Visar inlägg med etikett rasism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rasism. Visa alla inlägg

2 februari 2011

Var gärna rasist -Säg det bara inte

Fågeln "sjunger"



"Vogel" betyder "fågel" på tyska, och det var ju därför lite "kul" att just Leif Vogel blir det senaste forcerade SD-avhoppet. För nog sjöng han ut alltid. Han sjöng om alla de sviniga åsikter som Sverigedemokraternas politiker när i själ och hjärta. För är det något som vid det här laget borde vara självklart med det partiets representanter så är det att grov rasistisk diskurs är vardagsmat -bara man inte säger det öppet. Att som Leif Vogel sprida sina fördomar i slutna sällskap eller under pseudonymer på nätet är så klart helt ok. Jag är fullkomligt säker på att jag personligen fört hätska diskussioner med både Vogel och en bunt andra ljusskygga typer bland partiets förtroendevalda på diverse internetforum och debattsidor. De huserar ofta på dylika platser. Jag har nämligen med åren utvecklat ett ytterst känsligt luktsinne för att känna igen texter som är skrivna av samma person i olika sammanhang.

Sverigedemokraternas pressansvarige Martin Kinnunens uttalande om Leif Vogel säger också det mer än han själv tror. Han pratar om "språkbruket" och "gott omdöme". Precis, det är inte åsikterna det är fel på, utan hur man uttrycker dem. Leif Vogel själv är ju helt med på noterna. Han ångrar också "ordvalet", men inte "andemeningen". Så även om man ser andra människor som äckliga ohyrespridande negrer eller blodsugande judesvin så är det helt ok -bara man har det "goda omdömet" att inte säga det öppet. Klarar man dessutom av att formulera ordet "invandringskritisk" så står dörren till Sverigedemokraternas förtroendeposter vidöppen.


26 januari 2011

Rasistligan


Sverigedemokraterna alltså. Jag är gruvligt trött på dessa små små människor som gjort sig en politisk karriär på att vara rädda för skägg. Dag in och dag ut så gnäller de om att media censurerar dem och försöker göra sig till martyrer. Ändå tycker jag det verkar som om de påfallande ofta får uttrycka sig på bästa nyhetsplats. I den blekfete Jimmie Åkesson har de hittat sin Messias. En färglös, lugn och sansad typ som egentligen inte skapar mer äckelkänslor än många av de andra partiernas representanter. Bakom honom huserar dock fortfarande samma gamla flinande garde av pajasar. Eller invandringskritiker, som de vill kallas. Men tyvärr så kallas man inte alltid för det man vill här i världen. Ibland kallas man för det man är. I det här fallet, en bunt väldigt rädda, väldigt rasistiska män.

Vi kan diskutera semantik och ordval i åratal. I slutändan handlar det bara om en sak. Man vill inte ha hit några kulturer som är annorlunda än vår. Man menar självklart "sämre" när man säger "annorlunda". Amerikaner är exempelvis kulturellt väldigt annorlunda än svenskar. Men deras kultur är ju bra. Alltså inget hot. Hotet uppkommer när vår goda kultur blandas med en sämre kultur. 

Ett annat ord för "sämre", är "underlägsen". Man vill alltså inte beblanda sig med några underlägsna kulturer. Den underlägsna kulturen riskerar att sprida sig och förstöra den överlägsna. Främst eftersom de som hör till den underlägsna kulturen föder så många barn. Byt nu ut ordet "kultur", mot "ras", och försök hitta något som skiljer Sverigedemokraternas snack från vilket nazistparti som helst. Bara för att man byter ut stigmatiserande ord mot ord som förefaller ofarliga, så betyder det inte att man egentligen säger något annat. Man kan kalla sig invandringskritisk, eller vad fan som helst. Men att påstå att man i grunden tycker något annat bara för att man slutar använda vissa ord, det är bara ohederligt. Men därav namnet -Rasistligan.

Kolla in när Jimmie blir ägd i BBC förresten. Hans engelska är ju under all kritik.



