9 oktober 2010
Insanity
Läste i dagens tidning om det nya fenomenet "speed shrinking". Det har ingenting med isvakar att göra, utan är en psykologisk crossover på speed dating. Alltså, du får träffa ett helt gäng på kort tid och få hjärnan skrynklad lite lagom av var och en. What the fuuuck är det för fel på världen?! Vad kommer härnäst? "Speed operation"? Där kirurgen gröper ur dig som en grapefrukt, kör några stänk sprayplåster på köttdelarna och bara häller tillbaks hela skiten? Denna travesti på medicinsk behandling berör två av mina favorithatpunkter. Dels den svenska fixeringen vid att anamma varenda skitgrej som kommer från USA, och dels den allmänna psykosen om att allt ska göras så snabbt som möjligt. Får nog tillfälle att återkomma till dessa teman.
Ämnen:
hälsa
6 oktober 2010
Demonzzztration
I måndags var jag på en manifestation i Stockholm, mot Sverigedemokraterna och Alliansens nedskärningspolitik. Jag kanske förväntar mig orimliga ting, men jag blir alltid besviken på dessa tillställningar. Demonstrationer ska inte vara energilösa och slätstrukna. Jag föredrar demonstrationer som drar fram som en urkraft och sopar allt ur sin väg. Det var faktiskt inte utan en viss sorgsenhet som jag ägnade några nostalgitankar åt Göteborgskravallerna..
Denna verkade mest vara en möjlighet för så många "talare" som möjligt att få representera sin sak, med så likriktade argument som möjligt. Går man på en antirasist-demo behöver man inte höra en massa snack om hur dåligt det är med rasism, det är som att "avslöja" att korvkiosken säljer korv. Det räcker väl för fan med högst 3-4 talare som kan artikulera målet med demon samt elda upp massan lite. Vi behöver inte höra på varenda typ som inte kan leva utan att från talarstolen visa att de minsann är där.. Jag gick dit med kamplusta, och lämnade Sergels Torg (destination Mynttorget) som en bruten man. Vid riksdagen fortsatte det hela, med fler talare..vilket slutligen drev mig hem till bostaden.
Denna verkade mest vara en möjlighet för så många "talare" som möjligt att få representera sin sak, med så likriktade argument som möjligt. Går man på en antirasist-demo behöver man inte höra en massa snack om hur dåligt det är med rasism, det är som att "avslöja" att korvkiosken säljer korv. Det räcker väl för fan med högst 3-4 talare som kan artikulera målet med demon samt elda upp massan lite. Vi behöver inte höra på varenda typ som inte kan leva utan att från talarstolen visa att de minsann är där.. Jag gick dit med kamplusta, och lämnade Sergels Torg (destination Mynttorget) som en bruten man. Vid riksdagen fortsatte det hela, med fler talare..vilket slutligen drev mig hem till bostaden.
| En äkta revolutionär |
Ämnen:
alliansen,
rasism,
regeringen,
sverigedemokraterna
3 oktober 2010
Trådlöst
Nu för tiden när man konstant är uppkopplad på massor av olika sätt och sällan får ett ögonblicks ro, så går mina tankar till tiderna före. När jag var liten fanns inte mobiltelefoner. Ville man få tag i någon fick man vackert uppsöka en fast telefon och hoppas att vederbörande satt hemma vid sin. Om man befann sig ute och ville ha tag i någon som också var ute, så var det bara att börja spela Sherlock Holmes. Fråga folk i närheten om de sett personen. Uppsöka platser där personen var känd för att hänga. Skrika från balkonger var också gångbart. Man hade helt enkelt ingen koll på folk. När någon familjemedlem lämnade huset så var de borta. Som om de köpt en enkelbiljett till ett svart hål. På något sätt såg man inte alls detta som ett problem, det var skönt att få försvinna ibland. Härliga tider.
Ämnen:
nostalgi
2 oktober 2010
Hipsters
Fula sotarmössor, långa fula skjortor, långa jättefula rockar, fyrkantiga skitfula glasögon, fula skor i tyg, ironiska mustascher..listan kan göras lång på hipsterstilen/identiteten/whatever. Baka sitt eget surdegsbröd, rösta på miljöpartiet, tatuera en leksaksbil på armen, the list goes on..
