Iran är inte Egypten

Konstaterar att det drar ihop sig till protester i Iran. Men kan det bli något liknande det man sett i Egypten eller inte? Apropå Egypten så ska man dessutom komma ihåg att läget fortfarande är osäkert. Att armén gripit makten är knappast någon garanti för progressivitet. Där så återstår det mycket arbete.

Men vad skiljer Egypten från Iran? För det första så befinner sig Mubarak och till exempel Ahmadinejad på var sin sida av pro/anti-västskalan. Bara en sådan sak ger upphov till ganska intressanta frågeställningar. Spelar det någon roll? För befolkningen så gör det kanske det. Delvis på grund av det så är kanske inte hatet mot Ayatolla Khamenei och Ahmadinejad lika allmänt och utbrett som det egyptierna kände mot Mubarak. Att ha en diktatur som dessutom är en utländsk marionett, är det sämre än en som inte är det? Ledarskapet i Iran verkar i vilket fall som helst inte lika ängsliga. Det kan indikera att man vet att det finns stora befolkningslager som är redo att kämpa för behållandet av det styre som nu råder. Det är svårt att säga om så är fallet. Jag tror att en hel del stöd finns. Regimen har trots allt varit smart nog att inte göra sig till ovän med de fattiga. Därför så åker Ahmadinejad runt i provinserna, bjuder folk på läsk och löser några av deras småproblem. Ibland räcker det med att göra sådant för att bygga upp en viss sympati.

På samma gång så är den iranska regimen mycket mer totalitär är något land i till exempel nordafrika. Man har en väldigt välfungerande förtrycksapparat, som är mer våldsbenägen än Mubaraks dito. Senast 2009 kunde man ju bevittna att säkerhetsstyrkorna inte ryggade för att spöa demonstranter till köttfärs. Om Iran tillåter demonstranter att campa i dagar på torg runt om i landet och kräva regimskifte så äter jag upp min hatt.  Tillåter man det så är det nämligen ett svaghetsbesked. Att man faktiskt är rädd. När man väl har tillåtit sådana protester så är resten oftast en formalitet. Ledarna sitter kvar ett tag för att iordningställa sina "affärer", och sedan schappar man. Dessutom så är ju regeringen i form av Ahmadinejad & Co en sak, men den egentliga makten ligger faktiskt ännu ett steg längre upp, hos den "högste ledaren" Khamenei. Ahmadinejad är ju när allt kommer omkring inte mycket mer än pausunderhållning. Khamenei är den som kontrollerar allt genom att bestämma vilka som hamnar på maktpositioner i landet. Ifall jag var en supreme leader med makt att utse arméchefer, mediachefer, religiösa ledare, domare, lagstiftare, presidentkandidater och allt däremellan, så skulle jag känna mig rätt safe.

Ahmadinejad och (därmed) även den iranska religiösa toppen har uttryckt sitt stöd för och gillande av revolutionen som startat i nordafrika. Senast hörde jag att de jämförde demokrativågen med deras egen revolution. Den som störtade shahen. Det vore sannerligen lite ironiskt om de själva sköljs bort. Men så är det med vågor. Det är inte helt lätt att bedöma hur de kommer att slå.

iran, egypten, mellanöstern dn1 gp svt svd12

Folkmakt

Mina varmaste lyckönskningar går ut till det egyptiska folket. Med beslutsamhet och enighet har de med fredliga medel gjort sig av med en diktator. Hoppas verkligen att denna demonstration av folkets makt ekar i korridorerna hos alla de andra ruttna ledarna. Inte bara i mellanöstern. Worldwide.

Måste vara en skön känsla att vara där.

egypten, revolution dn123 svd123 svt1 gp12

Jaså ni vill ha kaos?

Det finns en del olika idéer om hur man bör se på historien. Personligen tror jag på en filosofisk historiesyn, där det finns vissa allmängiltiga fenomen som nästan alltid upprepar sig. Det som Mubarak nu håller på med i Egypten är en av dessa tidlösa klassiker. Eftersom han inte vill lämna ifrån sig makten, så hänvisar han till det som alla statsmän gillar -"stabilitet". Han vill med andra ord inte avgå för att han är ansvarsfull och bryr sig om sitt stackars folk. Självfallet så är Egypten minus Mubarak = kaos, ingen självuppfyllande profetia. Det kan ingen veta, eller anta något om. Så då får man som "ansvarsfull" ledare se till så att det blir sanning. Ett vanligt sätt att uppnå detta är genom att använda tredjepartsvåld. Det vill säga, att skapa grupper utan direkt koppling till regimen vars uppgift är att skapa kaos, våld och förvirring. Det är ett vanligt grepp av diktaturer som försöker klamra sig fast vid makten. "Titta nu så det blir! Jag måste sitta kvar." Det börjar bli uppenbart att Mubarak tänker spela det kortet fullt ut innan han ger upp.