20 januari 2011

Jag kräks på Birro

Då och då råkar jag läsa något som uppmärksamhetshoran Marcus Birro kläcker ur sig på sitt sedvanliga osmakligt idiotiska sätt. Jag känner mig i det närmaste fysiskt besudlad varje gång. Med anledning av detta så brukar jag försöka undvika allt som bär Birros signum, eller sådant som har befunnit sig mindre än 100 meter ifrån hans äckliga uppenbarelse. Oftast föranleds mitt uppmärksammande av Birros "skriverier" alltså av rapporter om hur någon annan hatar Birros unkna åsikter. Den här gången var det Magnus Betnér som tyckte att Birro var "dum i hela jävla huvet". Tack Magnus, du har flyttats upp flera divisioner i vardagskrigs hierarki. Det Betnér reagerade på var Birros vedervärdiga krönika i gårdagens Expressen. Inget förvånar ju i denna skitpublikation, men Birro skriver bland annat:

"Lita aldrig på små flickor i rullstolar som ber dig om något. Särskilt inte om det står utländska män i träningsbyxor strax intill. En rätt dyrköpt och ärligt talat ganska vidrig lärdom."

För de som inte har koll, så är detta i det närmaste classic Birro. Att först tycka synd om sig själv för att han blivit lurad av någon tiggare på stan. För att sedan ondgöra sig över att han är så god och naiv och idealistisk som trott på dessa lumpna bedragare. Att folk utnyttjar hans godhet. Sedan går han vidare till de mest infantila generaliseringar om tiggare och män med träningsbyxor som hans fragment av författartalang kan uppbringa. Generaliseringar som visar att han inte är god och naiv alls. Som med stor tydlighet istället visar att han har så usel självkänsla att hans behov av att hoppa på andra människor är jävligt svåröverträffat. Han avslutar twitter-debatten om krönikan med en till sida ur hans opublicerade epos "förföljelsemanins manual".
"Ni vinner! Grattis Betnér och alla andra hatets lakejer! Jag lägger ner detta. Detta blir sista texten. Hej då."
Mitt namn är Marcus. Det är synd om mig. Mitt hela raison d'être är min uppfattade självbild som martyr. Folk HATAR mig. Jag hatar ALDRIG någon. Bara de som är svagare än mig. Jag undrar hur lång tid det tar innan Birro vänder denna motgång till en egen uppdiktad framgång. Tyvärr så innebär dock inte uttalandet att han lägger pennan på hyllan. Bara twittrandet. "Så enkelt kommer ni inte undan" enligt Marcus. Det är lugnt. Vi vet att sjukdomarna du sprider inte är något man botar över en natt.


2 januari 2011

Overkill

"Overkill is the use of excessive force or action that goes further than is necessary to achieve it's goal."
En passande beskrivning på Svenska ishockeyförbundets beslut att stänga av en domare som publicerat en Muhammedkarikatyr på sin facebooksida. Detta agerande förenar två av mina största irritationsmoment när det gäller islamist/rasist-frågan. Dels så ger sådana här ageranden falsk legitimitet till Vilks smörja, som endast syftar till att ge honom själv uppmärksamhet. Satir är det absolut inte, för satir är bara effektivt när den riktar sig mot överheten. Inte heller så handlar Vilks om yttrandefrihet eller något egentligt ifrågasättande av något. I sådant fall kan han väl rita en bild på kungen med en squash i röven och studera mottagandet? Nej, Vilks chockar för att stärka sitt varumärke, och inget annat. En vidrig populist helt enkelt. Blir så trött på folk som ska tillskriva denna tölp någon slags hjältestatus för hans patetiska alster. Om man vill kritisera islam eller deras profet, så finns det massor med människor att lyfta fram som har skrivit och jobbat med ämnet religionskritik på ett seriöst sätt. Men nej, Lars Vilks usla karikatyrer sammanfattar ju tydligen hela problemet, och eliminerar behovet av tänkande. Så billigt och ruttet.

För det andra så leder dylikt överreagerande till vatten på islamofobernas kvarn, dessutom av syndaflodslika proportioner. Detta är precis vad de främlingsfientliga partierna vill. Att framställa sig som de enda som vågar och kan säga "vad vanligt folk tycker". Så sådana här tilltag av myndigheter och organisationer är därmed inte bara ineffektiva, de är även kontraproduktiva. Man måste väl ändå förstå att man inte uppnår något genom att ge sig på de mentalt utarmade krakar som tror att Muhammedkarikatyrerna är något kul.


