin för att allt är ok. Det finns lika många ursäkter som det finns människor. Man vill leva utan att behöva störas av sin, när det kommer till kritan, tysta medbrottslighet. Den här killen hittade sina egna ideologiska skygglappar för att kunna begripa och bekämpa det hemska i världen. Death by killing. Vilket sorgligt nog gör honom själv till en del av det hemska, och till ett verktyg för andra. De flesta i väst föredrar fortfarande dubbel dos skräp-tv, en rejäl fylla då och då, och så är det inte mer med det. Vi är nämligen än så länge skonade från att behöva se allt för mycket misär och orättvisa utanför husknuten. Men killen från Tranås är inte ensam om att plågas över vart vi, som mänsklighet, är på väg. Det kan omöjligtvis hålla i längden. Något måste ge vika.


12 december 2010

En dåre mindre

En person sprängde sig alltså i Stockholm under gårdagen. Två explosioner inträffade alldeles intill det kända promenadstråket Drottninggatan i centrum av Stockholm. Först exploderade en bil klockan 16.52 på Olof Palmes gata och tio minuter senare dödades en man i en explosion på Bryggargatan.

För det första skulle jag vilja säga att bombmannen uppenbarligen var en störd extremistirakier från Tranås. Han verkar dessutom, som tur är, även ha varit inkompetent som terrorist eftersom han bara lyckades spränga sig själv. Detaljerna kring det där kommer att komma fram i sin helhet vad det lider, så det hänger jag inte upp mig på nu.

Det här är på ett sätt priset för Sveriges lismande och krälande för USA. Politikerna är nämligen fast beslutna att vara bästis med USA oavsett vad Sverige eller svenska folket har att vinna på det. Därför låter man amerikaner spana på svenskar i Sverige. Därför stöder vi deras krig ute i världen både retoriskt och med trupper. Trots att vi bara har att förlora på det. Lyckades FRA stoppa den här självmordsattacken? Enligt den här killens facebookinlägg, intressen m.m. kunde det lika gärna stått "terrorist" i pannan på honom. Om inte åsiktsregistreringen plockar upp någon som inte ens försöker dölja sina åsikter, hur ska den då stoppa "riktiga" hot? Alltså utförda av folk som har något bakom pannbenet?

Såg senare presskonferensen med Fredrik Reinfeldt, och kan konstatera att den mannen har mindre karisma än en blöt papperspåse. Särskilt när ämnet gäller något annat än de politiska sakfrågor som han lärde sig behärska i MUF. I en sådan här händelse framstår han mer eller mindre som en känslokall robot. Han sade bland annat att den här attacken var "oönskad". Där har vi ett ord som inte direkt ligger i topp på känsloskalan. Oönskad? Fredrik, en finne i röven är "oönskad". En person som spränger sig med bomber i julhandeln är betydligt mer än så. Målande kraftuttryck hade varit helt ok Fredrik.

Hur vet man förresten att Säpo och regeringen inte känt till den här personen? Jag har hört vissa uppgifter om att civilklädda Säposnubbar ska ha varit på plats innan explosionen, alternativt väldigt snabbt efter. Färska rykten gör också gällande att en person inom försvarsmakten några timmar innan explosionerna i city uppmanat en bekant att hålla sig borta från Drottninggatan. Kanske spelar det här i själva verket regeringen väl i händerna så att man kan argumentera för hårdare kontroll av befolkningen à la 9/11? Det vore inte första gången liknande händelser har använts för att få den lättlurade majoriteten att skrika efter mer begränsningar av sin frihet i "säkerhetens" namn.


8 december 2010

Unik terrordom

al-Shabaab in action
Två svensksomalier har dömts till fyra års fängelse för stämpling till terroristbrott. Det är första gången som detta brott har prövats inför rätta i Sverige. Med "stämpling till terroristbrott" menas alltså att männen har åtagit sig att genomföra terroristhandlingar. Åklagaren yrkade på tre år, de fick fyra (vilket bara det känns småfiskigt). Problemet är dessutom att man, som jag förstår det, inte har några riktiga bevis för åtalspunkten. Vissa av tingsrättens medlemmar menar att det är ställt utom rimligt tvivel att de båda männen åkt till Somalia för att ansluta sig till al-Shabaab, men att det inte är straffbart att ansluta sig till organisationen om inte anslutningen i sig innebär att man åtar sig att begå ett brott. Det är inte visat i det här fallet. Jag tycker att det här utslaget kräver mer uppmärksamhet. Det enda som står utom rimligt tvivel är att männen är idioter, men frågan är snarare vad som egentligen ska krävas innan man anser att någon bortom allt tvivel planerar att utföra terrordåd, eller för den delen vilket brott som helst? Jag måste fördjupa mig lite i ämnet känner jag. Finns det kanske några andra fall man kan dra paralleller till för att jämföra bedömningen?


Vadå för fredsprocess?