Rekommenderar liveströmmen på den överlägset bästa kanalen - http://english.aljazeera.net/watch_now/

egypten, mubarak, nordafrika dn1234567 svd1234 svt12

Vilka är "Mubarakanhängarna"?

Efter en tid av relativt fredliga demonstrationer så har våldet nu alltså brutit ut på riktigt i Egypten. Men vilka är då dessa "Mubarakanhängare"? Jo de är sjävklart Mubaraks köpta grobianer, vilket alla egyptier förstår. Det är inget nytt fenomen vare sig där eller i andra länder. När folket går ut och protesterar mot regimen så skakar regimen fram "motdemonstranter" som får attackera de riktiga demonstranterna. Det är väldokumenterat och har skett i åratal.

Vissa av de här råttorna råkade ju hamna i folkets händer under gårdagen, och de var inte sena att erkänna att de instruerats av regimen att gå ut och stödja den. Journalister som lyckades tala med vissa av "Mubarakanhängarna" hörde att det var allt ifrån statsanställda till vanliga snutar som beordrats att motdemonstrera. Flera hade polislegitimation på sig. Just det, nu vet vi varför det inte finns några poliser på gatorna. De har alla fått order om att gå hem, byta till civila kläder, och avvakta vidare instruktioner.. Så när Mubarak inte lyckades desarmera hatet mot honom genom sitt billiga tv-framträdande så skickade han ut stormtrupperna på gatorna för att visa att regimen har "stöd". Jag kan ju bara hoppas och be att ingen som följer händelserna i Egypten är så naiv att man faktiskt tror att detta är folkligt. Nu fattas bara att Carl Bildt eller någon annan självutnämnd demokrativän manar "båda sidor" till lugn. Om han inte redan gjort det. Följer inte hans älskade twittrande.

egypten, demokrati, mellanöstern dn1234 svd1234 svt12 gp1234 ab1

Vapenindustrin älskar diktaturer

Mubarak griper verkligen efter halmstrån nu. Han vet att det är slut. Miljoner egyptier har rest sig mot den ruttna trettioåriga diktaturen och då räcker det inte med att säga "Jag lämnar över makten..om ett tag". Han har inget mandat att bestämma något alls. Inte för att han någonsin hade det förutom genom förtrycket som medel.

Obama kom med nya halvhjärtade uttalanden i natt, där det återigen är tydligt att man vacklar mellan stödet för sin gamle tyrann till polare och att försöka framstå som försvarare av frihet. Det handlar främst om ekonomi, som det mesta här i världen. Visst är Egypten en strategiskt viktig allierad i imperialistagendan för mellanöstern, men det finns en viss grupp som tjänar mest på det hela. Vapenindustrin. Diktaturer tenderar nämligen att behöva vapen. Jävligt mycket vapen. Så när USA sponsrar Mubarak och andra "friendly dictators" med miljarder dollar årligen, så är det i själva verket ett slags statligt bidrag till den egna vapenindustrin eftersom pengarna i mycket stor utsträckning kommer tillbaka till staterna. Men de hamnar i fickorna på företag som Lockheed Martin eller General Dynamics. Amerikanerna skulle alltså i princip ha kunnat skänka de där skattepengarna direkt till företagen, men det skulle se lite väl fult ut. Det räcker med att runt hälften av varje skattedollar redan går till "försvaret". Därför använder man klientstater som Egypten och andra till det. Att man får lydiga knähundar runt om i världen på köpet är mest en trevlig bieffekt. Men man ska ha klart för sig i vems intressen det görs. Detta var precis vad Dwight "Ike" Eisenhower varnade för i sitt avskedstal 1961. Ibland undrar jag om mänsklighetens kollektiva minne inte är på guldfisknivå.

egypten, mubarak, obama, usa, vapenindustri svd123456 dn12345 gp1 svt12

Demokrati är ostabilt?