17 december 2010

En Klausen mindre

Med visst vemod konstaterar jag att Levi Klausen blivit ombedd att lämna Sverigedemokraterna. För oss som gillar humor är det därmed en sorgens dag (natt). Det som fick bägaren att rinna över var tydligen uppmaningen om att spika upp grishuvuden på dörrar för att hålla muslimer borta från hem och boning. Partiet verkar inte bry sig om att Levi Klausen faktiskt har rätt i sak. Det skulle hålla dem borta. Som tur är har vi tydligen åtminstone en Klausen kvar inom SD. Broder Martin. Inte fullt lika efterbliven som fågelholken Levi, men inte heller i närheten av broderns karisma. Det verkar också finnas en Jerry Klausen, märker jag nu. Hur många är de egentligen? Var är Ulf Nilson? Klausens degenererar ju fullständigt den pursvenska genpoolen.

15 december 2010

Veckans svin

Här är en titel som jag negligerat på sistone. Veckans svin. Jag hade näst intill förträngt konceptet, tills tanken plötsligt väcktes av ett grymtande från en av Expressens krönikörer. Nämligen Ulf Nilson, självutnämnd "världsreporter". Ulf slog igenom på 50/60-talet då vilken halvt skrivkunnig apa som helst, begåvad med en käft, tydligen kunde göra sig ett namn trots insatser på ren skitnivå. Nu är han "krönikör", och kan således raljera med sina illa dolda fördomar utan något som helst ifrågasättande. Tidigare så har Ulf bland annat argumenterat för kolonialismens återinförande, samt sagt att kvinnor är mindre värda än djur i "arabvärlden". Ulf skriver nu, på sitt sedvanligt amatörmässiga och stillösa sätt:

"Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer. Kort sagt: vi befinner oss i krig."

Om man bortser från att man knappt förstår vad fan karln menar, så är faktum att Ulf, trots sina hedervärda ansträngningar att svartmåla ickesvenskar, kan vara den mest svenskfientliga person jag kommer på. Allt han skriver handlar om hur dumma, naiva, eller godtrogna svenskarna är. Hur allt med oss och vad vi gör är fel. Han måste verkligen förakta oss, den mannen. Hans uttryck "pursvenskar" kommer väl säkerligen, i skymundan, att glädja många xenofobiska collegetröjan-instoppad-i-jeansen-typer. För publikt så tar inte ens uttryckligen främlingsfientliga element sådana termer i sin mun. Man förstår att man ska prata om "kultur", inte "ras". Men inte Ulf. Han säger något annat. Vad det är förstår jag inte helt och fullt, men jag noterar en distinkt brun smak i hans som vanligt, sorgligt bristfälliga anrättning. Frågan är om sådan svinföda verkligen ska få serveras i tidningarna?


14 december 2010

Untermenschen

Det finns en fundamental orättvisa i Assange-fallet. Nu syftar jag inte på hur tveksam den pågående rättsprocessen är, för alla misstänker ju med rätta att det till stor del handlar om att hålla mannen i förvar tills amerikanerna har benat ut hur och vad de tänker göra med honom? Den huvudsakliga orättvisan ligger snarare i att Wikileaks och Assange har avslöjat ohyggliga krigsbrott och lögner utan att världen reagerar annat än på löpsedlar. Ingen hålls ansvarig. Däremot så hörs det allt högre krav på åtal och till och med mord, på de som avslöjat brottslingarna. Vem bör egentligen sitta i rätten och försvara sina kriminella handlingar?

Det handlar på sätt och vis om samma mentalitet som florerade i Tyskland under 30- och början av 40-talet. Jag talar naturligtvis om förhållandet till vissa grupper av människor som "untermenschen". På ren svenska "undermänniskor" eller "lägre stående folk". Vi gör faktiskt även idag...precis samma sak. Betänk följande scenario:

En obeväpnad, svensk soldat ligger och blöder på ett golv, mer eller mindre medvetslös. En utländsk soldat går fram till svensken och skriker "He's fucking faking he's dead!" En av hans kamrater säger "And he's breathing". Den första soldaten skriker återigen "He's faking he's fucking dead!" och skjuter bokstavligen talat huvudet av den sårade soldaten. Rummet täcks av blod och små bitar kött och ben. En annan soldat konstaterar med visst nöje "He's dead, now". Av en händelse så filmar en kameraman hela förloppet.

Vad vore reaktionen? Skulle folk tycka att det var ok? Något att bry sig om? Det tror jag absolut.

