16 januari 2011

Microsoft i MASKopi med Israel

Att Israel och USA låg bakom datormasken Stuxnet var enligt mig och många andra (som till skillnad från mig kan något om IT), en no-brainer. Israel i synnerhet, har motivationen, engagemanget, antagligen de främsta säkerhetsexperterna i världen, och drar sig bevisligen inte för att använda otillåtna medel. Nu bekräftas det av bland annat New York Times att masken utvecklades just för det specifika syftet att attackera Irans kärnkraftsprogram.

MEN, det finns en mer intressant story här. Det bevisar för det första att Israels säkerhetstjänst har tillgång till Microsofts källkod, precis som Kinas dito vid deras attack på Google. Dessutom så pekar det starkt på att Microsoft medvetet lämnat säkerhetshålen öppna, eftersom man känt till dem hela tiden. Trots att man offentligt hävdat motsatsen. Alltså - Om det inte vore för detta sista indicium skulle man kunna anta att israelerna helt enkelt kommit över källkoden genom spionage, vilket har hänt förr. Hittat svagheter i den och skapat Stuxnet-masken. End of story. Men nu förefaller det tydligt att Microsoft har varit delaktiga. Är det någon som har något förtroende kvar för Microsoft så är det nog läge att avveckla det nu. 

Jag tycker att dessa implikationer är ganska talande för förhållandet amerikanska företag-amerikanska regeringen-Israel. Det Israel vill ha, det får man. Det man inte får, det tar man. Man kunde ju med tanke på det knappast ha valt en bättre mentor och allierad än USA.

15 januari 2011

Jägare är töntar

Knappt har man vaknat till från en hård natt, innan man påminns om vilka jävla fjantar det finns här i världen. Jag pratar naturligtvis om de typer som trots att de inte tillhör ett jägarsamhälle finner stort nöje i att vid särskilda tillfällen under året gå ut och skjuta på skogens djur. Idag verkar det vara fritt fram att skjuta varg.

Jag har ingenting emot jakt som fenomen, när det är en naturlig del av samhället som går ut på att skaffa resurser som gruppen under omständigheterna behöver. Så som kött eller päls. Min analys av jägarkåren är inte fördomsfri, ska jag villigt erkänna. Den grundar sig på personlig erfarenhet. Men jag har träffat runt ett dussintal jägare i mina dagar. Oftast på arbetsplatser. De har alla varit idioter. De må pladdra sig varma om skogsvård och fina traditioner, men jag såg i nio fall av tio vad det egentligen handlade om. Det fanns nämligen ett tillfälle då deras tomma plirande ögon lyste upp i barnslig, nästan vördnadsfull, glädje. När de talade om själva fällandet av bytet. Det där ögonblicket av död. De gillar nämligen att döda. Vissa människor gör det. En del föds närsynta. En del föds med språkbegåvning. En del föds med lusten att döda andra varelser. Det sitter tamejfan i deras DNA. Det var dessa som gillade att bränna upp myrstackar och spränga grodor med smällare när man var liten.

För några år sedan hörde jag av en bekant hur vissa australiensare jagar känguru. Genom att åka ut i outbacken med pickuptrucken och köra över dem. Tydligen är det oerhört gemytligt. Men inte desto mindre idiotiskt. Så slutligen, finns det några vettiga jägare - förlåt mig. Men ni är i jävligt dåligt sällskap.

På samma ämne: Annarkia, Röda Malmö, Svensson

14 januari 2011

Wikiläcka blev gnistan?

Diktatorn Ben Ali har flytt Tunisien, och inte är det "häpnadsväckande" som vissa svenska medier verkar tro. Det var helt väntat. Frågan var bara vart han skulle fly, och hans första försök blev Frankrike, vilket gör mig rätt nöjd med bilden jag använde i min tidigare Tunisienpost... Sarkozy vågade dock som tippat inte ta emot diktatorn - av rädsla för vad de med nordafrikansk bakgrund i Frankrike skulle tycka om det. Enligt de senaste rapporterna mellanlandade han i Italien, för sedan bege sig till Saudiarabien. Där delar de säkert hans syn på demokrati. Vad som nu kommer att ske i Tunisien är ovisst, men det är en stor seger för folket. Jag vill passa på att lyfta fram den ambassadkabel som släpptes för ungefär en månad sedan rörande Tunisien och dess maffiastyre. Hela telegrammet kan läsas via denna länk och innehåller massor av bevis på korruptionen. Kanske var det detta som slutligen fick bägaren att rinna över? Och så sägs det att Wikileaks inte är en positiv kraft i världen...det är precis sådant här jag menar när jag hävdar motsatsen.