Det som verkligen i slutändan irriterar mig hos hipsters är att de är såna fakes. Att de på något sätt spelar arbetarklass när man förstår att de inte är det. Är semestrar till Toscana, refererande till lägenheten som "våning", samt kaffe- och vinsnobberi en del av ens bakgrund så är man inte arbetarklass. En annan sak som förbryllar mig är: om man nu vill revoltera på något sätt, varför göra det genom att försöka vara så töntig som möjligt? Knas.
Ämnen:
vardagsproblem
1 oktober 2010
Livsläxa
Jag fyllde 30 i år. Det är inte längre så vanligt att jag tänker på det förflutna eller ångrar saker jag gjort eller inte gjort. Det har ältats tillräckligt. Däremot så önskar jag ibland att jag lite tidigare hade haft vissa av de kunskaper och insikter jag nu samlat på mig. Så i ett vagt hopp om att någon kan ha nytta av det, kommer jag att lägga ut några råd här och var. Vissa saker kommer säkert att vara klyschiga, men man behöver inte vara originell för att ha rätt.
Man ska inte jämföra sig med andra.
Det är alltid egot som vill jämföra. Egot söker hela tiden efter saker som får det att känna sig viktigt eller överlägset. Det får en visserligen att må bra ibland, men egot är också av naturen som ett osäkert barn. Så precis som ett barn så kan det inte undgå att även jämföra sig med dem som har bättre eller mer, vilket tar bort lyckan över det man nyss var glad över.
Med andra ord, genom att jämföra sig med andra låter man i princip världen utanför kontrollera hur man ser på sig själv. Det kan aldrig bli något annat än en känslomässig berg- och dalbana..
Därför ska man bara jämföra sig med sig själv. Titta vad du har har uppnått sedan sist, vad du har lärt dig, hur du har växt som person, vad du har upplevt, vilka du har träffat. Det lönar sig verkligen i det långa loppet.
Man ska inte jämföra sig med andra.
Det är alltid egot som vill jämföra. Egot söker hela tiden efter saker som får det att känna sig viktigt eller överlägset. Det får en visserligen att må bra ibland, men egot är också av naturen som ett osäkert barn. Så precis som ett barn så kan det inte undgå att även jämföra sig med dem som har bättre eller mer, vilket tar bort lyckan över det man nyss var glad över.
Med andra ord, genom att jämföra sig med andra låter man i princip världen utanför kontrollera hur man ser på sig själv. Det kan aldrig bli något annat än en känslomässig berg- och dalbana..
Därför ska man bara jämföra sig med sig själv. Titta vad du har har uppnått sedan sist, vad du har lärt dig, hur du har växt som person, vad du har upplevt, vilka du har träffat. Det lönar sig verkligen i det långa loppet.
Ämnen:
livsläxor
Reality bites
Jag har gjort en fasansfull upptäckt. Min IT-kunskapsnivå har legat och fossiliserats de senaste 5 åren, minst. För de flesta är detta kanske ingen stor grej, men jag har hela mitt vuxna liv gått runt och trott att jag varit en genuin trollkarl bakom pekdonet.
Jag vet var denna självförnekelse har kommit ifrån. Men jag behöver dra lite bakgrundsfakta. När jag var riktigt ung så fanns nämligen inte internet. Javisst, det existerade säkert i någon hemlig bunker under något universitet i staterna, men vanligt folk var fullkomligt ovetande om "da net". I det avseendet var jag en pionjär. Det var inte många som var ute på nätet på den tiden när blotta konceptet dator nästan var som ett främmande ord. Saker som nedladdning var reserverat enbart för de hårdaste och mest vågade datanördarna, och där hade jag nästlat mig in. Ni förstår, på den här tiden laddade man ner i 33k. Att dra ner en skiva tog typ..en vecka. Om allt gick bra. Känslan när jag hade tankat färdigt min första film var gudalik. Total lycka och häpnad.
![]() |
Jag tror att min generation kan vara den sista i Sverige som över huvud taget kan förhålla sig till hur världen såg ut pre-internet. Det måste jag återkomma till någon gång, men poängen är att de där tiderna byggde upp någon slags hackercred-konto som jag för länge sedan har slutat att göra insättningar på. Nu tog även krediten slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