Det här händer hela tiden. Värre krigsbrott än så sker hela tiden. Men de som skjuts i smulor är inte svenskar. De är afghaner, irakier, somalier eller vad det nu kan vara. Deras liv är helt enkelt inte viktiga för oss. Vår del av världen har under lång tid programmerats om att vi på alla vis är överlägsna dessa människor. Att "mänskliga rättigheter" är intressanta bara när det gäller oss själva och kanske något folk vi för tillfället "förbarmar" oss över. Väldigt lite har sannerligen förändrats sedan kolonialtiden, där vår överlägsenhet fick ursäkta det mesta. Försök inte leva tillsammans med andra, försök inte förstå dem, försök inte behandla dem som människor. Skjut dem bara. Och så undrar folk var rasister, främlingsfientliga och ultranationalister får sin livskraft ifrån?


21 november 2010

Tintin inför rätta

När jag var liten så var Tintin en av mina absoluta favoriter. Inte så mycket för Tintin själv kanske, men sidokaraktärerna är briljanta. Den koleriske gamle spritlampan Haddock, de halvt efterblivna och hjärtligt klantiga Dupontarna, eller virrpannan Kalkyl.

Pretty racist, sure..
Imorgon börjar rättegången om albumet "Tintin i Kongo" i figurens hemland Belgien. Enligt målsägaren så strider seriealbumet mot en lag som förbjuder rasistiska budskap i konstnärliga produkter. Först och främst så måste jag säga att "Tintin i Kongo" är ett av de album jag gillar mest. Inte för att jag gillar stereotyper, utan driften med dem. Det är nämligen så galet överdrivet och rasistiskt att det inte går att ta på allvar. Inte ens som barn trodde jag att stereotyperna i albumet skildrade någon egentlig verklighet. Det var dock roligt i sin överdrivenhet, som går igen i alla Hergés album. Titta till exempel på hur extremt stereotypt amerikaner skildras i "Tintin i Amerika", eller på bilden av kineser i "Blå Lotus". Hur fördomsfullt som helst, och hur kul som helst.

Det är inte heller första gången som just albumet om Kongo klagas på. Första gången var det inte på grund av bilden av afrikaner, utan då var det djurrättsaktivister som ansåg att Tintin uppvisade grymhet mot djur. En av scenerna, där Tintin spränger en noshörning med dynamit, fick till exempel ändras inför albumets nyrelease i Sverige och Danmark på 70-talet. Jag anser att det här är politisk överkorrekthet. Det är väl en sak att inte tillåta dylika skildringar i nytt material, men att retroaktivt censurera Tintin? Jag tvivlar på att sådant bidrar till mindre rasism. Skriv ett förord om den hemska kolonialismen eller något, men att censurera är att gå löjligt långt. Kanske är det bara jag som gillar Tintin för mycket, vem vet? Passar även på att länka till tidernas bästa Tintin-parodi. Tintin: Breaking Free.


5 november 2010

Sälja arbetstillstånd

Samvetslösa företagare tar betalt 30.000 spänn och uppåt för ett svenskt arbetstillstånd. Det fungerar alltså så att ett anställande företag ansöker om fler arbetstillstånd än antalet arbetstillfällen, och sedan säljer arbetstillstånden dyrt. Ett system som sedan länge utnyttjas av "entreprenörer" inom arbets-trafficking i resten av Europa. Tillståndet ger bl.a. möjlighet att få förstahandskontrakt på lägenhet, få svenskt id-kort, körtkort och bankkonto. Rätt så användbart.

Det där är ju ett stort problem, men ett lika stort problem är att folk verkar få sådant här fusk till någon slags invandrarproblem. Bor vi i samma land? Som att det är invandrare som ligger bakom fuskandet i samhället? Min åsikt är att alla fuskar, hela jävla tiden, och är det någon som inte gör det så är det ett undantag. Fusket är ju nästan en svensk nationalsport. Praktiskt taget alla svenskar jag någonsin känt har fifflat med traktamenten, svarta pengar, reseräkningar, skumma skatteavdrag och annat. För att inte tala om bidragen, åh de underbara bidragen! Vem säger att det är osvenskt att fortfarande stå skriven hos sina föräldrar så att ens sambo kan få bostadsbidrag? Eller att utnyttja a-kassan in i det längsta medan man satsar på någon slags romantiserad författarkarriär? Det är ju det svenskaste som finns. För övrigt så är det alltid de rika som fuskar mest, de fattiga socialgrupperna har helt enkelt inte samma kunskap om fuskmetoder som de välbärgade. Men nu avviker jag kanske från ämnet...