Obama är eufemismernas man. Man talar om "stabilitet" och "reformer", men både han och hans administration vägrar konsekvent att använda D-ordet tills det blir absolut nödvändigt, när det handlar om "friendly dictators" som Mubarak. Man vill inte välja sida, som det heter. Men att inte välja sida -är just att välja sida. För att använda Obamas företrädares diskurs, så är man antingen med eller emot.

Den folkliga demokratirörelsen som tagit fart i regionen borde egentligen vara en gåva från himlen för både USA och Europa. Jag tänker förstås på det så kallade "kriget mot terrorismen". Genom att stödja genuin demokratisering så drar man effektivt undan mattan för alla jävla Al-Qaida och de andra hjärnspökena som man fruktar så högt. Utan att skjuta ett enda skott. Det verkar i mina ögon mer effektivt än att "demokratisera" genom våld som i Irak och Afghanistan. Men "stabilitet" och "demokrati" är ju inte riktigt samma sak. Det förstnämnda gynnar amerikanska intressen, det andra gör det nödvändigtvis inte. Det gynnar de lokala folkens intressen.

Sanningen är så klart att västvärlden aldrig har haft några problem med diktaturer, så länge man kan säga till dem vad de ska göra. Demokrati är lite mer problematiskt ur den synvinkeln. Eller som "mellanösterns enda demokrati" Israel -uttrycker saken angående det i deras ögon bristande stödet för den egyptiska diktaturen:

"The Americans and the Europeans are being pulled along by public opinion and aren't considering their genuine interests"

"Even if they are critical of Mubarak they have to make their friends feel that they're not alone. Jordan and Saudi Arabia see the reactions in the West, how everyone is abandoning Mubarak, and this will have very serious implications."

För det första undrar man vem som sköter Israels PR, för att öppet stödja Mubarak på det här viset är knappast något som stärker hans position..Visst blir det "serious implications". Men om de är bra eller dåliga beror väl på vad man föredrar: Stabila diktaturer eller folkliga demokratier. Obama och övriga västledare står vid ett vägskäl. Antingen så offrar man sina strategiska intressen i regionen och stöder en utveckling som i det långa loppet kommer att vara positiv. Eller så demonstrerar man öppet sin dubbelmoral kring "demokratisering". Som jag ser det så finns det en sak som oroar väst mer än något annat. Nämligen att de andra västvänliga diktatorerna i regionen kommer att sluta lita på vårt stöd om vi "överger" Mubarak och i stället kanske de börjar samarbeta andra makter som Kina eller Iran. Och "unfriendly dictators" har vi ingen nytta av.

egypten, mubarak, obama, israel, usa, europa dn123456 svd1234567 gp1 svt12

Diktatorns dårskap

De flesta diktatorer är galna. De lever i en upp- och nervänd värld. Hosni Mubarak likaså. Jag gillade hur han i gårdagens tal till folket försökte få det att verka som om protesterna var ett resultat av att han gett dem så mycket rättigheter. Sedan försökte han (som Ben Ali i Tunisien) att mildra vreden genom att avskeda regeringen. Självklart så fungerar det inte på det viset. Det är inte "regeringen" folket vill åt. Det är Mubarak. Kom igen nu Hosni. Du har gjort ditt bästa i 30 år för att förvägra folk frihet och värdighet. Now fuck off.

Tills Mubarak har fattat att folket vill ha bort regimen -inte en förändring i den, så kan man ju förströ sig med nedanstående klipp där man diskuterar vad det här upproret egentligen handlar om. Följa utvecklingen i realtid gör man bäst HÄR på Al Jazeeras livekanal. Kildén & Åsman skriver bra om Sveriges pinsamma tystnad. Svensson spekulerar i vart Mubarak tar vägen (Israel?), och Röda Malmö talar om "diktaturens kreatur". Ett alltid lika aktuellt Palme-citat. 