Efter den senaste tiden eftergifter och krälande av USA för att få Israel att tillfälligt förlänga byggstoppet för bosättningar, så släpper man nu helt sitt krav. Ändå så hävdar man sig vilja få igång "fredsprocessen". Jag antar att man är medveten om att det olagliga byggandet på ockuperad mark är ett ganska stort hinder i "fredsprocessen". Sådana handlingar strider mot fjärde Genevekonventionen och är olagliga, det har varit allmänt känt sedan 1967. Alla vet att Israel bryter mot internationell rätt. Men alla vet också att det är ok så länge man mumlar något om "säkerhet" eller andra klyschor, och pappa USA blinkar uppmuntrande bakom kulisserna. Man har nämligen gett sig fan på att militarisera mellanöstern. Det finns egentligen inga andra länder i regionen som är särskilt intresserade av detta, åtminstone inte i militärt syfte. Iran vill självklart skaffa kärnvapen, men man ska komma ihåg att det är ett politiskt mål, knappast militärt. Iran kommer självklart inte att börja kriga mot något land, det finns inget att vinna på det. Men man vill försäkra sig om att inte bli angripna.

Man ska också komma ihåg att det som Israel håller på med på Västbanken inte är lite random byggande för att hålla sina fundamentalister lugna, utan en väldigt tydlig plan för annektering av hela området. Genom bosättningarna skapar man infrastruktur och nya "säkerhetszoner" som i dagsläget innebär att runt 40% av Västbanken är helt kontrollerad av Israel. Jag vet inte hur mycket folk vet om bosättarna själva, men de kan vara bland de mest läskiga individerna på hela jorden. Om inte de galningarna förtjänar att räknas som terrorister förlorar termen all mening, vilket den förvisso kanske redan gjort..


30 november 2010

Hopplöst?

Nothing to hide?
Sitter och läser lite om senaste Wikileaken, och ser i Dagens Nyheters nätenkät att 33% anser att det var fel att släppa dokumenten. Say what? Jag minns att jag efter valet ofta fick frågan om jag tyckte att 5% av svenskarna var dumma i huvudet bara för att de röstade på Sverigedemokraterna. Som om det skulle vara något slags retoriskt misstag. Såklart att de är dumma i huvudet. Var ligger kontroversen där? Precis som de 33% som är emot offentliggörandet av USAs "hemligheter". Det är antagligen samma personer som tycker att jag som privatperson ska ha både två kameror och tre mikrofoner så långt upp i röven som det är mänskligt möjligt, för "har man rent mjöl i påsen bla bla bla"... Men en regerings fula hemligheter får man inte vädra. Eller? Ledarsidan i DN var också skriven i samma vidriga anda, precis som flera andra jag läst i ämnet, där man hävdar att publicistiskt oansvar från Wikileaks kommer att leda till en "än hemligare" diplomati. Vad fan är det för logik? Vems fel är det egentligen om det blir så? Ska polisen sluta utreda mord och våldtäkter för att det kommer leda till ett "än hemligare" mördande och våldtagande? Problemet är inte Wikimobben, utan USAs icke-existerande etik och smutsiga beteende som bara syftar till att gagna en rik minoritet. Om diskussionen ska börja handla om budbärarens rätt att berätta vad som sker istället för innehållet, så får man nog begrava den sista lilla strimma av hopp man hade kvar för mänskligheten.


27 november 2010

FBI bombar igen

Nittonårige USA-födde Mohamed Osman Mohamud, med rötter i Somalia, arresterades igår kväll i Portland. Han hade försökt spränga en bilbomb på Pioneer Courthouse Square, i samband med den årliga julgranständningen. "De" hatar tydligen inte bara vår frihet, utan även våra julgranar. Men bomben var en atrapp, ditplanterad av FBI. Så fungerar det nämligen i USA, och i det här fallet så har myndigheterna varit inblandade från början. Mohameds fantastiska bombplan föddes i augusti 2009, då han per email kontaktades av en person i Pakistan. Denne påstod sig vara inblandad i terroraktiviteter, och man diskuterade möjligheten för Mohamed att resa till Pakistan för att delta i jihad. Man ska i detta skede komma ihåg att Pakistans underrättelsetjänst ISI är ökända för att både starta och driva påstådda terroristceller, bland annat i syfte att identifiera potentiella upprorsmakare.

När man väl övertygat Mohamed om nödvändigheten i att spränga julgranar för det heliga kriget, så har han fått hjälp från FBI hela vägen. Man har hjälpt honom att spela in en "terroristvideo" som är brukligt. Man hjälpte honom att ordna fram en bomb, och en mobiltelefon för utlösandet av bomben. När Mohamed tryckte på knappen så satte han nog ett "Allahu Akbar" i halsen, för istället för det väntade fyrverkeriet så stormades hans van av agenter. Killen var ju för det första uppenbarligen en idiot, annars låter man sig inte luras på det där sättet. Så varför låter man hela detta förlopp gå så långt? Varför använder man amerikanska skattepengar för att grooma en tonåring till att utföra terrorhandlingar? Dels så är det ju ett vanligt scenario inom amerikansk brottsbekämpning att polisen skapar egna brott. För att motivera den redan uppblåsta budgeten och för att kräva mer "säkerhet", som nu med nakenscanningen på flygplatserna. Dels så behöver det globala "kriget mot terrorn" en strid ström av offerlamm för att hålla uppe hela charaden. Därför fick vi nu Mohamed Osman Mohamud, precis som vi innan honom fick den nigerianske kalsongbombaren Umar Farouk Abdulmutallab serverad på ett fat märkt "property of FBI".