Några utdrag:


"Tunisian investors -- fearing the long-arm of "the Family" -- forgoing new investments, keeping domestic investment rates low and unemployment high"


"Often referred to as a quasi-mafia, an oblique mention of "the Family" is enough to indicate which family you mean. Seemingly half of the Tunisian business community can claim a Ben Ali connection through marriage, and many of these relations are reported to have made the most of their lineage."


"Leila Ben Ali received a desirable tract of land in Carthage for free from the GOT in order to build the for-profit Carthage International School (Ref F). In addition to the land, the school received a 1.8 million dinar (US $1.5 million) gift from the GOT, and within a matter of weeks the GOT had built new roads and stoplights to facilitate school access. It has been reported that Ms. Ben Ali has sold the Carthage International School to Belgian investors, but the Belgian Embassy has as yet been unable to confirm or discount the rumor. XXXXXXXXXXXX asserted that the school was indeed sold for a huge, but undisclosed sum. He noted any such sale would be pure profit since Ms. Ben Ali's received land, infrastructure, and a hefty bonus at no cost."


"...the home is that of Sakhr Materi, President Ben Ali's son-in-law and owner of Zitouna Radio. This prime real estate was reportedly expropriated from its owner by the GOT for use by the water authority, then later granted to Materi for private use."


"According to a representative from Credit Agricole, Marouane Mabrouk, another of Ben Ali's sons-in-law, purchased a 17 percent share of the former Banque du Sud (now Attijari Bank) shares immediately prior to the bank's privatization. This 17 percent share was critical to acquiring controlling interest in the bank since the privatization represented only a 35 percent share in the bank. The Credit Agricole rep stated that Mabrouk shopped his shares to foreign banks with a significant premium..."



13 januari 2011

Vakna Europa!

Nu har Tunisien äntligen hamnat på löpsedlarna. Men rollen som "glömd diktatur" är inte ny alls.

Den sittande presidenten, sedan 1987, heter Zine El Abidine Ben Ali. I valet 2004 fick han 94.49% av rösterna. 94.49! Där har vi en gedigen siffra! I det senaste valet 2009 var han tydligen inte fullt lika populär och fick endast 89.62%. Inte fy skam det heller. Som en jämförelse kan nämnas att den enligt hela världen genomkorrupte Lukashenko i Vitryssland vann sitt senaste "val" med 79.67% av rösterna, och det var i jämförelse med Tunisiens dito en ypperligt demokratiskt genomförd tillställning.

I övrigt så lider Tunisien av samma systemproblem som de jag tog upp i min post om Algeriet. Trots att man har ett av regionens högsta BNP per capita så kommer lite av detta folket tillgodo. En liten elitklick av korrumperade svin tjänar däremot stora pengar där. Dels så investerar gulfstaterna stora pengar i landet, och dels finns det starka ekonomiska band till både Frankrike och Italien, som exporterar stora mängder varor till Tunisien. EU har dessutom, sanslöst nog, ett frihandelsavtal med Tunisien, vilket förtydligar att demokrati och mänskliga rättigheter som vanligt inte betyder ett piss i sammanhanget. På demokratiindex ligger landet på plats 144 av 167, och beskrivs som auktoritär regim. Man väljer sina lekkamrater väl, får jag konstatera.

"Vi kan inte acceptera det oproportionerliga våld som polisen brukat mot fredliga demonstranter", sade igår Maja Kocijancic, talesperson för EU:s utrikeschef Catherine Ashton. Vem lurar man med det uttalandet? Det har accepterats i decennier. Det ni inte kan acceptera är att det blir rubriker.

Den här bilden säger det mesta.