egypten, mubarak, demokrati, mellanöstern dn123456 svd123456 svt12

Egypten vs Mubarak

Trots att regimen försöker att kväsa upporet i Egypten, senast genom att försöka stänga av internet, så är folket fortsatt beslutsamma och enade. Mubarak ska bort. Egypten är en vågbrytare för folkligt självbestämmmande i mellanöstern, och det är därför exempelvis USA, men även andra västmakter är skiträdda för ett regimskifte där. Om Egyptens regim faller, så kan nämligen alla klientregimer falla. Vilket självklart vore förödande för USAs intressen i mellanöstern. Men det var tvunget att ske förr eller senare. Idag kl 17 hålls det förresten en demonstration i solidaritet med det egyptiska folket, utanför Egyptens ambassad på Strandvägen i Stockholm. För den som känner sig manad. Här följer lite bilder från Kairo och annorstädes. Upproret är landsomfattande. Vill man kolla live kan man göra det HÄR. Snart träder utegångsförbudet i kraft, och folk har ingen avsikt att gå hem..

egypten, usa, mubarak, demokrati, samhälle dn1234 svd1234 gp1234 svt1234

USA om Egypten

Kolla in PJ Crowley, talesman för det amerikanska utrikesministeriet. Jag gillar hur han dels försöker ta avstånd från Mubaraks förtryck, men på samma gång uttalar stöd för hans regim. Egypten är ju trots allt en viktig allierad och står för "stabilitet". Jävla stolpskott. Antingen så stöder man väl diktatorn eller inte? I det här fallet gör ju dock PJ saken väldigt tydlig. Om man lyssnar mellan raderna. Runt 6:40 in i klippet behöver man inte ens anstränga sig. En stor eloge till Shihab Rattansi, i mitt tycke kanske det bästa nyhetsankaret som finns idag. Här visar han hur man kan intervjua utan att spela med i the bullshit game. En vanlig journalist skulle på god branschpraxis tolkat de undvikande svaren som en uppmaning att gå vidare till ett annat ämne.

egypten, usa, politik, mellanöstern, mubarak svd12 svt12345 dn1234 ab gp1 

Ett nytt mellanöstern

Det är mycket som händer i mellanöstern just nu. Sanningar kommer upp till ytan. Folk har fått nog av lögner och förtryck. För västvärlden så är det här skrämmande. För det kan innebära att arabvärlden börjar välja sina egna ledare. Det är alltså möjligt att de inte längre kommer att styras av väst. Detta är så klart upprörande.

Britterna förde med sig demokratin till Egypten efter andra världskriget. De älskade demokrati, britterna. Man hade på den här tiden lite samma roll som "demokratins försvarare" som USA har tagit idag. Tills egyptierna ville göra sig av med monarkin i landet. Då satte britterna dem i fängelse. För britterna gillar monarkin. Att man inte befann sig i Storbritannien var inte relevant. Man vill alltid "ge" demokrati till världen, tills det blir uppenbart att folket inte vill rösta på det alternativ vi gillar. Då måste de tillrättavisas. De är nämligen inte lika vettiga och rationella som oss. De gör så konstiga saker.

 Ett annat exempel på det är Hamas. Jag ska inte bedöma hur pass bra eller dåligt det partiet är. Men det är demokratiskt valt. Enligt de observatörer som fanns på plats, var det till och med mycket demokratiskt valt. Men västvärlden gillar inte Hamas. Västvärlden gillar Mahmoud Abbas. Efter de senaste avslöjandena om Abbas och hans myndighets inofficiella konspirationer med Israel och USA mot det egna folket så förstår man varför Hamas var "fel" val. Det var inte vårt val. Frihet är friheten att göra som vi vill.

Mubarak kommer att gå samma öde tillmötes som sin tunisiske kollega. Det Mubarak tänker på just nu är inte hur han ska stanna vid makten. Han funderar på vart han ska fly. Precis samma funderingar som många andra ledare i mellanöstern bör sätta igång med. För detta slutar inte i Egypten. Ledarna har sedan länge vänt folket ryggen, och lögnerna har tagit slut. Det går inte att skapa fler. Palestinierna vet nu säkert att Abbas myndighet inte förtjänar något förhandlingsmandat. Egyptierna, Algerierna, Jordanierna och Jemeniterna förstår att det är möjligt att bli av med sina egna diktatorer. Libaneserna vägrar att lyda USA och fortsätter stå bakom Hizbollah. I flera andra länder så gror missnöjet med det korrupta ledarskapet. Arabvärlden vill ha riktigt självbestämmande och riktig demokrati utan att andra nationer blandar sig i. Är det så konstigt? Är inte det vad "demokrati" handlar om? Eller kallas det bara demokrati när vi håller med om åsikten?

mellanöstern, palestina, egypten, korruption dn12 svd12 gp123 svt1234 ab