31 oktober 2010

Overkill

Det vill säga mer än vad som behövs, eller som är resonabelt eller passande för ett visst syfte. Vad kan man annars kalla det när svensk polis stormar in mitt i natten hos någon med familj som om de jagade självaste Bin Laden? Finns det någon anledning till att man måste traumatisera barn istället för att sköta gripanden på ett snyggt sätt? Vad jag har förstått så är det inte direkt något hett spår det här. I sådant fall så släpper man väl knappast flera av de misstänkta direkt. Man kanske bara är helt ute och cyklar på alla sätt och vis. Det är ju från polisens sida för det första enormt töntigt att man inte ens vill svara på frågan vad hotet egentligen bestod av. Hela spåret verkar ju grunda sig på ett tips. Big whoop..tips är inget att hänga i julgranen om man säger så. Det hemska med sådana här bombskräckisar är ju att invandrarhatet bubblar upp än mer. I början var folk övertygade om att det var somalier som låg bakom, nu riktas avskyn mot araber, eftersom de gripna är syrier/palestinier. Sak samma, huvudsaken är att de är muslimer. Javisst, det låter bra. Okej då, om folk ska spekulera, så ska jag också spekulera lite.

Vet ni vad jag skulle göra om jag var den eller dem (min teori) som knäpper svartskallar i Malmö? Jo jag skulle se till att media fokuserar på någonting helt annat. Kanske bombhota något? Kanske slänga ut lite skojiga tips till den överdramatiska svenska poliskåren? Grattis.


29 oktober 2010

Inte som Europa

Trots att DN talar om "islamofobi på frammarsch i USA", så ska vi inte bedra oss. Det där med islamofobi är fortfarande mestadels ett europeiskt problem. De personer som hyser sådana åsikter i USA tenderar att vara desamma som tror att Obama kommer att slita av sig masken när som helst och avslöja sig som Osama Bin Laden. Att påstå att "koranbränningar blivit vardag" är därmed knappast en korrekt analys. Amerikanska muslimer är generellt sett bättre integrerade i och mer välvilligt inställda till sitt land än vad vi ser i Europa. Det är därför jänkarna i huvudsak är rädda för muslimer som kan skicka bomber till USA och inte de tusentals muslimer som redan finns i landet.

För övrigt så fattar jag inte problemet? Det står ju tydligt att det planerade islamiska centret kommer att ligga två kvarter från ground zero. Om man någonsin har varit i New York, så vet man hur långt två kvarter är. När man väl kommer till den tänkta byggplatsen vid Park Place så råder det knappast något tvivel om att man är någon helt annanstans. För övrigt så ligger strippklubben "New York Dolls" på ungefär samma avstånd från de forna tvillingtornen. Det borde ju vara minst lika stötande för de kristna högertyper som vi talar om.

6 oktober 2010

Demonzzztration

I måndags var jag på en manifestation i Stockholm, mot Sverigedemokraterna och Alliansens nedskärningspolitik. Jag kanske förväntar mig orimliga ting, men jag blir alltid besviken på dessa tillställningar. Demonstrationer ska inte vara energilösa och slätstrukna. Jag föredrar demonstrationer som drar fram som en urkraft och sopar allt ur sin väg. Det var faktiskt inte utan en viss sorgsenhet som jag ägnade några nostalgitankar åt Göteborgskravallerna..

Denna verkade mest vara en möjlighet för så många "talare" som möjligt att få representera sin sak, med så likriktade argument som möjligt. Går man på en antirasist-demo behöver man inte höra en massa snack om hur dåligt det är med rasism, det är som att "avslöja" att korvkiosken säljer korv. Det räcker väl för fan med högst 3-4 talare som kan artikulera målet med demon samt elda upp massan lite. Vi behöver inte höra på varenda typ som inte kan leva utan att från talarstolen visa att de minsann är där.. Jag gick dit med kamplusta, och lämnade Sergels Torg (destination Mynttorget) som en bruten man. Vid riksdagen fortsatte det hela, med fler talare..vilket slutligen drev mig hem till bostaden.

En äkta revolutionär