Varför har då ingen fördömt Tunisiens regim förrän nu, när de mördat lite fler människor än vanligtvis? Jo Tunisien, och president Ben Ali, är nämligen en av Washingtons och Europas viktigaste samarbetspartners i "kriget mot terrorismen". Man skiter helt enkelt blankt i Ben Alis förhållningssätt till demokrati, så länge som han håller islamisterna under kontroll. Att Ben Ali ganska lätt kan hävda att all opposition mot honom är "islamistisk" till sin natur är ingen big deal. Att repressionen i slutändan bara leder till fabricerandet av fler "martyrer" som islamisterna kan använda i sin rekrytering är inte heller någon big deal. Tänkandet är lika kortsiktigt som vanligt.

Nu har folk fått nog av skiten, även om Ben Ali försöker blidka folket med en massa skitsnack. Han är nämligen, som alla diktatorer, livrädd för folket. Alla förstår ju att han vill lugna ner massan tillfälligt så han hinner försnilla några extra miljarder innan han söker asyl i Miami eller liknande. Han hör hemma bakom galler, den mannen. Man kan bara hoppas att det blir så.


Sengångare!

Även jag har ett hjärta. Ett djur som alltid har haft en speciell plats i mitt hjärta är sengångaren. Det är något visst med ett djur som anpassat sig till sina speciella evolutionära förutsättningar - genom att göra så lite som möjligt. I Brasilien där de är ganska vanliga så kallas de "bicho-preguiça", typ "lata djuret", vilket stöder min tes om att de är reinkarnerade flummare. Det hör inte till vanligheterna att jag uppskattar något på Aftonbladet, men denna gång prickade de helt rätt med sina pseudonyheter. För min del i alla fall.






Kan man lita på Wikipedia?

Wikipedia fyller 10 år idag, och Jonas Thente skriver en bra artikel om detta på DN Kultur. Det mesta av debatten kring Wikipedia landar oftast i frågan om huruvida informationen är tillförlitlig. Svaret på det är naturligtvis - nej. Guardian gjorde ett litet test av detta 2005. Men man måste också bena ut vad "tillförlitlighet" går ut på. Ingen information är 100% tillförlitlig. Det viktiga är att folk är medvetna om att Wikipedia alla gånger kanske inte representerar höjden av ackuratess. Tyvärr så är inte alla det, men sådan naivitet brukar å andra sidan inte begränsa sig till synen på Wikipedia. Vi accepterar generellt information okritiskt i flera sammanhang där ett visst mått skepticism skulle göra gott.

Problemet med Wikipedia är att det pågår massor av försök till vad man kan kalla e-revisionism. Det allra mesta rättas och plockas bort ganska fort, men det går ändå att få en väldigt felaktig bild av saker om man råkar gå in på en artikel vid fel tillfälle. Verktyget WikiScanner, som spårade redigeringar på Wikipedia avslöjade till exempel att Exxon Mobil ändrat i artikeln om Exxon Valdez. Att Dow Chemical ändrat i artikeln om Bhopal-katastrofen. Andra som tagit bort eller ändrat osmickrande information är Nestlé, Diebold, Amnesty, CIA, Katolska kyrkan och Scientologerna, för att nämna några få. Jag vet personligen att vissa företag har heltidsanställda medarbetare med enda uppgift att "städa" på nätet, och det skulle förvåna mig om inte politiker och politiska partier gör detsamma.

Dessutom så raderas ibland vissa sidor utifrån konstiga eller bristfälliga motiveringar. HÄR kan man på Wikipedia söka upp grunderna till dylika raderanden, och HÄR är de raderade sidorna bevarade på Deletionpedia. Jag har haft en del roliga stunder med dessa verktyg.

Slutligen. Don't get me wrong. Wikipedia knäcker. Jag använder det hela tiden som snabbreferens. Men inte som enda referens, och inte okritiskt, om jag försöker fördjupa mig i något. Källkritiken och tillförlitligheten hos Wikipedia kommer nog inte att bli bättre än vad den är, men den räcker, om man tar den med en nypa salt. Gör för all del det. Som med allt annat.

På samma ämne: Copyriot